Lunds universitets studentkårer ska representera alla studenter. Men hur väl speglas egentligen studentpopulationen? Lundagård har granskat mångfalden i universitets studentkårer.
[ads1]Det har gått sex år sedan Lundagård senast granskade mångfalden i studentkårerna. Sedan dess har det blivit fler kvinnor, personer med högutbildade föräldrar och skåningar på kårernas högsta poster.
På många sätt speglar kårerna studenterna vid universitetet, som också har en hög andel kvinnor, personer med akademikerbakgrund och skåningar.
Men det finns brister. Sedan 2010 har inte mycket hänt på mångfaldsområdet, och det är fortfarande en homogen grupp som sitter på kårernas topposter.
Problemen generellt stora
Elisabeth Gehrke var vice ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus) 2009-10. Därefter har hon varit vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer (SFS) och ordförande för det europeiska kårsamarbetet ESU. Hon tror att problemen med snedrekrytering är generellt stora på kårerna.
– Vi kan prata om utländsk bakgrund, om hudfärg, studenter som har barn, studenter som pluggar deltid eller på distans. Alla de här grupperna är ju underrepresenterade, säger hon.
Enligt henne släppte många kårer sitt mångfaldsarbete efter den lagändring 2010 som gjorde att studenter inte längre var tvungna att vara medlemmar i en kår.
– Jag tror att det var en grej som föll igenom lite när man var tvungen att göra så mycket annat, som att sitta i förhandlingar och medlemsrekrytering och liknande. Det finns ju bara en viss mängd saker man kan göra på en dag, säger hon.
Universitetets ansvar
Cecilia Skoug är Lus nuvarande ordförande. Även hon håller med om problemen med snedrekrytering men tror att grunden till problemet ligger på universitetet som har svårt att locka till sig de underrepresenterade grupperna.
– Det gör också att det blir en mer homogen population här, vilket avspeglar sig när det blir kårval om det inte finns några andra studenter att välja mellan, säger hon.
Det konkreta arbete som finns sker i valberedningarna, som enligt Cecilia Skoug tar hänsyn till vissa variabler, som kön, ålder och fakultetsbakgrund. Men i Lus stadgar finns inga krav på att mångfalden ska tas hänsyn till av valberedningen, eftersom de inte har några stadgar som detaljstyr valberedningens arbete.
Olika förutsättningar
Caroline Sundberg är nuvarande ordförande för SFS. Hon säger att det är olika om och hur mycket kårerna jobbar med breddad representation.
– Syftet är att studentpopulationen ska bli representerad, och i en idealvärld speglas studentpopulationens sammansättning. Men hur kårerna aktivt jobbar med breddandet varierar. Det svenska kårlandskapet är inte homogent, alla kårer har olika förutsättningar, säger hon.
Tror du att det kan vara ett problem om det är en homogen grupp som företräder studenterna?
– Det är svårt att säga, men har studenterna valt kårpresidium så är det ett demokratiskt val. Så det handlar om att uppmärksamma kårval, så att det är en bred population som faktiskt väljer att rösta, säger hon.
Caroline Sundberg menar att kårerna inte är de enda som brottas med problem kring breddat deltagande och breddad rekrytering – utan att det avspeglas inom hela den akademiska världen. Hon tycker liksom Cecilia Skoug att det är universitetet som i grund och botten har ansvaret för breddad rekrytering, men att det inom kårerna också krävs ett ökat engagemang.
– Det är viktigt att studenter röstar men också vågar ställa upp i kårvalet. Utan många studenter som röstar så blir det svårt att veta hur man vill forma både universitetet och kåren, säger hon.
– Det krävs en aktiv agenda på lokal nivå så att frågan kan drivas. Utan personer som driver en fråga eller har en idé kommer inte den utvecklingen att ske, fortsätter hon. En av de som har drivit en sådan agenda är Elisabeth Gehrke. Hon ser en poäng i att arbeta aktivt med mångfaldsfrågor.
– Det är ju inte unikt för kårvärlden, utan alla organisationer i samhället drabbas av samma strukturer om man inte väldigt aktivt arbetar mot dem, säger hon.
Av den anledningen grundade hon tillsammans med andra kåraktiva ett nätverk för kvinnor och transpersoner som vill ta sig in i kårvärlden.– Det handlar om att kvinnor är dåliga på att framhäva sig själva, och då kan man behöva en extra push för att man ska ta och göra det helt enkelt, förklarar hon.
Startade peppmöten
För två år sedan startade Jenny Pobiega, ordförande i samhällsvetarkåren 2009-10 och en av nätverkets medlemmar, peppmöten för kvinnor som var intresserade av kårengagemang höstterminen 2014. Jenny Pobiega upplevde att jämställdheten och kvinnornas representation var på tillbakagång och bestämde sig för att göra något åt det.
– Det var en allmän reaktion på att vi upplevde att det hade blivit en grabbig stämning och obalanserat få kvinnor i kårvärlden, säger hon.
Två peppmöten har hållits, 2014 och 2015. Där går man igenom vad det innebär att vara kåraktiv och vad man kan få ut av det, vad man lär sig, men även mer praktiska saker om hur processen går till.Sedan mötena startade har andelen kvinnor på de högsta kårposterna ökat från en tredjedel till 
två.
Men Cecilia Skoug tror att ökningen mest beror på slumpen.
– Det är inte fler kvinnor i år än förra året exempelvis, det är mer än för två år sedan men året innan dess var det högre igen, säger hon.
Men Jenny Pobiega menar tvärtom att peppmötena faktiskt har haft en effekt.
– Det vet jag att de har haft, det är folk som har sagt att de tack vare nätverket har vågat söka poster de inte vågat annars, och fått dem, säger hon.
Enligt henne har enskilda kårer även reagerat positivt på initiativet, och vänt sig till henne för att få hjälp att rekrytera fler kvinnor till sina poster.
– Kårerna vill gärna ha in en blandad studentgrupp i sina verksamheter, men det är svårt att plocka upp vissa grupper om man gör saker som man alltid har gjort dem. Det är inte så många som tänker ”tjoho, nu ska jag sitta i möte och lära mig formalia” om man inte har uppfostrats in i en föreningsanda, säger hon, och får delvis medhåll av Cecilia Skoug:
– Som kår funderar man alltid på hur tillgänglig man är. Men vi har ett ansvar enligt lagen att visa att vi är en demokratisk organisation, och därmed vara transparenta. Men med det tillkommer mycket formalia och man bygger såklart också in hinder, så det är ju en avvägning som finns, säger hon.
Text: Filip Rydén och Tove Nordén
Lundagårds granskning
Lundagård har tittat på de nio kårordförandena samt Lunds universitets studentkårers (Lus) ordförande och vice ordförande. För 2011 inkluderades även Lus generalsekreterare. Informationen kommer från offentliga register, sociala medier och privata källor.
Informationen om Lunds studenter generellt kommer från Universitetskanslerämbetets statistik för höstterminen respektive år.
Siffrorna från 2015 är från vårterminen. Granskningen 2010 undersökte endast ordförandena för de tio kårer som fanns då.
