Läs kulturbloggen
Lyssna på Radio AF
Den tunna röda linjen
28 januari 2010 18:36
4 
Tipsa en kompis
Ålder: 25
Bor: Lägenhet i Lund.
Pluggar: Har läst mycket språk. Studerar nu till lärare på Malmö högskola.
Aktuell: Nytillträtt nationsombud på Smålands nation. Kommer att leda nationen tillsammans med David Winge.
Poliskt engagemang: Var med i Grön ungdom i tonåren. Lockades till Smålands av kulturutbudet.
Övrigt: Har två katter. Den ena, som är liten och röd, heter Mao. Den andra heter Snuva eftersom den var förkyld efter att ha bott i ett stall innan flytten till Jenny.
Några framsidor från de senaste numren av Ockupantnytt sticker ut på de klistermärksdränkta väggarna på Smålands expedition på Kastanjegatan i centrala Lund.
Vid det skrivbord som nyligen blev hennes arbetsplats sitter Jenny Larsson och försöker få schemat för de första dagarna som nationsombud att gå ihop.
Hur känns det att ta över?
– Jättebra. Det finns saker att göra och jag har en idé om hur jag vill organisera det.
Vad är det du vill göra?
– Jag tror att det är vanligt i studentvärlden att saker faller mellan stolarna för att folk slutar och så. Det har hänt på Smålands också. Jag skulle vilja få lite mer kontinuitet.
Vilken är nationens största utmaning?
– Fördomarna. Många människor har väldigt många åsikter om Smålands utan att någonsin ha varit här.
Hur ser fördomarna ut?
– Det är alltifrån att vi inte har några toaletter på våra klubbar till att vi har konstiga kläder och tycker om att snöa in på diskussioner om politik när det är fest.
Hur kan man bryta dem?
– Genom att informera folk. Jag tror att största delen av fördomarna beror på kunskapsbrist. Det är också viktigt att visa vad Smålands verkligen är. Vi är en studentnation och vi fungerar rätt mycket som andra nationer.
Förra året var turbulent för Smålands. I maj kopplades nationen samman med den uppmärksammade Ockupationsfestivalen, som bland annat var en protest mot den skriande bostadsbristen i Lund. Ungefär samtidigt rapporterade lokala medier om att Smålands bostadsstiftelse hade motsatt sig planerna på att bygga studentbostäder i nationens närhet.
Drevet gick igång. I början av juni ifrågasatte kommunens tillståndsenhet om nationen uppfyllde alkohollagens krav på laglydighet efter engagemanget i Ockupationsfestivalen. I utredningen som följde gjordes något mycket ovanligt: kommunen begärde in ett registerutdrag från polisen för att få reda på vilka brott som rapporterats i anslutning till nationens lokaler.
Det var framför allt två attacker mot polispatruller som fick socialnämnden att fatta beslutet att Smålands utskänkningstillstånd skulle återkallas. Nationen överklagade, och ärendet vandrar fortfarande genom rättsinstanserna.
Hur ser du på förra årets händelser?
– Det är så klart inte roligt att myndigheterna utreder vårt alkoholtillstånd. Men vi menar att tillståndsenheten överdrev, och det höll länsrätten med om. Vi var inte med och arrangerade Ockupationsfestivalen även om enskilda medlemmar deltog.
Men din företrädare Sara Holm var ju talesperson för festivalen?
– Ja, och vi har valt att ge henne vårt fulla stöd även om vi vidtog många åtgärder för att visa att vi tog kommunens invändningar på allvar.
Mycket av kritiken mot Smålands har sin grund i att vänsterorganisationer använder nationen som mötesplats. Ser du någon anledning att förändra det?
– Nej, Smålands ska vara en knutpunkt. Det är inte olagligt att ha möten.
Du sitter i styrelsen för Smålands bostadsstiftelse och blev ganska hårt ansatt när motståndet mot byggandet av studentbostäder uppdagades. Hur kändes det?
– Det kändes som ett konstigt nyhetstorka-scoop. Vi stoppade inte bygget, vi lade in en kommentar där vi pekade på några negativa aspekter av planerna. Det som hände gav mig en inblick i hur media fungerar. De ringde upp och spelade in samtalet utan att säga något och sedan vinklades allt väldigt hårt.
Kan du förstå att motståndet sticker i ögonen på folk mot bakgrund av Ockupationsfestivalen?
– Vi skickade in kommentaren under våren 2008 och då var det inte någon större bostadsbrist. När de sedan hittade dokumentet drygt ett år senare var situationen en annan. Men vi håller fast vid åsikten att bostäder bör byggas, men inte överallt.
I Smålands mediepolicy, som är rätt unik i studentlund, fastslås att nationen enbart kommunicerar med media per mejl. Vad tycker du om den?
– Vi har tidigare blivit misstolkade i media. Nu när vi nästan bara svarar via mejl kan vi välja våra ord på ett bättre sätt. Det är viktigt att vi kan styra vad som sägs när vi ska tala för hela nationen.
Ser du inga risker med det?
– Jo, det gör jag. Men eftersom så mycket av journalistiken är sensationsbetonad blir det så att allt färre organisationer litar på media. Det är ett jättestort samhällsproblem.
Kan det inte bli så att slutenheten förvärrar problemen?
– Det är en risk. Men vi har valt att göra så.
Smålands är Lunds mest omskrivna nation. Tycker du att Smålands granskas hårdare än andra organisationer?
– Ja, stundtals. Det blir väl lätt så eftersom vi är en politisk organisation på vänsterkanten. När media rapporterar om vårt alkoholtillstånd så nämns till exempel alltid Ockupationsfestivalen. Mycket buntas ihop med Smålands och jag tror att det beror på att vi är en vänsterorganisation. Medierapporteringen hade nog sett annorlunda ut om det hade handlat om en annan nation.
Tycker du att den inställningen märks även hos myndigheterna?
– Vi såg utredningen om alkoholtillståndet mycket som en politisk handling. Det kändes som en repressalie efter Ockupationsfestivalen som riktades mot Smålands, vilket är väldigt tråkigt. Det kan man se i materialet från polisen också. De angav hur många brott som anmälts på Kastanjegatan, men de specificerade aldrig när och var brotten hade skett eller om de hade med nationen att göra överhuvudtaget.
I somras uteslöts Smålands också ur samarbetsorganet Kuratorskollegiet efter att nationen vägrat gå med i Akademiska föreningen. Eftersom nationernas serveringstillstånd enbart gäller kollegiets medlemmar har det lett till att de studenter som är med i Smålands inte kommer in på andra nationer när alkoholservering pågår.
Det kan vara ett skäl till att nationen hade svårt att locka nya medlemmar under hösten. Nationsledningen vill inte gå ut med hur många nya studenter som blivit medlemmar, utan säger enbart att siffran är lägre jämfört tidigare terminer.
– Jag vet faktiskt inte hur det ligger till. Jag har ingen statistik på det, men jag är inte orolig. Vi har dock missgynnats av ryktesspridning. På en del introduktionsmöten har folk sagt att man inte får skriva tentor om man är medlem i Smålands, säger Jenny Larsson.
Hur ska ni locka fler till nationen?
– Vi borde synas ännu mer utåt. Det kan handla om allt från affischering till att vara med på hälsningsgillen och så. Många studenter vet inte ens att vi finns. Vi är ju inte med i alla traditionella studentaktiviteter.
Skulle du vilja se att Smålands var med mer i studentikosa sammanhang?
– Nej, jag tror att det är bra att vi står utanför det mesta. Vi har medvetet valt att inte vara med i Akademiska föreningen, till exempel. Det är mycket av vår styrka. Vi vill vara alternativet till hela den gemenskapen.
Men nationen valde ändå att skriva under Studentlunds avsiktsförklaring. Är det ett tecken på att ni närmar er de andra organisationerna?
– Vi ville egentligen få igenom en egen avsiktsförklaring för att vi vill vara ett alternativ till Studentlund. Vi är emot paketlösningen. Men vi är positiva till att samarbeta med andra och det var därför vi valde att skriva under.
Finns det en risk att Smålands förlorar sin själ om nationen spelar en för aktiv roll i studentlivet?
– Det ska man vara vaksam på. Man ska inte försöka bryta fördomar bara för att bryta dem. Det kan lätt bli kontraproduktivt.
Hur skulle du vilja se att nationen utvecklas framöver?
– Jag skulle vilja att Smålands blir mer öppet för alla, även icke-studenter. Jag är själv uppvuxen i Lund och det behövs en bred mötesplats med stort kulturutbud här.
Verksamheter har kollapsat efter avskaffandet »
De blir mästare på katastrofer »
Studentliv i Sundets pärla »
Vad är bäst: sms-tjänst eller Fråga Lund? »
I landet barn möter vuxen »
Den förlorade jazzstaden »
CSN ser dig »
Nu lämnar kyrkan sitt universitet »
Det är Q:et som gör det »
Vilken bok är den mest utlånade? »
Sara Holm (Sm) »
När plånboken får bestämma 
Krantz får inte köra över studenterna 
Att plugga eller inte plugga 
Kriget för mänskligheten 
Korståg med förhinder 
”Tryggheten prioriteras inte” 
Vem hjälper den fängslade studenten? 
“Studieavgifter ger högre status” 
Ät allt eller inget 
Finns det bildbevis? 
Den tunna röda linjen 
Loading ...
29 januari 2010 9:22 (Anmäl kommentar)
när såg man senast en helsida med en kurator från någon av lunds riktiga nationer!? Är inte detta bevis nog på att lundagård är en riktig vänsterblaska utan substansiellt innehåll så skjut mig… var ligger det mediala värdet i att skriva om en nolla på detta sättet!? hon representerar lunds minsta nation, en förening som gemene man verkligen ogillar. ändå förhåller lundagård sig fantastiskt okritiskt mot smålands, (en helt annan hållning än mot övriga nationer som man gärna sparkar bakut mot)… oförtjänt medialt utrymme ger man… Att man sedan har mage att sitta hemma på lundagårdskammaren och fundera kring varför inte nationerna i Lund tycker om en är otroligt ironiskt…
skärpning nu för fan Axel o co. välj era ord, ni är jävligt pinsamma just nu, ni har enbart er själva att skylla varför “folk” har svårt för er, och det vet ni!
29 januari 2010 10:27 (Anmäl kommentar)
Senast var väl en tvåsidorsintervju med kuratorn på Malmö nation, Danielsson, som jag upplevde som positiv. Kan ha varit 2007 om mitt minne inte sviker mig.
29 januari 2010 13:51 (Anmäl kommentar)
Hej före detta KK.
Vanligtvis brukar vi stryka inlägg som ditt. Men den här gången får det faktiskt vara med utgångspunkt i att det inte sällan är nollor som benämner andra personer som nollor utan några som helst belägg.
För det första: Lundagård ägnar inte en helsida åt Smålands nationsombud i nummer 1/2010. Lundagård ägnar ett helt uppslag (med tillhörande, fantastiska, bilder). Om du är missnöjd med att du ännu inte fått ditt eget uppslag och vill att Lundagård ska skriva om just dig bör din första åtgärd vara att ge dig till känna.
Under min tid på tidningen har vi skrivit om alla nationer vid Lunds universitet och det tänker vi fortsätta med. Men visst, det sista året har vi skrivit överlägset mest om Smålands och det är något vi debatterar återkommande inom redaktionen. Flera gånger har vi också valt att ställa artiklar för att behålla en någorlunda balans.
Problemet, om man nu tycker att det är ett problem, är att det stormat otroligt mycket kring Smålands nation den sista tiden. Hade din nation blivit av med sitt serveringstillstånd, din nations bostadsstyrelse ansett att det ”råder balans mellan tillgång och efterfrågan på studentrum i Lund” eller som enda nation valt att stå utanför Studentlund – då hade vi naturligtvis varit där med penna och papper.
Och som sagt: vi har skrivit om alla nationer, men Smålands är absolut överrepresenterat. Dock har vi tyvärr inte lyckats prestera en enda positiv nyhet om nationen i fråga (till skillnad från alla andra nationer). Det hoppas jag att det blir ändring på snart. Att Smålands nation släpper på slutenheten och tänker över sin mediepolicy skulle vara ett stort steg på den vägen.
Så nej, Lundagård är ingen vänsterblaska. Tvärt om inrymmer redaktionen alla olika politiska inriktningar, vilket vi ser som en styrka. Den gemensamma nämnaren är i stället att vi alla jobbar för studenternas bästa – inget annat.
För egen del skiter jag i om du eller dina kollegor tycker om mig eller inte. Vårt uppdrag är inte att bli omtyckta av allt och alla, vårt uppdrag är att granska Lunds universitet och dess tillhörande studentliv och leverera den bästa Lundagård vi förmår. Det jag efterfrågat är en professionell inställning, att man som ansvarig för sin organisation inte surar för att man blir granskad. Att man trots kritiska nyhetsartiklar kan ringa Lundagård och tipsa om allt från välgörenhetsinsamlingar och bokbytarhyllor till det nya klubbutbudet.
Många kuratorer har visat att de behärskar denna konst på ett utmärkt sätt, men jag antar att du inte är en av dem.
29 januari 2010 14:51 (Anmäl kommentar)
Axel: Som du mycket riktigt påpekar har Smålands under senaste året råkat ut för ganska ordentlig granskning från myndigheters sida. Det är därför inte konstigt att Lundagård rapporterar om detta.
Vad man däremot kan opponera sig mot är att ni har gjort ett reportage som detta samt det reportage som handlade om Smålands framtid för ca halvåret sen. Båda artiklarna har mer karaktären av “låt Smålle visa hur oskyldiga och snälla de egentligen är”. Du har säkert inte samma syn som jag när det gäller dessa artiklar så låt mig därför ta ett exempel från ovan artikel.
“Tycker du att den inställningen märks även hos myndigheterna?
– Vi såg utredningen om alkoholtillståndet mycket som en politisk handling. Det kändes som en repressalie efter Ockupationsfestivalen som riktades mot Smålands, vilket är väldigt tråkigt.”
Alla som har kunskap om alkoholservering vet att personer som har betydande inflytande över densamma måste vara ostraffad eller åtminstone tillräckligt laglydig för att tillståndsenheten ska godkänna denne som serveringsansvarig. I Smålands fall var det klart och tydligt en person som aktivt deltog i flertalet olagliga aktiviteter och samtidigt var en person med betydande inflytande över Smålands alkholservering. Att myndigheterna utreder en sådan sak är alltså helt enligt regelboken och inte överhuvudtaget någon “politisk handling”. Hur kan ett sådant uttalande få stå helt oemotsagt?
Poängen är att det inte är enda gången sådana saker passerar och hamnar i er tidning. För min del får ni gärna skriva om Smålands hur mycket ni vill men se till att fundera över hur andra uppfattar er, det kan vara en bra idé för samtliga studentorganisationer i den här stan för övrigt.
29 januari 2010 16:00 (Anmäl kommentar)
En mer granskande attityd gentemot alla organisationer tidningen bevakar hade för mig varit av intresse. Å andra sidan får det inte slå över som hos vissa tidigare redaktioner, vilka ibland agerat ganska osmidigt.
Men visst, även om jag själv inte är skribent kan jag se problemet med att ha en balansgång mellan granskning och en attityd som fortfarande ger tillgång till intressant information. Likaså inser jag att en avvägning måste göras mellan tidningens huvuduppdrag, vilket är att skriva om saker som är intressanta för Lunds studenter - och att kanske rota fram lite extra saker som drar läsare men kanske inte alltid har så mycket med studenternas intressen att göra.
Jag tycker dock helt klart att tidningen under året som gått blivit mycket mer läsvärd än tidigare!
En kort fråga till Axel: Vilken avvägning gör ni på redaktionen när ni måste ta ställning till om viss information egentligen är marknadsföring eller av faktiskt intresse för läsarna? (ibland kan det säkert vara både och)
30 januari 2010 17:37 (Anmäl kommentar)
Härligt att äntligen få en intervju med Smålands talesperson och slippa kryptiska mailsvar som inte svarat på frågan som tidigare varit fallet.
Jenny Larsson anser att nationens största utmaning är “Fördomarna. Många människor har väldigt många åsikter om Smålands utan att någonsin ha varit här.” Smålands nations fördomar mot Af är säkerligen mycket större än studenters fördomar mot nationen och säkert också en mycket större utmaning. Hur många av nationens aktiva har någonsin besökt Af-borgen eller deltagit på en aktivitet arrangerat av Af?
Se över dina egna fördomar Jenny innan du börjar försöka förändra andras!
/Johannes som har haft riktigt roligt de gånger jag festat på Smålands..
31 januari 2010 13:25 (Anmäl kommentar)
Calle: Jag står bakom såväl ovanstående intervju med nya nationsombudet som reportaget om Smålands framtid och i båda fallen har mitt huvudsakliga syfte varit att försöka komma bortom vardagsrapporteringen som ofta slutar med att nationen, med stöd i mediepolicyn, vägrar kommentera eller plitar ner några i sammanhanget fullständigt ovidkommande rader.
Jag har sökt efter svar på frågor som: Hur resonerar en studentnation som tågade under egna plakat i Ockupationsfestivalen? Hur kan Smålands efter sådana protester mot bostadsbristen vara motståndare till byggnation av studentlägenheter i nationens närhet? Hur kan organisationer på den yttersta vänsterkanten som inte tar avstånd från våldsanvändning tillåtas hålla möten i nationens lokaler?
Under arbetet med det första reportaget kände jag mig ofta frustrerad eftersom det var svårt att få uttömmande svar från nationens ledande representanter. Mitt tjat resulterade ofta enbart i korta mejlsvar. Av den anledningen blev jag positivt överraskad när nya nationsombudet Jenny Larsson gav relativt fullödiga svar under en lång intervju.
Du har helt rätt i att jag kunde ställt andra frågor, men mitt syfte har varit låta nationens ledare förklara hur de resonerar, och sedan låta dig och andra engagerade Lundagårdsläsare ta ställning på egen hand. Denna och andra diskussioner på lundagard.se visar att detta är precis vad som händer och det är mycket glädjande.
/Gustaf Eriksson
31 januari 2010 15:54 (Anmäl kommentar)
Jag kan nog garantera Johannes om att Smålands förmodligen är den nation som diskuterat och tagit del av mer information om AF än någon annan nation. Det har varit folk från AF som besökt Smålands för att berätta vad AF står för och det har funnits en fast diskussionspunkt angående AF på varje nationsmöte under en lång tid. Med andra ord så har Smålands medlemmar lyssnat på argumenten för och emot ett AF medlemskap och beslutat att de helst står utanför.
Av någon anledning så kan dock vissa människor inte förstå varför man inte skulle vilja vara med i deras coola klubb och känner sig därför personligt förolämpade av att Smålands inte vill vara med (se t ex Johannes). Intressant nog är det bara Smålands, samt ett antal kårer, som är intresserade av någon valfrihet för Lunds studenter, något Johannes som en sann liberal väl bör välkomna?
01 februari 2010 13:24 (Anmäl kommentar)
Och jag kan nog garantera (mycket märklig formulering, jag är tvärsäker - kanske) signaturen bo att alla andra nationer tar större ansvar för och är mer delaktiga i AF:s verksamheter än Smålands. Dessutom är man som huvudman representerad i AF:s högsta beslutande organ. Därför tycker jag att det är ett märkligt påstående att “Smålands förmodligen är den nation som diskuterat och tagit del av mer information om AF än någon annan nation”. Dravel, skulle jag vilja påstå.
Att Smålands nation besöks av representanter, läser stadgor och kollar bokslut gör inte nationen som helhet på något sätt kvalificerad att tolka verkligheten och verksamheten på något sätt. Man måste delta i arrangemangen, känna pulsen i borgen för att förstå vad AF går ut på och det är inte bara föreningens utskott eller vita män i frack. Men som så många gånger förr känner jag att det är lönlöst att driva den här tesen. Stå utanför om ni vill, men håll era åsikter för er själva. Särskilt eftersom de är så dåligt underbyggda.