En lesbisk cirkus

- in Krönikor, Novisch, Vänsterspalten
@Lundagård

KRÖNIKA: Stora runda ögon. Halvslutna munnar. Människor som fastnar i sina förehavanden mitt framför oss.

En cirkus har kommit till universitetet och dragit ett tiotal nyfikna och häpna åskådare. Men det rör sig inte om någon vanlig cirkus.

Nej, det är en lesbisk cirkus som jag och min flickvän högst ovetandes sätter upp genom vår omfamning i caféet på Språkcentrum, och där den stora finalen, huvudnumret, är en kyss. Vi tittar upp och möts av våra åskådares blickar som inte viker undan för våra. De står kvar som om det vore det mest naturliga i hela världen att med öppen mun och stora ögon betrakta två personer som kysser varandra.

Fattas bara sockervadd och ballonger.

Jag och min flickvän har länge varit medvetna om att om vi kysser varandra i offentliga miljöer så kan vi råka ut för saker; lesbiska kvinnor blir hånade, misshandlade och våldtagna. Vi har vant oss vid rädslan för våld. Vi har vant oss vid att folk fäller kommentarer om oss – från otroligt sexistiska kommentarer som ”Jag har ingenting emot lesbiska, jag tycker det är sexigt med två tjejer som har sex” till de mer fientliga ”Fan va äckligt!”. Vi har vant oss vid att folk glor.

Ändå, när jag tog med min flickvän till Språkcentrum för att visa henne var jag pluggar var jag naiv nog att tro att det skulle vara annorlunda. Om även du väntat dig högt i tak, i mer än ordagrann bemärkelse, så är risken stor att du blir besviken.

När homosexualitet diskuteras under lektioner och seminarier är det tydligt att medvetenheten om att vi homos och bin är en ganska stor minoritet, självklart även av studenterna, är ytterst begränsad.

Nej, även om man tycker att homosexualitet är ”helt okej med mig”, för att citera otaliga kursare genom åren, så är det någonting onormalt, i bästa fall något exotiskt. De fattar inte att det med största sannolikhet finns minst fem homos eller bin på deras egen kurs.

De pratar ogenerat om hur problematiskt det är med det här med håååmosexualitet – för det finns ju ändå ingen i rummet som kan ta illa vid sig.

En gång yppade jag en högst kontroversiell åsikt, nämligen den att barnlitteratur generellt är heteronormativ och svarades av en kursare att ”Ja men vadå, ska man verkligen lära barn om sånt där?”.

Sånt där.

Såna som jag.

Såna där håååmosexuella.

Såna man kan stanna och titta på.

”Dem” man pratar bakom ryggen på eftersom de ändå inte finns bland ”oss”.

Men vi finns och vi är många. Och det ska synas. Så sätt upp din egen håååmosexuella cirkus i höst. Snart är vi kanske inte längre någon exotisk sevärdhet

Mimmi Nilsson

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Quiz: Vilken student är du?

Det är lördag kväll, vad hittar du och