Universitetsledningen skjuter upp beslut om Kungshuset

- in Nyheter
@Gustaf Eriksson

Filosofistudenterna kommer att få vara kvar i Kungshuset. Åtminstone ett tag till. Det står klart sedan rektor Per Eriksson skjutit upp beslutet om husets framtid.
– Det är glädjande att universitetsledningen valt att lyssna på studenterna, säger Humanistkårens Christoffer Ivarsson.


Kungshuset har en för dålig standard och ligger för långt från universitetets övriga humaniora- och teologiverksamhet. Därför borde den filosofiska institutionen flyttas från Kungshuset till den nya HT-området på Sölvegatan när Zoologen och Zoofysiologen byggts om.

Det förslaget lanserades i en lokalplan förra året.

Protesterna från studenter och lärare i Kungshuset blev massiva. Det pratades om husets långa historia som undervisningsplats och vikten av att ha studenterna kvar i Lundagård för att behålla pulsen i universitetets formella hjärta.

 

”Glädjande att de lyssnar”

Nu har universitetsledningen gett efter. I ett pressmeddelande skriver rektor Per Eriksson att beslutet om Kungshusets framtid skjuts upp tills det finns konkreta planer på vad som ska hända med huset efter att filosoferna flyttat.

– Det är tack vare studenterna och kårerna som universitetsledningen tagit beslutet att inte flytta utan att ha en plan för huset. Det är glädjande att de lyssnar på oss, säger Christoffer Ivarsson, ordförande för Humanistkåren.

Beslut väntas i februari

I pressmeddelandet skriver rektor att ett beslut om husets framtid kan komma att fattas när universitetsstyrelsen sammanträder i februari nästa år. Det gäller under förutsättning att det då finns en plan för hur byggnaden ska användas när filosofiska institutionen försvunnit.

– Det finns en enorm uppslutning bland studenterna gällande att undervisningen ska vara kvar i Lundagård och jag upplever att universitetsledningen tagit intryck av det. Jag har en god förhoppning om att de kommer att fatta ett bra beslut, säger Christoffer Ivarsson.

Läs mer:

Studenterna i Kungshuset kan tvångsförflyttas

Text: Gustaf Eriksson