Många har förutspått antikvariatets död. Internets intåg har piskat branschens lunk till språng.
Men orkar den? Sjunger den på första eller sista versen? Mitt i Lund hittar vi bokhandlarna som jobbar vägg i vägg, men med generationer emellan.
Bokstofilernas mecka, ett mysgubbarnas land. Så skulle man kunna beskriva Lengertz antikvariat på Stora Gråbrödersgatan 13. Med sina tre butiker nära inpå varann är den kanske Sveriges antikvariattätaste gata.
Väl inne på Lengertz drabbas man lätt av rädslan för att rasera en bokhög som potentiellt kan starta en dominoeffekt av guds nåde. Det är varmt och inbjudande, en torr doft av papper, ett par strumpor ligger på ett element. Staplar bildar perfekt utsvarvade valv precis anpassade för att bara låta en krökt åldring glida igenom.
Mannen som driver stället heter Kjell Åke Askagården. Med sina 52 år som bokhandlare är han en veteran i branschen. Den lilla butiken har varit hans arbetsplats i merparten av hans liv. Men än finns några böcker kvar som varit där längre än han har.
– Ibland hittar jag faktiskt böcker från grundaren Lengertz tid, alltså innan 1950. Man ser på handstilen att det är han som prismärkt grejerna.
Kjell Åke Askagården pratar på, svävar iväg. Ögonen lyser när han rycker ut böckerna ur hyllan, alltid med samma hängivna intresse och alltid med en anekdot som leder honom till nästa bok.
– Det är bokintresset som hållit mig kvar i branschen, och att man får träffa så många trevliga människor, säger han.
– Men visst har man svurit några gånger, det har ju tagit mycket tid från privatlivet.
Lengertz antikvariat har allt från gamla matematikböcker till korsords-lexikon och samtida deckare.
– Jag har inte så mycket dyrbara böcker. Jag har köpt mycket samlingar och då blir det en väldig blandning och väldiga mängder. Förr kunde jag köpa in massor. En gång hämtade jag hem 2,5 ton. Numera avstår jag från det mesta, jag har ju redan fullproppat med böcker, säger Kjell Åke Askagården och skrattar.
2009 publicerade Sydsvenskan ett dystert reportage om hur allt fler av Lunds och Mal- mös antikvariat slog igen. Året därpå kunde man läsa att ”Antikvariaten dör ett efter ett”. Och visst har Kjell Åke Askagården noterat att branschen är under förändring.
– Förr kunde man ta ut en skaplig månadslön, men det är tveksamt numera. En kollega som har Sveriges äldsta antikvariat fick flytta till Gastelyckan för att hyran här blev så dyr.
Kjell Åke Askagården har ingen nätförsäljning, utan försörjer sig helt på
sin butik. Han säger att han har haft tur med relativt låg hyra medan andra blivit tvungna att flytta ut från städerna och driva näthandel i stället.
Bakom ett superpolerat skyltfönster i huset bredvid står böckerna i raka rader. Här huserar kollegan Patrik Andersson, som öppnade sin butik för två år sedan. Med sina 39 år sänker han branschens genomsnittsålder drastiskt.
Laptopen står uppslagen på bordet i den ljusa lokalen. Här råder en närmast tysk ordning. En stor del av Patrik Anderssons tid går till att katalogisera och sortera. I butikens främre del finns de lite billigare böckerna, men bakom ett skynke står många fina samlarexemplar.
Här bjuder Patrik Andersson på kaffe och visar upp ett av de senaste fynden: en första utgåva av Hjalmar Söderbergs historietter, dedikerat av författaren själv.
– Jag försöker ha ett utbud för både läsare och samlare. Något för de som vill ha en billigare roman för max 300 kronor och något för de som vill ha en finare samlarutgåva. Jag säljer väl 30 till 40 böcker i veckan och ungefär hälften via nätet, berättar han.
– Min butik är inte billig i drift med tanke på hur lite jag säljer, men med nätförsäljningen klarar man sig.
Patrik Andersson är ett bra exempel på en ny typ av bokhandlare som anpassat sig till att allt fler väljer att handla via nätet.
– Internet har gjort allt enklare. Det är många privatpersoner som säljer sina böcker direkt via nätet och som handlare kan du aldrig konkurrera med en privatperson. Det gör att man som bokhandlare måste ta några kliv upp och syssla med det som är lite mer ovan- ligt.
Både Kjell Åke Askagården och Patrik Andersson tycker det är förhastat att prata om att antikvariaten kommer att dö ut. Den tekniska utvecklingen har både föroch nackdelar vad gäller tillgänglighet, menar Patrik Andersson.
– Säg att du går på gymnasiet och inte är så kunnig om böcker. Då kan du gå in i en butik, bläddra och fråga. Där spelar de riktigt billiga antikvariaten en roll, tycker jag. Men säg att du bor långt upp i Norrland, då är du beroende av internet för att få tag på böcker.
De vanliga böckerna blir allt billigare och lättare att nå via nätet men färre butiker innebär också färre inkörsportar för oinvigda.
– Det kan bli en klassfråga. Att antingen växer du upp med böcker och känner till det och läser eller så gör du inte det. Du kan ju tillägna dig kunskap i alla fall, men det kommer inte naturligt på samma sätt, säger Patrik Andersson.
Ute börjar februarimörkret lägga sig. Arbetsdagen går mot sitt slut och Kjell Åke Askagården börjar titta på klockan. Han säger skämtsamt att för egen del så ligger framtiden bakom honom, men för antikvariaten i stort är han optimistisk.
– Framtiden är ljus. Numera kan man nå hela världen med sina böcker och det är ju fantastiskt. Intresset finns kvar, helt klart.
Snart stänger också kollegan Patrik Andersson sin butik för dagen, men mer jobb väntar vid datorn.
– Det är svårt att uttala sig om framtiden eftersom saker förändras allt snabbare. Men boken är fulländad på många sätt, den är som hjulet. Den fungerar som vårt förlängda minne. Som bärare av alla våra idéer och vår kultur, säger han.
– Bokens död har förutspåtts många gånger, men jag tror att den kommer leva kvar. Vad gäller antikvariaten så kommer kanske butikerna i städerna bli färre, men det kommer alltid finns en marknad för ett fåtal.
