Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribenternas egna.
Secondscreen-mani
Subtext är ute. Numera uppmanas manusförfattare istället att låta karaktärerna upprepa viktig information minst två gånger, eftersom tittaren förväntas ha en andra skärm igång samtidigt. Men en dystopi är vad man gör den till. Plocka istället fram pennorna eller stickningen, starta bakgrundsljudet och dra nytta av streamingtjänsternas låga förväntningar på dina kognitiva förmågor.
Skvallerträsket
Timothée Chalamet förlorade sin Oscar genom att påstå att ingen längre bryr sig om balett och opera. Typ. Chappell Roans säkerhetsvakt skällde ut en elvaåring och nu är hon bannlyst från Rio de
Janeiro. Ungefär. Skrolla genom mindre tillförlitliga källor och blanda fritt mellan fakta och åsikter, för det må inte vara din strid men det hindrar dig inte från att bli orimligt insatt i den.
Promenad-tirad
Det klassiska vårtecknet, löpare i shorts, har återigen slagit ut på varje trottoar. För oss som inte delar ambitionen men vill njuta av samma sol finns ett betydligt lugnare alternativ: Promenaden. Med fulladdad mobil och hörlurar kan ingen stoppa dig från att slösa bort dagen på en långsam upptäcktsfärd utan riktning. Ju sämre lokalsinne, desto bättre förutsättningar har du.
Bea Lignell
Public service-frosseri
Jag har alltid varit en förespråkare av SVT Play, mest till följd av mitt hat för streamingjättarna. I denna stund känns det bättre än någonsin att vara en förfäktare av public service. I’m Still Here och kultklassikern Guds Stad är mer än bara sevärda filmer, det är rentav imponerande kurering av SVT. Utbudet har fått min TV att gå på högvarv och mig att fastna i soffan.
Doomscroll-bonanza
Algoritmerna har mig i ett järngrepp. Jag är inte bättre än någon annan, hur mycket jag än försöker. Jag känner mig förtrollad av den kinesiske R&B-sångaren MasterWens covers av 90-tals klassiker. Likväl är det omöjligt att slita sig från de indiska ungdomarnas bristande parkourfärdigheter. Snarare än att läsa mina dammiga böcker scrollar jag, och för stunden är det okej.
Papparock på repeat
Antingen har åldern hunnit ikapp mig eller så hade farsan rätt. Oavsett vilket har jag fått en ny uppskattning för papparock. Klassisk rockmusik som är icke-experimentell och snubbig, precis som Gud avsåg. The Band, The Kinks och Crosby, Stills & Nash är exempel på band som spelas alldeles för högt i mina brusreducerande hörlurar på väg till seminariet.
Alan Ruangard
Vardagarna återigen
När något man skapar växer fram bit för bit är det i princip omöjligt att sluta innan helhetsbilden är klar. Särskilt om motivet inte är fastställt utan kan bli vad som helst. Då måste man bara fortsätta, pröva och ompröva, flytta runt, lägga till … och till slut har timmarna gått utan att man riktigt förstår vart de tog vägen. I vardagligt tal kan denna aktivitet även kallas för ”livspussel”.
Litterär prokrastinering
En riktigt tjock bok kan verka avskräckande i en vardag där det ständigt känns som att mycket ska gå fort. Men visar sig boken vara en riktig bladvändare är man plötsligt tacksam över det omfångsrika sidantalet. Romanen blir en plats att återvända till och med karaktärerna kan man föra långa konversationer. Separationsångesten riskerar dock att infinna sig långt före sista sidan.
Fågelsång på gång
Tack vare en total oförmåga att urskilja vilken fågel som låter hur, går det att lyssna på deras kvittrande konserter i all oändlighet utan att det känns repetitivt. Är det tyst när man öppnar fönstret är det bara att slå på Livet enligt Naturmorgon, där det finns timmar och åter timmar av fågelsång till ens förfogande. Skulle inspelningen ta slut är det bara att spela upp den igen.
Agnes Moulettes Melchert
Artikeln publicerades först i Lundagård #3 2026. Läs hela tidningen här.
