LEDAREN
En väninna till mig har papper på att hon avslutat en 20-poängskurs på en humanistisk fakultet i Sverige. Hon fick VG på kursen, även på den sista
fempoängaren.
Problemet är bara att hon inte deltog i den delkursens undervisning, än mindre
tenterade den.
I sig självt är det en petitess. Väninnan får 20 poäng istället för 15,
universitetet uppfyller sin kvot och alla är nöjda. Men tänk om man skulle sätta
i system att släppa genom studenter lite lättare? Bättre statistik, mer anslag,
en lätt väg ut för en slö student?
I det här numret av Lundagård skriver vi om hur universitetet får pengar av
staten för att grundutbilda oss studenter: Inga studenter – inga pengar. Hälften
när vi börjar och hälften när vi slutar. Det är regeln.
En bra tanke, det är klart att anslag ska vara relaterade till hur universitetet
presterar. Men hur mäter man ”prestationer” i ett system där universitetet har
svårt att fylla platserna som utbildningsdepartementet ger i uppdrag? Där
högskolorna konkurrerar allt mer med varandra – och med allt mer idiotiska
tilltag?
Ta en rejäl titt på den jämförande tabellen med forskningsanslag, lärarantal och
anslag för fler studenter på sidan 10 i den här tidningen. Den talar sitt
tydliga språk: dagens utbildningssystem är utmjölkat efter år av budgetsanering,
utökade studieplatser och alldeles för litet tillskott av forskande
universitetslärare. Det är klart att det inte är en helt god ekvation.. Att
högskolorna inte klarar av den expansion och de nya utmaningar som det innebär
att “massifiera“ det svenska högskolesystemet i utbildningsdepartementets takt.
Idag misslyckas 2 av 3 lärosäten med att uppfylla statsmaktens
utbildningsuppdrag. Lunds universitet är ett av dem.
Ändå tilldelades Lunds universitet 17.6 extra miljoner i vårpropositionen. Det
är pengar för utbildningsplatser som andra högskolor inte lyckats fylla, som
Blekinge tekniska högskola eller Mitthögskolan. Det är alltså inte“nya“ pengar,
bara studieplatser som flyttas från en högskola till en annan.
Denna rokad från utbildningsdepartementets sida visar att man inte tar hänsyn
till det riktiga problemet: att vad vi först och främst behöver är mer pengar
som kan garantera en god, kvalitativ utbildning för alla nya studenter.
Den öppna högskolan är fantastisk, men vi ska inte förledas att tro att hägrande
miljoner i form av utökade studieplatser är en kvalitativ förbättring av
situationen.
Försöker statsmakten tvinga institutionena att hitta fler studenter i samma takt
som idag leder det bara till konkurrenshysteri mellan nya högskolor och gamla
universitet. Det leder till opportunistiska lärosäten som inte kan annat än att
erbjuda populära kurser och att rekrytera studenter till kurser som de
antagligen inte kommer slutföra – då har ju institutionerna i vilket fall rott
iland helårsstudent-pengen.
Passar sig inte statsmakten kan det uppstå en sitaution där min väninnas
incident inte bara är ett enstaka misstag utan en hemsk väg ut ur ett omöjligt
system.
