Böcker i bokhyllan avslöjar förljugen rikedom

- in Krönikor, Kulturkrönika

En ny inredningstrend har nyligen blommat upp – "bookshelf wealth". Eliten inreder sina hem med böcker för att signalera intellektuell rikedom och kulturellt kapital. Men representerar denna trend verkligen en djup förankring i litteratur och intellektuell berikning, eller är den snarare en konstruerad fasad? Det undrar Lundagårds kulturkrönikör Andreas Siotis.

Det senaste nya är att visa upp böcker som man faktiskt har läst eller berikat sig med. Ha mahognyklädda bibliotek komplett med stege, lockfåglar på ett skrivbord i rotfaner och en fjäderpenna – detta som en gång i tiden (2022) kallades dark academia. Det är looken som spelar roll och vilka böcker man faktiskt har läst är sekundärt. Nu ska böckerna vara fint (inte alfabetiskt) ordnade med omtanke och endast inspirerade av kulturell kredibilitet. Frågar åt en vän: räknas Lily Allens självbiografi som avancerad prosa?

Stealth wealth, quiet luxury och coastal grandma är några begrepp som beskriver denna underförstådda elegans hos de rika. Jane Fonda-arketypen, invirad i en överdrivet stor kashmirkaftan på amerikanska östkusten, smuttandes på ett örtte och insjunken i en Howard-fåtölj på en inglasad veranda. Allt detta ingår i en kodifiering av överklassen och hittas bland annat i filmen Saltburn som utspelar sig på ett brittiskt gods. Hunken Jacob Elordi spelar sonen i en adelsfamilj vilken är som hämtad från ett Vogue-omslag. Men det är inte bara avsaknaden av Habsburgkäkarna som är missvisande. Liksom Mattias Oscarsson skriver i Sydsvenskan är boksamlingarna och släktporträtten på familjegodset en ”kulturell fernissa” som i själva verket ”döljer obildning och själslig tomhet” hos familjen.

I århundranden lät sig adeln porträtteras i stora oljemålningar, upphängda i porträttgallerier ovanför trappen som leder upp till de knökfulla, mahognybeklädda biblioteken med bokryggar i läder och i fullständiga band. Detta uppvisande av kulturell kännedom stärkte den kultiverade adelsidentiteten och gjorde att man särskilde sig från den borgerliga pengaklassen. Man var bara riktigt fin och anrik om man svarade för kulturens böjelser.

Att imitera dagens brittiska lantaristokrati på detta sätt är ironiskt då 1. knappt någon adel bor kvar på sina anors herresäten och 2. likt familjen i Saltburn kunde de inte bry sig mindre om några böcker.

Jag kan inte undgå att tänka på Kardashian-urmodern Kris Jenner när hon för några år sedan markerade sin ”stora besatthet av böcker”. Hon satt som försjunken i en bok av, i hennes uttal, ”La Covasié”. Hon menade förstås den schweiziske arkitekten ”Le Corbusier”, men fortsatte: ”Jag förstår ingenting, men den är fascinerade”. Dottern Khloé bläddrade i boken och svarade att Jenner omöjligt kunde läsa den, eftersom det var en coffee table book – med bara bilder och utan faktisk text.

Böckerna i bokhyllan må visa på en estetik, men inte för böckernas, intellektets eller ens aristokratins skull. Risken är stor att ännu en trend av kulturkännedom urholkar värdet av litteraturens innehåll. Kris Jenner gör nog också bäst i att låta boken ligga på soffbordet. Hon är ändå så rik att hon inte behöver läsa La Covasié, eller vad han nu hette.