”Juridiken är ett moras av oklarheter”, säger Thomanders styrelseordförande
Birger Berg.
Det är ett komplicerat och svårlöst problem som universitetet har hamnat i.
Genom att en gång ha accepterat donationen av studenthemmen har man förbundit
sig att följa donationsbrevens villkor – helt gratis eller billigt boende. Men
ingen kunde ana konsekvenserna för universitetet cirka 100 år senare. Idag
kostar Studentskegården universitetet 629 500 kronor varje år och Thomanders 319
948 kronor.
SUCCESSIVT HAR STIFTELSERNA i och för sig ruckat, kanske till och med
brutit mot, villkoren. Till exempel skulle de boende på Thomanders egentligen
vara obemedlade, bo helt gratis och få betjäning. Men hyrorna är fortfarande
kraftigt subventionerade och att ta steget fullt ut och nu betala de faktiska
kostnaderna för universitet är något man motsätter sig.
En möjlighet universitetet överväger är att ansöka om permutation, vilket
innebär att stiftelsens föreskrifter kan ändras om donationsvillkoren blivit
otidsenliga eller börjat att strida mot donatorns avsikter. I princip skulle man
alltså kunna ändra kraven på låga hyror, då det kan tolkas som otidsenligt att
studenthemmens existens tär på universitetets resurser.
– Men diskussionen med fastighetsverket måste föras till sin botten först, säger
universitets-direktör Peter Honeth.
OCH DET ÄR JUST Statens Fastighetsverk som spelar en viktig roll i det
juridiska dramat om de anrika studenthemmen i centrala Lund. Det är nämligen de
som idag har fastigheternas lagfarter (d v s rätten att ta ut hyra och förvalta
husen).
Fram till 1960-talet sköttes husen helt och hållet av universitetet. Men när
Kungliga Byggnadsstyrelsen bildades tog de över lagfarterna och de började kräva
universitetet på hyra. En hyra som då täcktes av speciella anslag från staten.
När byggnadsstyrelsen sedan avskaffades 1993 och ersattes av två fastighetsbolag
samt det nybildade Statens Fastighetsverk, som studenthemmen hamnade under,
försvann också de statliga hyresanslagen. Universitetet tvingades därför för
första gången att börja gräva i sin egen budget för att betala hyran för husen.
I åratal har man försökt övertala Statens Fastighetsverk att ansöka hos
regeringen om att återföra studenthemmen till respektive stiftelse, eller
åtminstone till universitetet. Men verket har gett kalla handen.
DET VAR OCKSÅ när studenthemmen togs från universitetet som snårskogen
kring dem började växa fram. Samtliga personer som Lundagård varit i kontakt med
menar att mycket talar för att det då begicks ett fel – ingen annan än
stiftelserna själva borde ha rätt till lagfarterna. Samtidigt är det oklart om
studenthemmen överhuvudtaget drivs i stiftelseform idag. De är visserligen
betitlade som stiftelser, men dess egentliga status är grumlig.
– Juridiken kring Thomanders är ett moras av oklarheter, konstaterar Birger
Berg, styrelseordförande för Thomanders.
Styrelseordförande för Studentskegården, Margit Anderberg, delar den
uppfattningen.
– Vi sköter vårt, men mycket av det formella är väldigt otydligt, säger hon.
OCH SÅ LÄNGE juridiken förblir olöst fortsätter universitetet att betala
en miljon om året till studenterna på Sandgatan och S:t Laurentiigatan i hjärtat
av Lund. I år är det ett decennium sedan universitetet fick den första
räkningen.
FOTNOT: Moras: sumpträsk (bildl.)
