Den förenklade afrikabilden

- in Kultur & Nöje
@Lundagård

Afrika – .doc nummer 13.

Stephen Farran Lee (red)

Bokförlaget DN.

Negern har […] ned till knäskålen räckande armar. Smala ben och bredaplatta

fötter med stortån formad nästan som en griptå. [—-] I psykiskt hänseende kan

negern sägas stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåvning och livlig

fantasi.

(Nordisk Familjebok 1913)

Denna beskrivning av Afrikas befolkning finns i det ledande svenska

uppslagsverket under den tidigare delen av 1900-talet. I en modern skrift skulle

ett sådant omdöme knappast accepteras, men den bild av Afrika och afrikaner som

visas upp i dagens västerländska media är också den grovt generaliserande och

full av fördomar.

I det senaste numret av .dok, som är en tidsskrift i pocketformat, är temat

Afrika. Boken består av sex essäer där alla utom en är uppbyggda kring

betraktelser och intryck från Afrika.

Tyngdpunkten i boken ligger i att försöka förklara och nyansera ett antal

blodiga konflikter som pågår, eller nyligen pågått, men även mer personliga

iakttagelser och reflexioner av vardagskaraktär får utrymme.

Det är uppenbart att .doc:s fem afrikaskildrare anser att västmedias

rapportering från Afrika är alltför stereotyp. Att det ofta ges en rent

missvisande bild av t.ex. en konflikt. En förenkling som speciellt pekas ut som

vanlig och helt felaktig är att avfärda afrikanska konflikter som etniska

”stamkrig”.

Istället betonar samtliga essäer olika västländers politiska och ekonomiska

engagemang i Afrika som en mycket viktig orsak och pådrivande faktor i de

konflikter som beskrivs. Detta är både intressant och tankeväckande, men om

ambitionen verkligen var att bredda och nyansera bilden av Afrika är det

underligt att konflikterna får ta så mycket utrymme. Om det är något om Afrika

som verkligen visas upp i dagens västerländska media så är det väl just

konflikter.

Bokens sista essä handlar egentligen inte alls om Afrik utan om Anatole Broyard,

en av USA:s mest inflytelserika litteraturkritiker, och en fast punkt i New

Yorks kulturelit under ett stort antal år.

Att denne Broyard finns med i ett temanummer om Afrika kan tyckas förvånande,

men beror säkert på hans mycket ovanliga identitet. Han föddes som färgad, men

under större delen av sitt liv spelade han vit. Och det så framgångsrikt att han

till och med dolde sitt ursprung för sina barn. Detta är en mycket fascinerande

berättelse som knyter an till Afrikatemat då den tydliggör människans

grundläggande benägenhet att förenkla en komplicerad verklighet, och visar hur

kraftfull denna mekanism är.

På gott och ont styr förenklade kategoriseringar såväl människors bild av det

främmande, t.ex. Afrika, som uppfattningen av vardagen, och ytterst även den

egna identiteten.