Hellre kappvändare än förlorare

Det är dags för de borgerliga partierna att vända kappan efter vinden! Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Staffan Samulesson om en blå utbildningspolitik som behöver förändras.

I mitt liv har jag enbart fått uppleva politiska förluster, och detta valår ser inte ut att bli ett undantag. På alla fronter verkar svensk borgerlighet misslyckas. 

Men hur många valförluster och dåliga opinionsmätningar kan man härda ut innan man rannsakar sig själva? En omvärdering måste göras, inte minst inom högskolepolitiken.

För när det kommer till dessa frågor är det enda man kan göra att skälla på högskolans utbyggnad, såga flumutbildningar och vilja införa studieavgifter. Det kan vara rätt i sak, ja, det tycker jag också i viss mening. Men det är alldeles uppenbart att det är politik som attraherar ytterst få röster, och det måste man tyvärr väga in. 

Är det verkligen rimligt att möta studenter på Malmö universitet och Mälardalens universitet genom att säga att deras utbildningar inte borde få finnas? 

Huvudproblemet är att det framstår som att det alltid är Socialdemokraterna och Co som har taktpinnen i högskolepolitiken, då blir den opposition som finns enbart en nejsägare-opposition. För väljarna är det inte skäl nog för en röst. Därför måste borgerligheten dels börja bli mer pragmatisk, dels försöka vara den politiska kraft som leder högskolefrågorna framåt.

Att exempelvis alltid prata om att universitetsvärlden influeras av vänsterflum känns många gånger som en återvändsgränd. Tro mig, det är alltför många gånger jag slitit av mig mitt icke-existerande hår för att jag tyckt att vänstervridningen har varit alldeles för uppenbar. Men hade man i stället prioriterat den energin på annat hade man vunnit mycket. Att som Centerpartiet föreslå mer privata inslag i finansieringen av högskolan för att öka lärosätens självständighet är ett förslag som kanske inte är jättekreativt, men i alla fall något annat än gnäll.

Fler borgerliga partier borde våga gå i deras fotspår.

Samtidigt ska det inte enbart fokuseras på ekonomiska värden, det finns andra värden som är viktiga för samhället och för väljarna. Borgerlig politik leds allt för mycket av detta fokus på ekonomisk effektivitet och att det goda samhället endast kan mätas i ekonomiska termer. Det drabbar också slutsatserna i högskolepolitiken.

Ibland kanske man måste vara en kappvändare och en opportunist, och i stället för att hålla fast vid principer faktiskt sikta på att vinna val. Vill borgerligheten få makten måste man omvärdera sin politik på flera områden. Att göra en U-sväng inom högskolepolitiken kan vara en bra början.