Att demonstrera är en grundlagsskyddad rättighet i Sverige. Samtidigt har protester och aktivister under de senaste åren beskrivits allt mer som ett ordningsproblem eller en säkerhetsrisk. När dessa två synsätt möts uppstår en fråga: Vem har egentligen råd att använda demonstrationsfriheten?
Demonstrationsfriheten gäller alla som vistas i landet, oavsett medborgarskap. Den är skyddad i grundlagen och i internationella konventioner som Sverige förbundit sig till. Men rättigheten är inte absolut. Med hänvisning till ordning och säkerhet kan den begränsas – och när sådana bedömningar kombineras med utlänningsrätt får de ibland konsekvenser långt bortom dagsböter och avhysning.
Ett tydligt exempel är Lorenz Püttker. Han utvisades plötsligt och fick fem års inreseförbud i december. Enligt honom själv fick han ingen tydlig förklaring varför. Under fredagen upphävdes utvisningsbeslutet, först en månad efter att Püttker tvingats lämna landet.
Lorenz flyttade till Sverige från Tyskland för att studera sin master vid Lunds universitet. Under vårterminen 2024 deltog han i tältdemonstrationen Palestinagård. Han var en av flera studenter som fick bäras bort när polisen utrymde tältområdet. Som en följd av detta dömdes han till dagsböter för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Püttker läste sedan klart sin utbildning i Lund och flyttade tillbaka till Tyskland. I början av december 2025 kom han tillbaka till Sverige för att besöka vänner och bekanta. I samband med besöket deltog han i en motdemonstration mot Salemmarschen i Stockholm, en demonstration där bland annat Nordiska motståndsrörelsen deltog. Püttker berättar att han mer eller mindre bara hann infinna sig på platsen innan han blev konfronterad och visiterad av polis. Vid tillfället var han även maskerad – vilket i sig inte är brottsligt.
– Trots att polisen inte hittade något fick jag följa med till stationen för att svara på frågor, säger Lorenz Püttker.
– Sedan fick jag veta att jag troligtvis kommer att utvisas. Tydligen var jag ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Anledningen var mitt beteende och den tidigare domen. Rent konkret har jag inte fått veta vad jag gjort för fel, fortsätter han.
Efter drygt en vecka i förvar meddelades Lorenz att han skulle utvisas med inreseförbud i fem år.
Beslutet, som innebar att Püttker förlorade rätten att vistas i Sverige, gjorde också att han inte längre kunde återvända till staden där han studerat och skapat vänskaper.
– För min egen skull blir jag arg och ledsen, eftersom jag har nära kopplingar till Sverige. I en större kontext är jag orolig. Om jag som EU-medborgare behandlas så här, hur blir då icke EU-medborgare behandlade? säger han.
Nils Funcke, journalist och expert i yttrandefrihet, håller inte med gränspolisens bedömning.
– Från den information jag fått om fallet framstår utvisningen av Lorenz vara obefogad. Det verkar inte föreligga någon brottsmisstanke, därför låter det oproportionerligt med ett beslut om utvisning, säger han.
Funcke syftar på skrivelser i utlänningslagen som reglerar när en utlänning kan utvisas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Där står det att utlänningens beteende måste utgöra ett ”verkligt, faktiskt och tillräckligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse”. Av lagen framgår även att tidigare domar i brottmål inte i sig kan utgöra skäl för denna sorts utvisning.
Fredagen den 16 januari, lite mer än en månad efter att Lorenz utvisats, meddelar Migrationsverket att inreseförbudet upphävs. Ett beslut som Lundagård tagit del av.
Migrationsverket anser, till skillnad från Polismyndigheten, att det inte är sannolikt att Lorenz utgjort ett sådant hot vid demonstrationen i Salem som föranleder utvisning. De anser inte heller att den tidigare domen räcker som bevis för att visa att Lorenz i framtiden kommer att agera på ett lagstridigt sätt. De menar också att det ska mycket till för att kunna motivera inskränkningar på demonstrationsfriheten.
Med hänsyn till detta anser Migrationsverket att utvisningsbeslutet är felaktigt, och inreseförbudet är nu upphävt.
Även om Püttkers fall sticker ut är det inte helt unikt.
Under 2022 blev sex finska klimataktivister på väg till en klimatdemonstration på Gotland omhändertagna redan vid Vikingterminalen. Gränspolisen beslutade att aktivisterna skulle utvisas med ett inreseförbud som sträckte sig över två år. Anledningen var att gränspolisen bedömde att det förelåg en risk att aktivisterna skulle störa den allmänna ordningen och säkerheten. Efter en omprövning av Migrationsverket upphävdes beslutet.
Lundaforskaren David Alcer befann sig i en liknande situation. I höstas blev han föremål för en utredning av Migrationsverket till följd av sin aktivism. Alcer, som bott i Sverige sedan 2019 och arbetar vid Lunds universitet, riskerade även han utvisning. Även Alcer ansågs av myndigheterna vara ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten.
Att demonstranter och aktivister utmålas som ett ordningsproblem är inte ett nytt fenomen, men Nils Funcke menar att utvecklingen går åt fel håll.
– Jag befarar att det kommit en förändrad syn på demonstranterna. Allt oftare målas de upp som ett störningsmoment, snarare än människor som utövar sin rätt, säger Funcke.
Som en av orsakerna till det pekar han ut den hårdnande retoriken mot demonstranter som används av politiker.
– Om vi tar vår vice statsminister som exempel, så brukar hon gå ganska hårt mot demonstranter. Bland annat uttrycker hon att ”vi inte vill ha hit Palestinakonflikten”. Det är ett tydligt ställningstagande och ett bevis på att synen förändras, säger Funcke.
Den negativa synen på aktivister och demonstranter menar Funcke sprider sig i samhället, hela vägen till polis och andra myndigheter. Angående Lorenz Püttkers fall, undrar han om det är detta som har hänt.
– Det är möjligt att myndigheterna tar efter den hårda retoriken, det är inte första gången vi ser demonstranter åtalas oproportioneligt hårt. Det är möjligt att det är ett ställningstagande, det är ett annat sätt att säga åt folk att inte komma hit och demonstrera, säger han.
Även Lorenz Püttker resonerar i liknande banor. Han lämnar en skriftlig kommentar till Lundagård efter att Migrationsverket beslutat att upphäva hans inreseförbud. Kommentaren är översatt från engelska.
”Migrationsnämnden kom fram till att anklagelserna mot mig inte var tillräckliga och saknade juridisk grund. Jag är glad att man kom fram till den slutsatsen, givet att gränspolisens anklagelser mot mig var fabricerade och det saknades bevis. Beslutet visar att polisen inte får utvisa en av den enkla anledningen att man deltar i protester och utövar sina grundläggande rättigheter.
Samtidigt är jag orolig att polisen, trots nämndens beslut, kommer fortsätta att använda sig av liknande eller värre repressiva åtgärder mot demonstranter och aktivister, trots att de saknar laglig grund. Jag hoppas att mitt fall kan vara ett exempel på hur representanter för Polismyndigheten är villiga att tänja på eller bryta mot lagen för att förhindra utryckandet av åsikter. I mitt fall lyckades det, som tur var, bara tillfälligt.” skriver han.
Artikeln publicerades först i Lundagård #1 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.
