”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå…” Debatten har rasat de senaste veckorna i sviterna av en dokumentär om plastikkirurgi. Hos Lundagårds kulturkrönikör Esther Arndtzén väckte programmet tankar om självrespekt.
Till slut gav även jag efter och sträckkollade på Erik Gallis nya SVT-program ”Under kniven”, en dokumentärserie om plastikkirurgi. Någon dag innan hade jag läst Joan Didions banbrytande essä ”On Self-Respect”. Essän publicerades 1961 i amerikanska Vogue, när Joan Didion knappt fyllt 27.
Den ikoniska författaren och journalisten Joan Didion, som nyligen gick bort vid 87 års ålder, menade att självrespekt endast kan uppnås genom man lär sig att ta ansvar för sina val. Självrespekten går inte att fejka, men den går att frammana. En brist på självrespekt påverkar individen negativt och alienerar jaget, vilket in sin tur allt för lätt framkallar känslor av skuld gentemot andra, menar Joan Didion.
Skuld och skam dominerar den personliga skönhetsresa som Erik Galli porträtterar i sin dokumentär. Under ett decennium, mellan 20 och 30, har journalisten och tv-producenten Erik Galli gjort ett tiotal operationer och ingrepp i sitt ansikte. Utan att tala om det för någon. Det var inte förrän han blev kallad för ”opererad hora” av en kvinnlig medieprofil på en Stockholmsklubb som han insåg att hans hemlighet inte varit så hemlig, trots allt. Shocker.
Serien utmynnar i en nyckelfråga: Varför vågar folk inte vara öppna med sina plastikkirurgiska ingrepp? Skönhetsoperationerna har ökat lavinartat de senaste åren, men det tabu som finns kring dem består. Erik Galli älskar att ”hålla på med sitt utseende”, men vill helst inte att någon annan ska få reda på det. Hans självrannsakan resulterar i en förståelse av att han inte har skämts för ingreppen i sig, men för drivkrafterna som funnits bakom dem. En låg självkänsla har legat till grund för ett begär att bli utseendemässigt perfekt.
Jag förstår Erik Gallis lidande som en brist på denna typ av radikala självrespekt som Joan Didion talar om. I vidare bemärkelse är det möjligtvis en brist hos individen som i förlängningen skapar ett sorts kollektivt lidande, där vi skammar varandra för allt. Är det då inte också så, att leva med respekt för sig själv i förlängningen blir att leva i med respekt för andra?
Erik Galli är självklart inte ensam om sin strävan att se perfekt ut. Huruvida det begäret är destruktivt, orimligt eller problematiskt är oviktigt. Det finns där. Men det är ingen mänsklig rättighet att få skönhetsoperera sig och sedan förvänta sig kärlek och acceptans för det. Våra val och våra begär har följder. I Erik Gallis fall blev det en felopererad näsa och en ex-pojkvän som tyckte att han var osexigt utseendefixerad. Men också ett ansikte han själv varit mer bekväm i.
Hur man än väljer att förverkliga sin önskan, så länge det inte skadar andra, får var och en stå för. Att ta ansvar för ens val och begär – det är självrespekt.
