Hur lång tid tar det innan koncentrationsförmåga blir en klassfråga?

- in Krönikor, Politisk krönika

Algoritmer och AI gör oss dummare och dummare. Förmågan att motstå – att orka tänka själv, att koncentrera sig, den blir allt viktigare. Men också ovanligare. Lundagårds politiska krönikör Ella Ward ser den skrollskadade hjärnan som vår tids nya klassfråga, samtidigt som utbildningars värde undermineras.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.

Jag brukar ge bort min mobil när jag är på biblioteket. Till en vän. Och jag får hennes. Det blir bäst så. Andra metoder vi testat är att stänga av dem, installera olika timer-appar med konstig reklam, stänga av notiser och så vidare. Tillslut var det ändå förnedring som funkade bäst. Förnedringen i att tvingas tigga för att få tillbaka drogen. 

Är det därför vi inte pratar tillräckligt mycket om vilket enormt hälsoproblem den skrollskadade hjärnan är påväg att bli, för att det är lite förnedrande?

Att sitta själv och stirra in i en skärm är liksom inget coolt beroende. Men i likhet med andra beroenden så drabbas vissa grupper mer än andra. 

Henrik Jörntell, professor i neurofysiologi här i Lund, har visat att skrollande i ung ålder skadar ens koncentrationsförmåga – permanent. Man kan jobba på att träna upp den senare i livet men aldrig till sin fulla potential.

Det gäller alltså att födas till föräldrar som redan från dag ett tar sikte på att maximera ens potential om man vill ha goda odds för att kunna lägga ner mobilen och läsa torr kurslitteratur istället. Tvåhundra sådana föräldrar bor i skånska Viken. De gick ihop i en ingen-smartphone-pakt för sina barn. Men när tre av fyra intervjuade har efternamn som slutar på ”Qvist” känns gruppen eventuellt inte helt representativ för befolkningen i övrigt. Heter man något annat, i en familj som inte gör pakter, då startar man livet i permanent underläge. 

För få saker kan väl vara viktigare i en uppmärksamhetsekonomi än förmågan att styra över sin egen uppmärksamhet. Det krävs för att man ska orka hålla igång hjärnan och stå emot dopamin-kickarna som hela tiden lurar runt hörnet. Läsa en bok. Eller till och med bara läsa den där kurslitteraturen. Vilket man ju egentligen inte måste för att klara en utbildning idag – Chat GPT kan sammanfatta den utan problem och vår förmåga till kritiskt tänkande sjunker lika snabbt som värdet av utbildningarna vi läser. För vad är en kandidat egentligen värd om man kan vara dummare i slutet än man var när man började? 

Men i ett bredare perspektiv så vet vi ju faktiskt inte hur det breda skrollberoendet och tanke-outsourcingen slutar. Kanske är detta det nya stillasittandet som var den nya rökningen – effekterna ser vi först långt senare. Fast värre. För om Henrik Jörntell har rätt kommer socioekonomiska skillnader att cementeras i barndomen – hjärnhälsa blir en klassfråga på samma sätt som övervikt, men med skillnaden att skrollskadan inte går att träna bort. 

Om 20 år vaknar vi väl upp och inser farorna. 

Eller snarare, de som satt hemma och läste böcker istället för att plugga och fortfarande kan tänka klart, gör det. Men vi andra, vi som tog CSN-lån för att be AI skriva uppsatser åt oss, vi sitter där med våra insamlade högskolepoäng och borttynande hjärnor, oförmögna att inse nånting. Lika bra jag ber om att få mobilen tillbaka.