I Stockholm väger studentnyttan över lagen

- in Nyheter

I Stockholm får bostads­före­tagen sedan länge Ladokutdragen digitalt. Något som frigör flera hundra studentbostäder om året.

”Ett brott mot förordningen,” säger chefen för Ladok i Lund. ”En nödvändighet,” säger bostads­företaget i Stockholm.

− Det här är oerhört viktigt för att få fram bostäder, säger Karin Strömberg Ekström, boservicechef på Stockholms studentbostäder.

− Att köra det här manuellt innebar en enorm pappersexercis. Vi hade en anställd som jobbade med det här och ett särskilt rum där det låg papper överallt. Då kontrollerade vi studieresultaten en gång per år, nu gör vi det en gång per termin.

”De bryter mot lagen”

Hans Persson är chef för Ladok i Lund och är inte imponerad av Stockholmarnas lösning.

− Det får stå för dem. Personligen tycker jag att de bryter mot förordningen och det är också det som våra jurister har sagt.

Hans motsvarighet i Stockholm heter Jerker Dahne. Han poängterar att beslutet att lämna ut digitala utdrag togs innan han blev chef.

− De som utvärderade vägde studenternas intressen mot risken för skada och kom fram till att studenterna skulle vinna på det här. Vi vet att studenterna behöver bostäder.

Inga planer på förändring

Jerker Dahne medger att det vid en strikt läsning av förordningen inte finns möjlighet att skicka digitala utdrag till studentbostadsföretagen. Trots det har han inga planer på att ompröva beslutet.

− Det finns inga planer just nu på att förändra någonting. Om jag tyckte att vi bröt mot förordningen skulle jag inte fortsätta.

Något som förmodligen gläder Karin Strömberg Ekström, som kan fortsätta att jaga obehöriga från studentbostäder i Stockholm.

− En effektiv studieprövning är det billigaste sättet att producera nya studentbostäder så att obehöriga inte sitter och proppar igen systemet, säger hon.

Trots allt känner hon ett visst medlidande med dem som måste lämna sin bostad.

– Det är synd om dem som måste leta sig ut på den öppna marknaden. Men jag representerar Stockholms studenter.

Text Sebastian Hagberg