“ELIT” HANDLAR OM MER ÄN FORSKNING
27 januari 2010 18:09
2
Tipsa en kompis
I måndags (25/1) publicerade Sydsvenskan en helsidesintervju med högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) där han kommenterade både de nya studentavgifterna för utomeuropeiska studenter och hur han tror att de svenska universiteten kan bli världsledande på både grundutbildning och forskning. Tanken verkar vara att vissa högskolor och universitet ska satsa på att bli bäst inom grundutbildning, medan andra universitet ska fokusera på forskningen.
Detta innebär, enligt Sydsvenskan, en “ännu tydligare uppdelning mellan elituniversitet och högskolor” och går stick i stäv med exempelvis Malmö högskolas ambition att så snart som möjligt bli ett universitet. Om detta verkligen är Malmös ambition, har de förstås all anledning i världen att ställa sig kritiska till Krantz planer. Personligen tror jag dock att det finns anledning även för studenter på andra lärosäten att inta en lika kritisk hållning.
Det är nämligen så att “elit”, i utbildningssammanhang, fortfarande betraktas som ett betyg på forskningen. Åtminstone här i Sverige. I andra länder, kanske främst i USA, är “elit” istället ett betyg på söktrycket och studenternas framtidsutsikter. Och så klart – undervisningskvalitén på grundutbildningen. De bästa exemplen på sådana lärosäten är Ivy Leagueskolorna Harvard, Yale, Princeton och Stanford.
Jag önskar mig ett “elit”-begrepp som grundar sig på en blandning mellan svenska och amerikanska bedömningskriterier, där både nivån på forskningen, kvalitén på grundutbildningen och studenternas anställningsbarhet vägs in. Så länge “elit” endast är ett mått på forskningen kommer alla studenter att vara förlorare, om än i olika grad, oavsett vilket lärosäte de tillhör.
Avslutningsvis hoppas jag, för Malmö högskolas studenters skull, att ledningen där inte betraktar universitetsstatusen som ett självändamål. Det mest varnande exemplet är förstås Örebro: högskolan som för elva år sen “bytte till sig” universitetsstatusen mot en doktorshatt. Det råder ingen tvekan om att den “deal” som deras rektor gjorde med dåvarande statsministern, tillika partikollegan, åsamkade högskolans varumärke större skada än nytta.
Det finns nog fortfarande ingen seriös akademiker i Sverige som på allvar betraktar Örebro som ett fullvärdigt universitet. Rent formellt är det förstås det. Informellt betraktar nog många, undertecknad inkluderad, “universitetet” i Örebro som en finare filial till SSU:s förbundsskola i Bommersvik.
Studenterna i Malmö förtjänar bättre.
Läs kulturbloggen
Lyssna på Radio AF


28 januari 2010 2:22 (Anmäl kommentar)
Stanford - även om det är ett mycket bra lärosäte - tillhör inte Ivy Leauge.
Det som för övrigt slår mig efter en snabb kik på ÖU:s hemsida är att: det är många utbildningar det finns som inte borde finnas på just Universitetet. Om skolan som sådan vet jag dock mycket lite om.
28 januari 2010 8:35 (Anmäl kommentar)
Utmärkande för de nya universiteten är att de saknar ett komplett programutbud (t ex så har inte Örebro någon läkarutbildning) samtidigt som de tillhandahåller nischade kurser och program som de är helt ensamma om. På Örebro finns t ex en hotell-/restaurangutbildning. Jag är personligen ytterst tveksam till om en sådan utbildning verkligen hör hemma på universitetet. Någon akademisk disciplin är det ju knappast tal om.
28 januari 2010 9:52 (Anmäl kommentar)
Det är inte helt uppenbart för mig hur studenterna hotas av att man skjuter till mer pengar till sedan länge eftersatt forskning, eftersom dessa inte tas från grundutbildningarna.
28 januari 2010 13:12 (Anmäl kommentar)
Så länge lund sysslar med genusvetenskap, parapsykologi och teologi är det nog att kasta sten i glashus att gnälla på att delar av Örebros kursutbud inte är “akademiskt” nog.
28 januari 2010 14:47 (Anmäl kommentar)
Det ska för kännedom nämnas att just hotell- och restaurangutbildningen i Örebro är kopplad till Grythyttan, en av mina bästa vänner har gått kockutbildningen där och skrev sin D-uppsats om hjortköttets enzymer. Det går alltså att problematisera kring käk, vin också för den delen - lundadottern Mischa Billing är ju landets enda lektor i dryckeskunskap.
Grythyttans betydelse som ambassadör för svensk matlagningskonst kan knappast underskattas, det akademiska värdet kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte känner mig tillräckligt insatt.
28 januari 2010 19:04 (Anmäl kommentar)
Per
Min text handlar inte främst om resursfördelningen (den är en diskussion i sig) utan om det faktum att fungerande forskning fortfarande tillmäts högre status än förstklassig grundutbildning. Detta betraktar jag som ett stort utbildningspolitiskt problem.
28 januari 2010 19:18 (Anmäl kommentar)
Jonathan
Att det går att problematisera kring käk och vin är inget starkt argument för att restaurangutbildningarna ska börja betraktas som akademiska discipliner. Det går förmodligen att problematisera även kring bilmotorer och bakteriespridning på arbetsplatser, men om LU bestämde sig för att starta program i bilmekanik och lokalvård skulle nog många protestera. Det är viktigt, tror jag, att man skiljer på branscher som är kunskapsintensiva och intellektuella samt branscher som enbart är kunskapsintensiva.
10 februari 2010 10:36 (Anmäl kommentar)
Ivy League och Stanford.. Hatar fakta fel. Speciellt i en text som rör elitskolor eftersom den allmänna kritiken till största del är grundad på just faktafel. Gör om, gör rätt!
10 februari 2010 14:29 (Anmäl kommentar)
Trotyl och Måns
Jag har kollat upp Stanford - något som jag naturligtvis borde ha gjort medan jag skrev texten - och ni har så klart rätt: Stanford är inget Ivy League-universitet. Tack för att ni uppmärksammade mig på detta. Poängen som jag försökte göra var att “elit” avser någonting annat i Sverige än i många andra länder.