Bebisar med högskolepoäng

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Läxor hör inte hemma vid högre utbildning, menar Oskar Hedman. 

För ett par månader sedan läste jag i Lundgård (var annars) om gamla studenter vars främsta akademiska bedrift var att förbli inskrivna på universitet, de var ”överliggare” helt enkelt. Någonstans i artikeln nämndes det att studenterna på den tiden – ungefär ett sekel sedan – inte hade något schema, och att de kunde tentera närhelst de kände sig redo för examinering. Sällan har jag fått en sådan tydlig förnimmelse över hur tidens gång oupphörligt förändrar allt. Överliggarna levde i en annan tid, i en förlorad värld.

Personligen har jag sökt förtröstan i denna iakttagelse när jag det senaste halvåret blivit antagen för att vara en gymnasist. Återkommande har jag behövt närvara på seminarium och arbeta på uppgifter som inte är betygsmeriterade, d.v.s. inte ger några högskolepoäng och inte fungerar som underlag till betyg. Ni har säkert också varit med om det och jag misstänker att reaktionen är densamma bland en ansenlig del av både studenter och lärare: en suck inombords.

Förutom att det känns onödigt och tidsödslande så är det framförallt infantiliserande, en ”gymnasifiering” av universitet. Poängen med att plugga vid universitetet trodde jag var att man disponerade över sin egen tid. Utöver att närvaro vid tentamen och eventuella seminarium som är meriterade borde det väl inte finnas några förpliktelser?

Men till min stora förtret är så inte fallet i dag. I stället har jag som många andra vad som rätteligen bör kallas för läxor. Läxor åt myndiga, bilkörande, diskande, tvättande och räkningsbetalande medborgare. Kanske bör vår rektor också skicka ut mejl till studenter och påminna dem om att köpa nya pennskrin och anteckningsblock, förslagsvis med Darth Vader eller Spiderman på?

Även om jag gärna skulle vilja ha några fina Spiderman-attiraljer till mina studier, så är ändå min åsikt att om man behöver läxor som uppmuntring för att studera så bör man nog inte studera överhuvudtaget. De som inte ser till att kunna sin multiplikationstabell när tentan kommer kanske helt enkelt får skylla sig själva. Med det sagt behöver det inte vara något fel med att ha kursmaterial/föreläsningar/seminarium som inte är meriterande.  Jag minns mitt frivilliga deltagande i en fiktiv brottmålsrättegång som en av de roligaste och mest givande genomgångar som jag haft på universitet (och ja min klient bli frikänd från samtliga åtalspunkter).

Det jag vänder mig emot är snarare obligatoriet. Jag undrar verkligen hur det var på de gamla överliggarnas tid. Stämmer det att vindarna var friskare, att domkyrkan klämtade ljudligare, att somrarna var längre och att man slapp behandlas som barn?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.