Juristprogrammet gör oss till forskare – inte jurister

Trots att han själv läser juristprogrammet upplever inte Oskar Madunic Olsson att han lärt sig särskilt mycket om vardagsjuridik. I stället är det forskningen som står i centrum. 

Efter snart tre terminer på juristprogrammet börjar jag komma in i det stadium där vänner och bekanta förväntar sig att man ska kunna hjälpa dem med vardagliga juridiska problem.

”Hur skriver jag ett samboavtal?” ”Behöver jag omförhandla min hemförsäkring efter att jag byggt om huset?” ”Hur ordnar jag god man åt en äldre släkting som har fått en stroke?”

Självklart försöker jag hjälpa till efter bästa förmåga. De små förfrågningarna har dock gett mig ett delvis nytt perspektiv på juristutbildningen och hur teoretisk den faktiskt är.

På juristprogrammet studerar man rättskällorna: lagregler, deras förarbeten, deras tolkning i olika domstolsavgöranden och juridisk doktrin. Efter de nio terminerna har man däremot inte fått någon träning i verklighetsnära juridik som att skriva och granska avtal, sköta olika former av myndighetskontakter och ge icke-jurister juridiska råd.

För Juridiska fakulteten är detta gnäll gammal skåpmat, som de fått höra många, många gånger. Juristprogrammet är en rättsvetenskaplig utbildning, RÄTTSVETENSKAP, försöker de förtvivlat pränta in i oss. I den akademiska världen ses utbildning med forskningsankytning som det självklara idealet. ”Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning”, som det så vackert heter i högskolelagens 1 kap. 3 §.

Problemet är att de allra flesta studenter inte börjar på högskolan för att de vill drillas i de ädla vetenskaperna. De kommer för att arbetsmarknaden betraktar högskolan som det nya gymnasiet – något du helt enkelt förväntas ha betat av, åtminstone om du vill tillhöra medelklassen. De flesta studenter har varken intresset eller förmågan att skriva de långa, djupgående akademiska uppsatserna, än mindre vill de doktorera.

Vore det inte bättre att renodla den forskningsförberedande utbildningen vid särskilda forskningsuniversitet, så att framtida forskare kan få bästa möjliga förutsättningar? Vi andra kan få det vi kom för – en fot in på arbetsmarknaden – på mer yrkesinriktade högskolor. I dagens läge får vi som bara är ute efter ett kvalificerat kneg en sorts förberedande forskarutbildning som vi inte är intresserade av. Det tror jag varken gangar arbetsgivare, studenter eller den juridiska forskningen.