”Religiös har blivit ett skällsord på svenska”

- in Feature, Porträttet

För fyra år sedan blev Anders Arborelius, som förste svensk någonsin, utsedd till kardinal av påve Franciskus. Lundagård träffade honom för ett samtal om att vara katolik i Sverige, politiska ställningstaganden och kyrkans kontroverser.

Anders Arborelius tar emot oss i hans arbetsrum på Götgatan i Stockholm, bredvid fotbollskrogen Den Gröne Jägaren. Kontorets inredning är asketisk, likaså hans klädsel – det enda som vittnar om Anders Arborelius status som Sveriges mäktigaste katolik är kardinalringen på höger ringfinger.

Som kardinal är hans viktigaste uppdrag att medverka i påvevalet ifall nuvarande påve Franciskus skulle abdikera eller avlida. Teoretiskt sett kan Anders Arborelius själv bli vald. Men vanligtvis innebär ämbetet att stå till kyrkans förfogande och ge påven råd i administrativa frågor.

– Jag har fått fler uppgifter i Rom och på andra håll, men den huvudsakliga uppgiften är att vara biskop i Sverige. Det är ett stort område och en växande kyrka så det tar naturligtvis det mesta av tiden.

Varje församling återspeglar hela världen

Även om kardinalen i dag bor och arbetar i Stockholm så finns hans rötter i Lund. Anders Arborelius växte upp i studentstaden till en mor som var bibliotekarie här. Han studerade språk vid Lunds universitet och senare teologi i Rom och belgiska Brygge.

– Jag har haft hela min skolutbildning i Lund. Tog studenten på Spyken 1968 och samma år började jag läsa moderna språk: spanska, engelska, tyska. Sedan gick jag faktiskt också utbildningen i grekiska och hebreiska som Svenska kyrkans präster gick. Så jag fick vad man då kallade en magisterexamen.

Har språkstudierna hjälpt i ditt arbete?

– Ja, det har de verkligen gjort! Speciellt spanskan i och med att jag senare trädde in i karmeliterorden där vi har de stora spanska helgonen Teresa av Ávila och Johannes av Korset.

– Men jag brukar säga att de stora språken i vårt stift kan jag inte: polska, kroatiska och arabiska.

Den romersk-katolska kyrkan är det största trossamfundet i världen, men har i Sverige bara 126 000 medlemmar och växer främst genom migration från länder där katolicismen är mer utbredd.

– De flesta medlemmar har sina rötter i andra länder och kulturer. Varje församling återspeglar hela världen, säger Anders Arborelius.

I vissa frågor står den katolska kyrkan långt ifrån dagens politiska konsensus i Sverige. En sådan är samfundets abortmotstånd, men kardinalen tror att det finns möjlighet till dialog i dessa frågor.

– Om man tar dessa selektiva flickaborter som gör att det i vissa länder saknas hundra miljoner kvinnor, som i Indien och Kina – då blir det genast lite mer problematiserat. Eller abort av foster med Downs syndrom, ska de bli helt utrotade som de nästan har blivit i Danmark? När det kommer ner på personnivå är det lite lättare att tala om det.

– Det går egentligen tillbaka till tron på människans okränkbara värdighet från konceptionen till dödsögonblicket. Men den är också hotad när människor har andra skyddsbehov.

De skyddsbehov Anders Arborelius syftar på är flyktingars utsatta tillvaro. Migrationspolitik var tidigare ett område där kyrkan stod nära de flesta politiska partier, men på senare år har en klyfta vuxit fram.

– Sverige har gått från att vara mycket generös till ett av de mest slutna länderna i Europa.

Utifrån ett bibliskt perspektiv är skapelsen Guds gåva till oss, för att vi ska ta hand om den och vårda den, inte bryta ner och förstöra den.

Tillsammans med Sveriges kristna råd, som samlar 26 kristna samfund, har kardinalen i flera debattartiklar argumenterat för en mer öppen flyktingpolitik. Han upplever att partierna ändrat åsikt väldigt snabbt och tycker att människovärdet inte längre respekteras.Samtidigt ska kyrkan inte involvera sig alltför mycket i politik.

– Kyrkan ska inte binda sig vid något parti. Man måste alltid stå utanför som någon slags lojal kritiker. Vad kan vi ge för inspiration och verktyg till dem som arbetar politiskt, frågar sig Anders Arborelius.

I samma anda har han engagerat sig i
miljöfrågor och förespråkar ekocidlagstiftning – ett internationellt förbud mot storskalig miljöförstöring.

– Utifrån ett bibliskt perspektiv är skapelsen Guds gåva till oss, för att vi ska ta hand om den och vårda den, inte bryta ner och förstöra den.

De senaste årtiondena har den katolska kyrkan skakats av omfattande pedofilskandaler. Senast i oktober avslöjades det att hundratusentals barn i Frankrike blivit utnyttjade av präster sedan 1950-talet. Anders Arborelius har sagt att medierna – genom sina avslöjanden – har varit Guds röst. Tidigare i år blev jam själv utsedd till apostolisk visitator i Köln, där han skulle utreda hur det tyska ärkestiftet hanterat anklagelser mot präster.

I vissa länder finns det fortfarande en tystnadskultur. Det är nog knutet till kulturella och nationella omständigheter. Det är väldigt olika mellan länder i hur långt man har kommit på det här området. Men man måste ta itu med det på allvar.

Hur tror du skandalerna om sexuella övergrepp har påverkat tilliten till kyrkan?

– Det är naturligtvis förståeligt att många människor undrar vad som egentligen har hänt.  Man måste räkna med att det tar tid innan man får kontroll över det här, svarar han.

Anders Arborelius.
Foto: Tomas Castro

– I vissa länder finns det fortfarande en tystnadskultur. Det är nog knutet till kulturella och nationella omständigheter. Det är väldigt olika mellan länder i hur långt man har kommit på det här området. Men man måste ta itu med det på allvar.

Något vi ofta återkommer till under samtalet är svårigheterna i att leva som katolik i ett sekulärt samhälle. Att få sin tro och sitt trossamfund ifrågasatt är en del av vardagen.

– Man är i Sverige rädd för det religiösa. Ordet religiös har blivit ett skällsord på svenska, slår kardinalen fast.

När det sekulära blir norm blir religion något avvikande. Men Anders Arborelius tror att ifrågasättandet också kan stärka individens tro.

– Jag brukar säga att vi inte varit särskilt populära här de sista 500 åren. Så vi är vana att ta fighten.