I väntan på friskförklaring

- in Högerspalten, Reportage
@Lundagård

Sex är inte lätt att prata om, särskilt sådant sex som alla inte förstår sig på. Att klä sig i lack och läder och slå sin partner som en del i sexlivet kan verka konstigt eller sjukt. Det anser i alla fall Socialstyrelsen. Men vem har egentligen rätt att bestämma vilket sex som är normalt?

Stockholm den 29 augusti 1979

Det är den tredje dagen i Homosexuella frigörelseveckan. Festivalen är helt ny och arrangeras av Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. På Stockholms gator demonstrerar homo- och bisexuella för sina rättigheter men i hemlighet har också en annan demonstration planerats under flera veckor.

Homosexualitet avkriminaliserades 1944 men sågs fortfarande av läkare och socialstyrelsen som en mental störning. Ända sedan 70-talets början hade RFSL arbetat för att ändra på detta. Man hade skickat brev och samlat in namnteckningar, man hade uppvaktat politiker och läkare men inget hade lyckats. Denna dag skulle det bli ändring på det.

Inför demonstrationerna i Stockholm hade en uppmaning gått ut till RFSLs medlemmar: “Socialstyrelsen säger att vi är sjuka, så sjukskriv er!”. Många var fortfarande rädda för att komma ut men de som sjukskrev sig mötte inget motstånd hos försäkringskassan, en kvinna i Småland fick ut sjukpenning. Något nervösa ,men med gott mod, gav sig de sjukskrivna iväg till Stockholm för att delta i demonstrationens andra del.

Utanför socialstyrelsen på Rålambsvägen samlades under dagen ett 40-tal aktivister. För att ingen skulle märka vad som höll på att hända gick små grupper av demonstranter in i huset med några minuters mellanrum. Väl därinne satte de sig i trappan som ledde upp till kontorsvåningen och gjorde det omöjligt för andra att komma fram. Ockupationen av socialstyrelsen var ett faktum.

När demonstranterna till slut lämnade trappan gav generalsekreteraren Barbro Westerholm ett löfte om att göra det till sitt personliga korståg att ta bort sjukdomsstämpeln. Två månader senare ändrades till slut Socialstyrelsens register.

Kanske är det så att du tycker om att visa upp din kropp, eller kanske tycker du om att titta på andra, kanske tycker du om lack och läder eller att bli bunden, kanske att bli slagen. I så fall är din situation inte så olik den som homosexuella levde i innan 1979. Inget av det ovanstående är olagligt men det är sjukt. Under kod F65 i regelverket ICD-10 som används av svenska läkare innefattas “Störningar av sexuell preferens”. Bland dessa finns till exempel sadomasochism, fetischism och exhibitionism men inga tydliga definitioner av vad dessa ord innebär.

Varför har Socialstyrelsen rätt att bestämma vad som är normalt i ditt sovrum? Ja, det var precis vad Mika Nielsen, som tidigare varit ordförande för Sveriges förenade gaystudenter, frågade sig. Hon funderade länge över den frågan och skrev 2006 en artikel i RFSU:s medlemstidning Ottar.

Det Mika fokuserade på i sin artikel var bondage, sadomasochism (tillsammans förkortas de till BDSM) och fetischism. Sadomasochism är egentligen två ord, sadism och masochism. Sadism fick sitt namn efter Marquis de Sade, en fransk adelsman som på 1700-talet skrev noveller om former av sex som inte var allmänt accepterade. Sex där smärta, kontroll och makt var lika viktiga som eller viktigare än själva akten.

Masochism handlar om att förknippa smärta eller avsaknad av kontroll med sexuell njutning och går ofta hand i hand med bondage, en modern term för att njuta av att bli bunden eller att binda. Fetischism innebär att man blir sexuellt upphetsad av föremål eller material, till exempel uniformer eller läder.

När sadomasochismen fick sitt namn på 1800-talet av dåtidens psykologer förknippades den väldigt starkt med våld och ett sjukt beteende. Synen på sexualitet som då dominerade Europa var att sex enbart handlade om fortplantning och alla andra former kallades perversioner. Det är fortfarande den bild de flesta har av det som idag kallas BDSM.

Det var bland annat därför som Mika Nielsen, tillsammans med andra, lade fram en motion vid både RFSUs och RFSLs årsmöten under förra året för att få stöd i kampen mot sjukdomsklassningen och för att bli inkluderade i organisationerna. Men responsen blev oväntat negativ.

– Vi hade hoppats på att få mer hjälp av RFSL. Frågan har knappast diskuterats inom organisationerna så det hade varit svårt att tänka sig att de respektive kongresserna skulle ge mer stöd än man gjorde. Båda organisationerna har dock uttryckt en vilja att lyfta frågorna på ett eller annat sätt och det är positivt, säger Mika Nielsen till Lundagård.

En sak som hon tror kan stå i vägen för stöd från förbunden är att BDSM hamnar för långt utanför den accepterade normen. Det är även det som gör att många missförstår och har fördomar om sexualiteter som inte passar in.

– Det är inte rättvist att heteronormerna skapar rätt och fel kring hur man ska vara, känna och uttrycka sig som människa. Det är viktigt att frågor om normer och makt lyfts så att vi kan förstå vilka konsekvenser det får att vissa sätt att vara på görs till något normalt och andra sätt att vara på görs till något onormalt. Håller du dig till heteronormernas regler för vem det är okej att vara attraherade av, så kan du vara dig själv och vara öppen med vem du är. Heterosexuella behöver inte lägga sin energi på att överväga om de ska vara öppna. Om du inte spelar efter normernas regler så följer bestraffningar, bland annat att du betraktas som avvikande, att ditt sätt att leva på och de erfarenheter du har inte får synas, säger hon.

Sjukdomsklassningen är ett bra ställe att börja på säger Mika, det är en symbol som visar på hur samhället ser på alternativa sexualiteter.

Genom att göra det till en sjukdom kan BDSM osynliggöras, det blir inte riktigt sex utan något onormalt enligt henne.

– Det är ett viktigt symbolvärde och en tydlig markering av samhällets värderingar och normer. Eftersom det normerna beskriver som normalt inte egentligen är något naturligt eller normalt krävs en mängd åtgärder för att de ska framstå som naturliga. Patologisering är en strategi, ett exempel är att homosexualitet tidigare låg i samma register men samtidigt som normerna förändrades så tog man också bort sjukdomsklassningen. Även i högskolan speglas och reproduceras de normer som finns i samhället vid en given tidpunkt. Det är viktigt att universitetens pengar används på ett sätt så att det bidrar till ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle, säger hon.

I Sverige finns det bara några få forskare som arbetar med relaterade frågor och medietäckningen är bristfällig. När media väl nämner BDSM och andra sexualiteter är det oftast på ett skämtsamt sätt eller som något exotiskt och ovanligt. Det krävs en mer allmän debatt i media och bland “vanligt” folk för att saker ska förändras enligt Mika.

– Normerna på området får till följd att frågorna osynliggörs och när de lyfts fram så framställs de stereotypt och skiljs ut som annorlunda. Osynliggörandet, stereotyperna och annorlundaskapet är effekter av att bara det som följer normerna lyfts fram, det är dom erfarenheterna, den kulturen och den tolkningen som syns och det görs till något som ska gälla för alla.

Läs mer om BDSM här.

Text: Anders Hedberg Magnusson
Foto: Elias Björn

Facebook Comments

You may also like

LU rekommenderar utbytesstudenter i Hongkong att komma hem

Under gårdagen gick Lunds universitet ut med en