Rektorsuppvaktning 1 maj: ”Hatten gör inte rektorn”

Vid den digitala rektorsuppvaktningen den 1 maj i universitetshuset talar både Malin Bruce och Erik Renström om pandemins påverkan på studentlivet, om vad som behövs inför framtiden och de utmaningar som den nya rektorn och universitetsledningen behöver ta sig an. 

Malin Bruce vrider och vänder sig på podiet. ”Talet?” frågar hon med road röst. En vänlig hand poppar upp i skärmen, och Malin Bruce, ordförande för Lunds universitets studentkårer, börjar studenternas tal till rektorn.

Lunds traditionella rektorsuppvaktning i universitetshuset är iklädd en otraditionell skrud. Antalet närvarande kan räknas på fingrarna, bänkraderna skriker tomma. När Studentsångarnas säkra toner ekar genom salen lyckas kameran för en kort stund lura tittaren att ceremonin är något ordinärt. Fram tills en ny vinkel ges, och Malin Bruce och Lus vice ordförande Ella Sjöbecks ensamma, vandrande gestalter tar en tillbaka till verkligheten. 

Efter en respektfull nickning till rektor Erik Renström och universitetsledningen når Malin Bruce podiet. Efter det nästan teatrala virrvarret innan talets början är stämningen lättsamt spänd. Men hon har en självsäker och lugn röst när hon adresserar den nytillsatte rektorn å Lunds studentlivs vägnar.
– Som ny på jobbet tänkte jag skicka med dig ett klokt ordspråk: ”Barba non facit filosifum” – skägget gör inte filosofen. Vi kan klä oss i rollen, men sen för att fylla den är det våra handlingar som räknas. 

Malin Bruce uppmaningar till rektorn och den övriga universitetsledningen att fortsätta det krävande arbetet den tidigare ledningen har gjort: akademins tillgänglighet, hållbarhet och aktualitet är Renström nu ansvarig för att bibehålla och förbättra. Studenter, menar Malin Bruce, är inte komplicerade – så länge de får dessa förväntningar fyllda. 

Likt ceremonin präglas hennes tal av pandemin. Att elever inte träffar sina lärare, inte vet hur tentor fungerar och behöver punga ut för kameror för att inte bryta mot övervakningskraven är tydliga tecken på digitaliseringens negativa effekter. Det finns således inte bara en forskningsskuld att betala – vilket universitetsledningen tidigare talat om – men även en utbildningsskuld till studentlivet. 

Att rektorn bara suttit i ett par månader gör att svidande kritik uteblir. Studenternas tal är en instruktion för Erik Renström, där Malin Bruces stämma påminner Erik Renström om att inte bara se studenter som tomma kärl här för att fyllas inför framtiden:
– Erik, du påpekar ibland att studentrösten är viktig eftersom vi är framtidens forskare och universitetspersonal. Men jag vill säga att studenter är mer än framtidens forskare och personal: vi är en del av universitetet här i dag, säger Malin Bruce.

Hatten gör inte rektorn: ännu har inte tillräckligt med tid gått för en rättvis bedömning. Erik Renström har ännu skor att fylla och kläder att bli varm i innan sådant kan ske. Men, än så länge, betygsätter Malin Bruce rektorn som godkänd. 

Ett tonsäkert mellanspel signalerar att det är dags för svaret. Erik Renström inleder med en hyllning till våren; den värme och solsken som är ”nyhetens behag”. De är välkomna i detta tunga år. 

Rektorns tal är fylld av en försiktig optimism. Med blida och förvånade ögon ser han på studentengagemangets lyhördhet inför alla universitetets verksamheter. Hans beundran för studenters omtänksamhet för varandra och andra överträffas endast av den aktning han hyser för vår uppoffring:
– För att skydda de utsatta grupperna i samhället, har ni beskurit era liv och avstått mycket av det som hör en vanlig studenttid till. Ni har avstått utan att egentligen få något tillbaka, säger Erik Renström. 

Rektorn är inne på samma spår som Malin Bruce: det ska ske fortsatt arbete med universitetets hållbara utveckling, samt pandemins möjligheter – som en ökad lyckad digitalisering och stöd till elever och lärare – och problem. Det största problemet, ser Erik Renström, är den psykiska mående som är en ”samhällsutmaning av episka dimensioner”. 

Samtidigt finns det stöd från alla håll. Rektorn nämner Studenthälsans ändrade arbetssätt vilket gjort väntetider ickeexisterande, och Lunds kommuns ekonomiska bidrag till nationerna, vilket Lundagård rapporterat om. Välviljan, menar Erik Renström, grundar sig i studentlivets ingjutande känsla av nyhetens behag. Det är studenterna som är framtiden, och det ger alla hopp och tillförsikt:
– Efter allt ansvar som ni visat vill universitetsledningen säga: att med lite mer värme, lite mer ljus och lite mer vaccin så kommer en tid då vi åter befolkar vårt campus. En tid när vi kan vara lite mera sorglösa och ansvarslösa. Glad första maj.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.