Mohamsson och Fridolin jagar kunskap, läsning och pärmar under Skolaftonen

Under onsdagskvällen var det dags för terminens andra studentafton. Stora salen bubblade med förväntan när Simona Mohamsson och Gustav Fridolin tog plats i den röda soffan. Lundagårds Tova Lundin Myllärii satt i publiken för en kväll med ett skarpt fokus på skolan.

Kunskapen är en skatt värd att jaga – det är ledorden för årets andra studentafton. Den svenska skolan står inför många utmaningar: läsförmågan bland grundskoleelever har nått en ny bottennivå, skolans digitalisering blev en besvikelse och likvärdighetsprincipen haltar i praktiken. Många frågor ställs under kvällens gång, men en förblir central – hur ska vi förbättra den svenska skolan?

Kvällens två talare är Simona Mohamsson, partiledare för Liberalerna och Sveriges nuvarande utbildnings- och integrationsminister, och Gustav Fridolin, tidigare utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet. De sitter i den traditionsenliga röda soffan tillsammans, och mittemot sitter moderatorn Jonatan Lamy, ordförande för Sveriges Elevkårer. 

Stora salen fylls snabbt upp med besökare till toner av Simon och Garfunkel och Taylor Swift. Publiken, från unga till gamla, iklädda allt från långklänningar till t-shirts, trycker sig in i rummet. På den stora skärmen visas en bild av Mohamsson och Fridolin som figurer i en Tintin-tidning. Fridolin är Harrison Ford, i grön kavaj och maskros-pin, och Mohamsson är hans kompanjon i blått. 

Kvällen inleds med korta anekdoter om huruvida Mohamssons och Fridolins egna skolgång präglat deras inställning till jobbet som utbildningsminister.

– Jag hade rätt struliga högstadieår. När annat föll blev skolan en trygghet för mig. Jag fick en skolgång som jag önskar många fick, berättar Gustav Fridolin. 

Även Simona Mohamsson menar att hennes utbildning har präglat hennes engagemang inom politiken. 

– Min skolgång har varit väldigt viktig. Det är tack vare den som jag får sitta här idag, på denna anrika kväll och prata om utbildning, säger Simona Mohamsson. 

I stora drag är Fridolin och Mohamsson eniga i de fundamentala frågorna under aftonens gång. En fråga som återkommer av moderatorn såväl som publiken är om kommunaliseringen av skolan: Hur ska 290 kommuner med helt olika förutsättningar bedriva en jämlik skolgång? Varför är det viktigt? Simona Mohamsson menar att bildningen av Sveriges unga inte längre bör ligga i kommunernas händer.

– Jag har lite tilltro till kommunpolitikerna att de ska kunna samordna och erbjuda en likvärdig skolgång som Sveriges barn förtjänar. Det är dags att göra skolan statlig igen för att se till att alla får samma förutsättningar. Skolgång ska inte vara en klassfråga, säger Simona Mohamsson.

Det är tydligt att Gustav Fridolin inte längre driver oppositionspolitik. Idag är han folkhögskolelärare i Stockholm och det syns i hur de båda talarna skiljer på hur de förhåller sig till både frågorna och publiken. Fridolin säger själv att läget hade varit annorlunda om han satt här som aktiv politiker.

Där Simona Mohamsson är mer retorisk är Fridolin snarare pedagogisk, speciellt när vi når frågan om läsförmåga i svenska skolor. 

Den bristande läskunnigheten är ett problem som varit aktuellt inom politiken och media det senaste. Simona Mohamsson menar att var fjärde femtonåring i Sverige idag är funktionella analfabeter. Lamy ställer frågan: Hur återupprättar vi Sverige som en läsande nation? 

– Det är inte rocket science. Läsandet är det absolut viktigaste och vi måste återuppbygga en läsande masskultur där fler barn får se vuxna människor, framförallt pappor och andra män, som läser oftare. Vi kämpar hårt med läsandet inom skolan, men inte alls lika hårt utanför skolan, säger Gustav Fridolin. 

– Det är nästan så att man skulle vilja säga att man ska börja implementera vikten av läsning redan på BVC, säger Simona Mohamsson.

Under den senare halvan av aftonen är det digitalisering och AI som står på dagordningen. Digitaliseringen av skolan implementerades för att underlätta för både elever och lärare genom användningen av teknik som datorer och ipads. Förhoppningen var att mindre papper skulle slösas, skolan skulle anpassas för framtiden och effektiviteten skulle öka. Idag ser vi snarare att läs- och skrivförmågan bland unga försämrats. Nu ställer politikerna om “från skärm till pärm”. Både Fridolin och Mohamsson menar att eleverna lär sig bättre när skolan är analog med penna, papper och läroböcker. 

Trots detta uppmärksammas det att svenska elever saknar digital kompetens, samtidigt som de allt tidigare behöver grundläggande kunskap om teknik. Unga idag behöver insikt i det hyper-digitala samhället vi lever i och de negativa effekter det kan ha.

– Tyvärr faller det på skolan att ansvara för denna omställning. I ett samhälle som snabbt utvecklas krävs

det hela tiden ny kunskap för att kunna orientera sig. Med digitala verktyg gick det snett – men angående digitala innehåll, det kan vi inte tappa, säger Gustav Fridolin.

Efter ett par frågor från publiken så lider även denna studentafton mot sitt slut. I början av kvällen såg en äldre herre att jag satt med ett anteckningsblock. Han frågade mig “fångar du den förväntansfulla stämningen?” och det är precis så det har känts i Stora salen ikväll – förväntansfullt. När ljusen har slocknat, blommor delats ut och stolarna tömts finner jag mig utanför borgen i det sena höstmörkret. Jag hör hur de ämnen och frågor som diskuterats ikväll lever vidare i samtal hos aftonens besökare som de rör sig hem. Det känns som att engagemanget kring skolans framtid är stort, och det känns hoppfullt.