På Socialhögskolan ligger Karna och Ilias kafé som är känt för sin trevliga personal och sina studentvänliga priser. Lundagård har träffat Karna Papadelis. Det är hon som driver fiket som hennes pappa Ilias Papadelis startade i början av 90-talet. Trots studenters begränsade budget är hon övertygad om att de är de bästa kunderna man kan ha.
Det är fredag eftermiddag och Karna och Ilias kafé har precis stängt. Några studenter sitter forfarande kvar och kämpar med att få det sista plugget gjort innan helgen.
Karna sitter bakom disken. Så fort vi får ögonkontakt spricker hon upp i ett stort leende. Det är samma varma leende som hon alltid ger när man kliver in i kaféet, oavsett om man ska köpa kaffe eller om man, som i dag, har en intervju inbokad.
Karna började jobba på vad som då var hennes pappas kafé efter att hon tog studenten från gymnasieskolan Spyken i Lund. Hon trivdes redan då, särskilt med den sociala biten.
– De här små mötena. Jag älskar att småprata, jag älskar att kallprata. Det är typ min bästa gren, säger hon.
Karna tror att många inte hade orkat med att ha hennes jobb eftersom de hade tyckt att det var tråkigt att göra samma sak varje dag. Själv tycker hon om enformigheten.
– Då kan jag göra annat i mitt huvud när jag jobbar. När jag står och gör mackor till exempel, då är jag mer som en maskin. Då tänker jag på annat, kanske semestern när jag ska åka till Grekland eller om vi ska måla om hemma. Då upplever jag att jobbet inte tar hela min dag, fast jag är här, förklarar hon.
Foto: Laura Lyall Folkman
Det var Karnas pappa som startade Karna och Illias kafé 1992. Ungefär 30 år senare, när hon och pappan jobbat tillsammans i drygt 15 år, tog Karna över. Att jobba ihop med sin pappa har fungerat bra, berättar hon.
– Jag har alltid varit ett barn som gillar att umgås med mina föräldrar, säger Karna och skrattar lite.
Karna berättar att hennes pappa alltid visslade och sjöng medan han jobbade. Han visste vilka alla i huset var, vad de hette och vad de pluggade. En del kallade honom för Socialhögskolans hjärta. Innan Karna började jobba hos honom hade han svårt att hinna med allt som behövde göras på fiket. Han löste tidspressen genom att lägga fram pengar på en bricka, så kunderna själva tog betalt och växlade.
– Han litade på att folk pröjsade och tog rätt växel. Men det var inte så mycket fokus på att se om det stämde, ”utan det, det struntar vi i”, sa pappa, säger Karna.
De hade kvar betalningssystemet ända fram tills för ett par år sedan när folk slutade använda kontanter och började tro att brickan var till för dricks.
– Pappa hade också saker som att man kunde skriva en dikt, så bjöd han på kaffe. Sen fick man sätta upp dikten på anslagstavlan, berättar Karna.
Ett av pappa Ilias motton var att man skulle jobba för ha det bra – inte för att bli rik. Det märks att Karna har anammat den devisen. Priserna i kaféet hålls låga och vissa saker säljer Karna bara för att hon tycker att det känns trevligt.
– Exempelvis är det 7 för 10 på godis. Jag tjänar inga pengar på det. Men jag tänker att när man sitter här och pluggar och så är man sugen på lite godis…Och så är det faktiskt många som kommer och köper sig en liten påse, säger Karna.
Det allra viktigaste för Karna är att fiket är en trygg plats där alla känner sig välkomna.
– Man ska inte känna sig bortgjord. Det kan man vara i början av terminen. Man kan känna sig lite ensam och inte veta vart man ska ta vägen. Då är det viktigt att man känner att man kan komma hit, förklarar Karna.
Under samtalet återkommer Karna flera gånger till hur trevliga alla hennes gäster är.
– Du kan inte ha bättre kunder än studenter, för de är alltid trevliga. Det är verkligen så. Det är väldigt sällan jag har haft otrevliga kunder. Och har jag haft det så är de inte studenter, säger hon.
Förr i tiden så drack man kaffe som student. Man levde på kaffe. Nu lever de på Nocco.
I takt med att pappan blev äldre tog Karna mer ansvar för kaféet. Först 2019, i samband med att Socialhögskolan och kaféet bytte byggnad, tog hon över helt. Då bestämde hon sig också för att minst hälften av utbudet skulle vara veganskt. Det har hon hållit ganska bra – men på senare tid har det blivit svårare.
– Fram till covid så var det veganskt vi sålde mest av, men sedan så är det något som har hänt. Köttrenden har blivit starkare, berättar Karna.
Efterfrågan på kött har varit så stor att Karna, som själv är vegetarian, lite motvilligt har börjat ha kyckling i en del av salladerna. Samtidigt är det ökade suget efter kött inte den största förändringen Karna har sett.
– Förr i tiden så drack man kaffe som student. Man levde på kaffe. Nu lever de på Nocco, säger Karna och skakar lite på huvudet.
stor del av utbudet varit veganskt – även
om kött blivit mer efterfrågat.
Foto: Laura Lyall Folkman
Hon själv har fortfarande inte hoppat på energidryckståget.
– Dels så har jag hällt upp det i ett glas och det ser ut som rengöringsmedel. Dessutom mår jag jätteilla av det, säger hon och skrattar.
Karna har behövt ändra fler saker än bara utbudet. Tidigare fanns det till exempel ingen skylt som visade var kaféet låg.
– Jag har liksom velat att när man hittar hit så ska det kännas som att man har hittat sitt eget ställe, förklarar Karna.
Men i dag finns Karna och Illias kafé på Google och i våras satte hon upp en skylt för första gången någonsin.
– Det är för att folk överhuvudtaget ska hitta hit. Man frågar inte längre varandra: ”Var har du fått kaffet ifrån?” säger Karna.
Karnas pappa fortsatte att jobba på kaféet nästan så länge han levde. Och när han inte längre orkade jobba kom han och hälsade på minst två gånger om dagen, fram tills att han gick bort 2020.
– Pappa fick i alla fall se det nya stället innan han gick bort. Det är jag väldigt glad för, konstaterar Karna.
Karna säger att hon saknar honom och att hon är väldigt tacksam för att hon fick en ny medarbetare, Jawad, i ungefär samma veva som pappans bortgång.
– Utan Jawad hade jag känt mig lite ensam här. Det har känts väldigt tryggt att ha en så fin medarbetare som också bryr sig om det här stället och tar hand om det. Då hänger det inte bara på mig att driva och sköta det, säger hon.
Karna hade egentligen inga planer på att anställa någon, men så träffade hennes syster Jawad i en asylgrupp. Systern frågade om inte Karna kunde anställa Jawad som ännu inte kunde någon svenska och hade haft svårt att få jobb.
– Jag vågade satsa på honom och det har varit helt fantastiskt. Vi kommer så bra överens han och jag.
Karna pausar lite och tillägger sedan:
– Efter pappa har han varit det bästa som hänt mig här.
Karna berättar att hon fortfarande får besök från familjen, men nuförtiden är det hennes döttrar som kommer förbi. Hennes äldsta dotter, som är 17 år, är där nästan varje dag för att plugga – och dricka Nocco såklart.
Och trots att pappan inte längre lever så finns han kvar i byggnaden. Mot slutet av samtalet ställer sig Karna upp och pekar nerför trappan som ligger till vänster i fiket. Där står det en stor trästaty. Den har han gjort.
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 4 2025.
