Internskämt i bloggform blir bok

- in Nyheter
@Lundagård

På bloggen Germania formuleras vassa liberala betraktelser över samtidsfenomen som Rödebyrättegången och Ireen von Wachenfeldts grodor. Samtidigt publiceras successivt boken med samma namn. Niklas Elert är tillsammans med Jonas Sigedal författare till bloggen och boken som i höst även kommer ut i pappersform.

Hej Niklas! Er blogg är verkligen ett omfattande projekt. Hur många timmar i veckan ägnar du åt Germania?

– Själva bloggen lägger jag nog minst tio timmar i veckan på. Nu på senaste tiden har boken också tagit mycket tid eftersom vi precis fått reda på att vi ska bli utgivna. I snitt är det väl sju timmar per vecka men när jag är uppe i Stockholm där Jonas bor sitter vi som totala nördar hela tiden. Det är tänkt att boken ska komma ut lagom till bokmässan i september.

Germania beskrivs som en ”mörk satir som berättar om en tillvaro inte olik vår egen”. Vilken är den främsta skillnaden mellan den världen och den verkliga?

– Världen där boken utspelar sig är från början ganska lik vår. Den kanske är något rikare, vilket vi förstås förklarar med att den är mer globaliserad och har mer frihandel än vi. Sedan kommer en brytpunkt när en kompromisslös socialist träffar en begåvad företagare och initierar ett projekt.

Hur föddes idén till boken?

– Vi träffades i ettan på gymnasiet och märkte att vi hade samma humor. Egentligen är väl boken ett väldigt utdraget internskämt men vi hoppas att man ska kunna läsa den även om man inte delar våra uppfattningar.

Enligt din självpresentation på bloggen hoppas du i framtiden kunna skriva spin-offer på Germania enbart för profitens skull. Väger profiten tyngre än ideologin?

– Nja, det viktigaste är att det är roligt att skriva, men vi är nog sådana sellouts att vi inte kommer ha några problem att acceptera ett Hollywoodkontrakt om det kommer flygande. För oss är profit och integritet inte oförenligt.

Utdrag ur boken Germanias första kapitel:

”Herr Leijonmaahn var nämligen en brinnande socialist, en idétradition som för den initierade betraktaren kunde tyckas kontrastera mot hans livsföring i övrigt. Det förhöll sig nämligen som så, att han på ett privat plan ansåg den borgerliga bekvämligheten vara att föredra framför den socialistiska självpåtagna svälten. Han skydde förvisso marknaden, såväl som kapitalismens idéer om valfrihet och rikedom genom eget hederligt slit.”

Text: Isabelle Beckman
Foto: Daniel Ekbladh