Med låtar som "Don’t Stop the Music " "Dancing on my own" och "Hang with me" var Robyn ett självklart inslag på de tidiga 2000-talets dansgolv. Nu återintar hon scenen med den existentiella singeln "Blow my mind".
Det är inte längre tidigt 2000-tal, då europopen dånade i bakgrunden på klubb Kharma och artister skrev inlägg på MySpace för att marknadsföra sin musik. Ändå är det lätt att tappa tidsuppfattningen när Robyns musik spelas. I skenet av pulserande elektronisk pop och blinkande stroboskop står nu 46-åriga Robyn med en son och ett nytt albumsläpp i famnen.
År 2002 släppte hon singeln ”Don’t Stop the Music”, en låt om frigörelse och viljan att fortsätta framåt oavsett hinder. Förra veckan kom en omarbetad version av låten, ”Blow My Mind”, tillägnad hennes son. Den fungerar också som en teaser inför hennes kommande album Sexistential, som släpps den 27 mars.
Blow my mind anspelar på den överväldigande men samtidigt fantastiska upplevelsen av att bli förälder. I ett pressmeddelande säger Robyn att barn är söta, men upplevelsen att skaffa dem inte är lika gullig. Bakom en kaxig tuppkam och sylvass eyeliner gömmer sig texter med allt djupare mening. Denna gång är det inte en 20 årig Robyn som dansar av sig hjärtesorgen, men trots det är det lika ungdomligt, sårbart och pricksäkert.
Robyn är en tidsmaskin åt båda hållen, tidlös men ändå ständigt förankrad i både framtid och dåtid. I ”Blow My Mind” vänder hon blicken bort från klubbnatten och in mot något mer existentiellt. Den rebelliska energin finns kvar, men riktas mot något annat: Den omvälvande, ibland kaotiska, kärleken som kommer med att bli förälder.
