Läs kulturbloggen
Lyssna på Radio AF
”Högerfloskler om Chávez”
30 maj 2007 11:53
0 
Tipsa en kompis
I förra numret av Lundagård gick Ola Svedin, medlem i Liberala Ungdomsförbundet, till angrepp mot Vänsterns Studentförbund Lund (VSF) med anledning av det föredrag om revolutionen i Venezuela som vi höll efter vår nyligen genomförda resa i landet. En affisch om föredraget har tydligen provocerat Svedin så till den milda grad att den framkallat ”kväljningar” och i ett febrigt angrepp fräser han ur sig fördomar, fabler och fantasier om såväl Venezuela som om VSF.
Ur denna synvinkel hade artikeln knappt varit värd besväret att svara på om det inte vore för att Svedin i sin upphetsning gör en lysande sammanfattning av de standardfloskler som bombhögern nu gör allt för att smeta på Hugo Chávez. I det avseendet är Svedin en utmärkt representant för den vulgära unghöger han så ofelbart är en del av.
Har vunnit åtta val
Hugo Chávez är i dag den statschef som vunnit flest demokratiska val. Sedan 1998 har han vunnit åtta stycken val, nu senast presidentvalet i december då han fick 63 procent av folkets röster i ett val med 74 procent valdeltagande (ett av de högsta någonsin i Latinamerika). Att kalla denna person en ”diktator i vardande” anstår väl inte ens en rakryggad liberal? De inskränkningar i yttrande- och pressfriheten som gjort sig gällande i spåren av ”kriget mot terrorismen”, ofta i form av självcensur, är en utveckling vi i VSF Lund ser allvarligt på, vare sig det sker i Venezuela, Sverige eller USA. Men vad du, Ola Svedin, tycks vara totalt omedveten om är det extrema medieklimat som gjort sig gällande i Venezuela och som väl exemplifieras av de privata TV-kanalernas ledande roll i 2002 års statskupp. Den nya medielagstiftningen är knappast strängare än den svenska och behovet av tydliga regler på området kan inte underskattas.
Man bygger upp ett demokratiskt system
Vad är det då egentligen som provocerar så mycket med den politiska utvecklingen i Venezuela i dag? Mycket ligger nog i det exempel man är för Latinamerika, Syd och resten av världen. Genom en enorm rörelse av arbetare, bönder, jordlösa, hemmafruar, studenter, ungdomar och ursprungsbefolkning håller man på att genomföra en genomgripande demokratisering av samhället, vilket självklart även innefattar ekonomin. Vid sidan av det representativa systemet bygger man upp ett nytt demokratiskt system som bygger på folkets direkta deltagande. Till resten av världen säger man nu att en annan värld är möjlig, om den är socialistisk
Vi ber inte om ursäkt
Detta sticker i ögonen på USA som i århundraden vant sig vid total överhöghet i den västra hemisfären, genom krig, statskupper och invasioner. Vi lever i en värld av starka motsättningar och att leva är som bekant att ta ställning. Att Ola Svedin har privilegiet att inte behöva göra detta verkar passera honom oreflekterat förbi. I slutändan är det ändå ironiskt att alla som inte delar den liberala världsbilden utmålas som extremister. Så brett är utrymmet i den politiska debatten.
Vi ber inte om ursäkt för att vi vägrar att rätta in oss i denna trånga fålla. I kampen för ett bättre samhälle har vi inget att förlora, men en värld att vinna.
Verksamheter har kollapsat efter avskaffandet »
De blir mästare på katastrofer »
Studentliv i Sundets pärla »
Vad är bäst: sms-tjänst eller Fråga Lund? »
I landet barn möter vuxen »
Den förlorade jazzstaden »
CSN ser dig »
Nu lämnar kyrkan sitt universitet »
Det är Q:et som gör det »
Vilken bok är den mest utlånade? »
Sara Holm (Sm) »
När plånboken får bestämma 
Krantz får inte köra över studenterna 
Att plugga eller inte plugga 
Kriget för mänskligheten 
Korståg med förhinder 
”Tryggheten prioriteras inte” 
Vem hjälper den fängslade studenten? 
“Studieavgifter ger högre status” 
Ät allt eller inget 
Finns det bildbevis? 
Den tunna röda linjen 
Loading ...
31 maj 2007 0:18 (Anmäl kommentar)
Jag kan visserligen förstå att Vissa anser att makt är sexigt, men att påstå att man kan komma närmare demokrati genom att en ledare, i detta fall Chávez, ges makten av diktator och kan regera genom dekret, det är aningen ironisk.
“Ingen ska kunna utestängas från debatten” säger VSF på sin sida. Men vad ni menar är då att målet helgar medlen i detta fall. Oavsett de privata medieföretagens roll 2002 så kan man inte komma ifrån det faktum att folks möjlighet till att delta i debatten nu kränks genom Chávez maktutövande.
I övrigt kan man ju bara tipsa omkommunismen.se
01 juni 2007 16:43 (Anmäl kommentar)
Stor komik att skriva “en annan värld är möjlig” i en debattartikel som anklagar någon för att använda floskler.
Jag lägger ut texten lite mer under länken nedan om nån är intresserad.
http://rockmagi.blogspot.com/2007/05/floskelbingo.html
01 juni 2007 19:06 (Anmäl kommentar)
“Oavsett de privata medieföretagens roll 2002 […]”
Jag har väldigt svårt att bortse från statskuppen 2002 och förstår inte varför man ska göra det. Ryckt ur sitt sammanhang kan man få allt att verka konstigt, inte sant? RCTV medverkade i statskuppen, RCTV ljuger värre än FOX News, RCTV har förbrukat varje gnutta trovärdighet.
“…det faktum att folks möjlighet till att delta i debatten nu kränks genom Chávez maktutövande.”
Om du med folk menar den lilla elit som idag i praktiken har monopol på media, så har du rätt. Om du med folk menar den stora majoriteten av Venezuelas befolkning så har du fel.
04 juni 2007 20:40 (Anmäl kommentar)
För den som är intresserad finns den film som spelades in under vår Venezuelavistelse uppe på youtube (två delar):
http://www.youtube.com/watch?v=RwHuknW3Npw
13 juni 2007 16:30 (Anmäl kommentar)
Jag är medveten om att jag bjöd upp till den här retoriska dansen med min attack på den europeiska universitets-/medelklassvänsterns
onyanserade syn på Chávez Venezuela. Möjligen var det naivt att tro att jag skulle få något annat svar än ett standardförsvar för Chávez, utfall mot USA och ett försök till karaktärsmord av min person. Man kallar min debattartikel “febrig”, för att jag vågar andas ilska över att man inte känner igen historiska likheter mellan militärmannen Chávez och en mängd andra potentater/machomän som genomfört goda sociala reformer, i skuggan av massor av felaktiga politiska beslut.
Det föreligger ingen “revolutionär” insikt att den som lovar mycket mer till de fattiga, får de fattigas röster i ett land där människors främsta politiska fråga är fattidomen. Det är inget särdeles raffinerat kausalt samband. Hade jag fötts in i Caracas slum hade jag också sett en fadersfigur i Chávez. Utöver alla nationaliseringar (och fraternariseringer med diktatorer) så är det just den utvecklingen som är oroväckande. Att stora delar av väljarkåren blir beroende/oändligt tacksamma av/för en enskild mans mer eller mindre nyckfulla beslut. Personkulten kring Chávez är oroande, men detta är en åsikt som tydligen enbart diskuteras inom ramen för en liberal diskurs enligt de båda världsvana socialistiska herrarna Holmgren och Larsson.
Ett resonemang som används av den amerikanska konservativa högern: “antingen är ni med oss eller emot oss”, används alltså här väldigt öppet av dessa två vänsterherrar för att rubricera mig som mot Venezuela och för en amerikansk-ledd attack på samma land. (m.h.a. att försöka klistra etiketten “bombhöger” på mig) Om jag förstår det rätt så är det ex.vis. ok att kritisera George W. Bush för hur hans administration har underminerat civil rights i USA, men det är inte ok att poängtera fakta och/eller kritik när det kommer till Chávez?
Som socialliberal har jag svårt att ta till mig av etiketten “vulgär unghöger”. Den kanske skall förstås som en demonisering; ett verkligt avståndstagande. Vad blir då den yttersta motsatsen? Pretentiös gammal vänster, månne?
En bra sak av det här replikskiftet är att jag insett vikten av liberal opinionsbildning. Därför kände jag mig nödgad att engagera mig i Liberala Studenter. Jag uppmanar andra individualister att göra detsamma.
Glad sommar.
15 juni 2007 16:39 (Anmäl kommentar)
Jag har latinamerikanskt påbrå.
Jag kan säga att vänstern i Sverige inte har någon jävla aning om vad som försigår i Venezuela just nu. Dem understödjer en i deras ögon glänsande top på ett isberg. Detta är en stor tragedi för det demokratiska Sverige. Situtationen som råder just nu kan liknas vid Sverige om Tyskland under andra världskriget “men vi visste inte”.
19 juni 2007 2:02 (Anmäl kommentar)
Ola:
1. Något karaktärsmord är det inte tal om, som vi skriver i början är din artikel intressant pga att den upprepar standarflosklerna om Venezuela. För att förtjäna ett karaktärsmord får du allt hosta upp något bättre.
2. Venezuela är ett rikt land med ett fattigt folk. De sociala program som skapats har minskat fattigdomen och skapat bättre förutsättningar för den breda delen av befolkningen. Att satsa landets oljepengar på utbildning, sjukvård, bättre livsmedel osv. (dvs. grundläggande mänskliga rättigheter) är populism enligt dig. I så fall skulle världen må bättre av lite mer av den varan.
3. Visst är fattigdomsproblematiken viktigt för den utveckling vi ser i Latinamerika idag. Det är nyliberalismen som skapat den misär som folket idag gör uppror emot. Men framförallt är detta en fråga (det är här det tar stopp för liberaler) om MAKT. Människor som levt hela sina liv på knäna får nu sin värdighet tillbaka och tar makten över sin egen framtid. Underskatta inte den explosiva dynamiken som döljs i detta.
4. Venezuela är ett land som flera gånger utsatts för statskuppförsök (2002,2003 osv) på klassisk CIA manér a al Chile ’73 (och alla andra länder i Latinamerika som blivit invaderade eller fått sin regering avsatt). USA är en supermakt som inte tvekar att göra verklighet att invadera, mörda och lemlästa för att försäkra sig om världsherravälde. Du gör dig till en dörrmatta åt US Army, precis som du och dina liberala vänner gjorde inför Irakkriget, när du hetsar mot revolutionen (600 000 döda irakier tackar er). Fp ville ju tillsammans med Liberal ungdom och Liberala studenter skicka svenska soldater till Irak! Vad är det om inte bombhöger?
5. Som framtida aktiv inom Liberala Studenter har du dock en utmärkt chans att förändra detta! Driv på mot invasioner och ockupationer i ”demokratins” namn och för folkrätten (en liberal skapelse!) och du är på god väg att leva upp till epitetet ”socialliberal”.
Emanuel:
I Venezuela och allt fler länder i Latinamerika växer det folkliga motståndet och organiseringen mot de oligarkier som hållit folket i bojor i årtionden. Detta är den svenska vänstern väldigt medveten och JUST DÄRFÖR stöder vi den utvecklingen.
23 juni 2007 0:59 (Anmäl kommentar)
Olof:
Din kommentar till Emanuel visar din (vänsterns) totala syn på problemställningen. Medvetenheten hos den svenska vänstern är som alltid ensidig. Ni skulle kunna väcka större respekt av att medge att sidan aldrig är svart eller vit. Komplexitetn är alltid närvarande och i detta fallet befinner vi oss långt ifrån situationen. Du påstår dig förstå det bättre (med ensidig inställning) än en som växt upp i regionen och som sett komplexiteten med inifrån.
I övrigt finner jag dina argument väldigt känsloorienterade och i avsaknad av relevanta resonemang. Att fatta beslut på känslor är ingen framgångsrik strategi.
25 juni 2009 14:31 (Anmäl kommentar)
Jag har också latinamerikanskt påbrå (eller jag är själv en jevla mexikan), eller det kan nu fan hetta, och jag har upplevt det jävla förtrycket som liberalerna gör i våra jevla fattiga länder från helvetet.
Jag vlir så jevla förbannad när fegisliberalerna snackar om frihet och såna jevla skit, när de inte ens vad det är.
Folkrörelsen i latinamerika pallar jag inte tala om, eftersom ni leberala västerlänningar ska ändå inte förändra era trångsynta åsikter. Varför skulle de som förtrycker vara villiga att sluta förtrycka och låta de fattiga ha makten och vara självständiga? Palla snacka med er. Våra folk har redan fått nog av er därför vill vi inte snacka med er.
13 juli 2009 21:03 (Anmäl kommentar)
Jag är latino och finner utvecklingen i Venezuela, Bolivia, Ecuador och en växande skara revolutionära länder mycket hoppfullt.
Jag förvånas inte att de så kallade “demokraterna” i Europa tillsammans med den rabiata extremhögern i USA och gamla fascistiska makteliten i övriga amerikanska kontinenten spyr galla över revolutionära & sannt demokratiska regeringar som inte gör något annat än slår ett slag för jämlikhet, frihet och rättvisa.
Till min glädje ser jag hur regeringar och makteliter i socialdemokratiska reformistiska länder såsom Brasilien börjar förstå att den mer radikala vänstern i kontinenten erbjuder på internationell nivå något som den gamla fascistiska (70-80-talen) och efterföljande nyliberala ordningen fram till 90-talet aldrig var kapabel att erbjuda, nämligen chansen att äntligen bli tagna på allvar, bli behandlade som likvärdiga, fullvärdiga människor och nationer av imperialisterna i USA.
Borgarklassen i dessa reformistiska latinamerikanska länder nöjer sig inte längre med att vara jänkarnas hantlangare.
Plundra det egna landet och egna befolkningen å USA:s vägnar och nöja sig med smulor som betalning för att springa deras smutsiga äranden.
Det är klart att bakslag kommer att ske, den gammeldags fascistiska kuppen i Honduras nyligen är ett sånt exempel.
Men den kommer inte att hålla länge.
USA ger tydligare tecken på att vilja stödja dem.
Kampen mellan Latinamerika (både revolutionära och reformistiska nationer) och USA och dess allierade i forma av gamla fascistiska makteliter i vad som tidigare var lydstater, står för dörren.
Detta kommer att bli en viktig värdemätare.
Vinner kontinentens demokratiska, revolutionära och reformistiska majoritet över jänkarna finns det ingen gräns för hur storartad framtiden kan bli.