Döda poeters battle

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Ordkonst släppte döda poeter lösa i AF-borgen i onsdags kväll. Lundagård var där.

– Vi är så få här att ni står minst lika mycket på scen som jag, inleder estradpoeten Frithiof Andersson sitt avslutande framträdande.

Han har en poäng. När Ordkonst väcker åtta döda poeter till liv för battle på Athen är några flick/pojkvänner och en hund på plats.

I Poetry Battle, till skillnad från Poetry Slam, utses vinnaren av publikens applåder istället för poäng. En applådometer är strategiskt utplacerad med avgörandet i sina öron.

De gamla diktarna battlar två och två med varsin uppläsning.

Skiftande kvalité

Stig Dagerman äntrar scenen i platådojjor, Dylan Thomas har halvtaskig engelska och finlandssvenske arbetarpoeten Diktonius sprutar småländska. Kvalitén är skiftande. Somligt får salen att vibrera och annat är inte mer engagerat än en högstadieredovisning om Kristina Lugn.

Diktonius och futuristiska Mayakovski är givna till final och efter en omapplådering står Diktonius, företrädd av Frithiof Andersson, som vinnare.

I pausen levereras covers av Anna Thernheim och Kent. Låtvalen förvånar mig. Anna och Jocke är tveksamma poeter och definitivt inte döda. Dessutom figurerar de sällan ironifritt i pretentiösa sammanhang som passerat tonåren.

Fysikaliska sanningar

Avslutningsvis får nyinflyttade göteborgaren och estradpoeten Frithiof Andersson stå på scen som sig själv. År 2007 blev han svensk mästare i ljudpoesi men i kväll är det dikter för pappret.

Han inleder med samhällsbetraktelser från kollektivtrafikens anonymitet och jag ser otaliga låtskrivare och bohempoeter rada upp sig bakom honom.

Sedan skippar han klyschorna, och blir riktigt bra.

Frithiofs språk är fullt av fysikaliska termer som blir nyskapande bilder av de klassiska temana. Konkava speglar, transformatorsstationer och protoner blandas med döden, kärleken och hycklande präster.

I konstpauserna tränger speedade spexrepetitioner ned från ovanvåningen och jag tänker att det är sjukt befriande med människor som vågar vara allvarliga. Även om de är få.

Text: Matilda Gustavsson
Foto: Emil Langvad