Tvekan kan göra att du missar poäng. Men osäkerheten kan också vara det som gör att du hittar rätt i den akademiska djungeln. CSN:s tuffare tag mot de som varit vilse är kontraproduktiva, skriver Johan Thorstensson.
Den här terminen får jag inte studiemedel från CSN. Det beror på att jag tagit för lite poäng under tiden jag studerat. Och man kan absolut tycka att det inte är mer än rätt att jag inte får studiemedel förrän jag gjort rätt för mig och slutfört så mycket studier som staten lånat mig pengar för att jag ska göra.
Men kanske är bilden av mina, och i ännu större utsträckning andras, studier inte fullt så enkel.
Många orsaker ligger bakom mina missade poäng – från rent slarv och dålig studieteknik till depressioner till, kanske allt för, stort engagemang i studentorganisationer.
Jag kommer från en miljö där en akademisk utbildning är förknippad med en yrkestitel och mina främsta akademiska förebilder var lärare – så det var det jag trodde att jag skulle bli. Ett riktigt jobb – inget flum.
Så småningom gick det upp för mig att det finns många fler typer av jobb därute, vilket var förvirrande. Så jag tog en timeout och efter lite tid på studentkåren, jobb på universitetet och sjukskrivning började jag få perspektiv på tillvaron och hittade vad det var som jag faktiskt tyckte om att göra.
I höst började jag programmet i desig och visuell kommunikation på Malmö högskola. Något helt annat än vad jag trodde jag skulle göra.
Hade jag börjat förra året hade min krångliga väg kunnat visa att jag hade varit helt fel ute från början, men att jag sedan tänkte igenom saken och att det slutligen är bättre för samhällsekonomin att se till att jag får en utbildning än att bara konstatera att jag inte tagit nog med poäng och låta mig hantera det bäst jag kan.
Nu har CSN fått nya direktiv från regeringen. Nästan fem gånger så många har fått avslag på sina ansökningar om studiemedel i höst jämfört med förra året.
Somliga för att de hade dåliga studieresultat för så länge som tio år sedan som, även om de nu har skärpt sig och bytt utbildning, nu ligger dem till last.
Så min fråga till regering och samhälle är: vad är mest lönsamt – att ge personer som varit vilse men nu verkar ha hittat rätt chansen att bli medborgare som bidrar med mer, eller att straffa dem för att de inte följt den ursprungliga överenskommelsen?
Är det så att de är lata typer som lekt på samhällets bekostnad eller kan bilden vara mer komplex?
