Kvinnovågen

- in Reportage
@Karolina Jakstrand

En överdriven profetia eller stundande verklighet? Kvinnorna inom akademien blir allt fler samtidigt som pojkarna presterar sämre i grundskolan. Kommer kvinnorna ta makten, eller är statusen för högre utbildning i stället på väg bort?

Hedda Andersson var nio år när utbildningen vid den medicinska fakulteten i Lund öppnades för kvinnor. Hennes mor och mormor var säkra på sin sak. Skulle flickungen visa sig ha håg och fallenhet så skulle hon dit och utbilda sig till läkare. En djärv tanke tyckte många, men tio år senare blev den verklighet. År 1880 blev Hedda den första kvinnan någonsin vid Lunds universitet. Hennes steg in i lärosalarna bröt en universitetshistoria som bestod av över 200 år av total manlig dominans. En dominans som år 2013 förpassats till historieböckerna.

Sedan slutet av 1970-talet har andelen kvinnor som läser vid universitetet varit högre än andelen män som gör det. Faktum är att kvinnliga studenter och anställda ökar vid högskolor i hela Europa samtidigt som larmrapporter kring pojkars tveksamma skolprestationer fortsätter att trilla in.

– Att pojkar presterar sämre än flickor är något som potentiellt kommer bli ett stort samhällsproblem med ganska allvarliga konsekvenser på lång sikt, säger Svend Dahl, som just nu sitter som utredare för ”Män och jämställdhet” åt regeringen.

Hedda-Andersson
Hedda Andersson.

De senaste tjugo åren har det uppmärksammats att det går sämre och sämre för pojkar i skolan samtidigt som flickor drar ifrån allt mer. I snitt skiljer det omkring 20 meritpoäng mellan flickor och pojkar i grundskolan. Tydligast skillnad märks när det gäller läsförståelse. Den regeringstillsatta Delegationen för jämställdhet i högskolan, där bland annat Lunds universitets rektor Per Eriksson deltog, konstaterade i sin slutrapport 2011 att flickor klarade sig påfallande mycket bättre än pojkar. En av fyra pojkar klarade inte basnivån för läsförståelse medan det för flickor var en av tio som inte klarade den.

– Beklagligt nog så skulle jag tro att det går att påstå att skillnaderna är växande, säger Erik Nilsson, avdelningschef på Skolverket.

En skrämmande tanke för ett samhälle så förlitat på välutbildad arbetskraft. Utan grundläggande läsförståelse blir tanken på högskolestudier sannolikt totalt främmande. Av de personer som tog studenten 2008/09 hade 45 procent påbörjat högskolestudier till och med läsåret 2011/12. För kvinnorna var andelen 51 procent, för männen bara 39 procent. Enligt en rapport från dåvarande Högskoleverket har svenska kvinnor sedan 2001 årligen höjt sin utbildningsnivå med 6,2 procent i jämförelse med männens 5,7 procent.

– Det finns såklart en eftersläpning men i längden tror jag att högskolevärlden kommer vara en av de arenor som kvinnor kommer ha en mer framträdande roll, säger Svend Dahl.

– Samtidigt är strukturer långsamma, det är därför det kallas strukturer, tillägger han.

Men vad beror det på att pojkar presterar så dåligt i skolan? Kajsa Widén är sakkunnigt stöd för jämställdhetsgruppen för lika villkor vid Lunds universitet. I bokhyllorna på hennes kontor står tjocka böcker med titlar som innehåller orden genus och jämställdhet. Hon menar att det handlar om könsroller och hur flickor och pojkar uppfostras.

– Inom universitetet får vi ta hand om problem som börjar redan i förskolan. Hur flickor och pojkar uppfostras och uppmuntras till olika saker leder till att flickor lär sig att ta större ansvar, presterar bättre och lättare kommer in på universitetet, säger hon.

Skolverkets Erik Nilsson är inne på samma teori, och tror att problemet är att det i grundskolan numera läggs ett allt för stort enskilt ansvar på eleven, samtidigt som könsrollerna uppmuntrar pojkar till att inte ta skolan på allvar.

Men det är inte bara pojkars knaggliga prestationer

i grundskolan som tyder på att tjejer allt mer kommer att dra ifrån. Även bland anställningar inom akademin varnas det nu för en manlig underrepresentation om den nuvarande utvecklingen håller i sig. Universitetkanslerämbetet kom i oktober ut med en analys kring ökningen av anställda kvinnor vid universiteten. Statistik visar att andelen kvinnor bland den undervisande och forskande personalen ökade med drygt 3 100 helårspersoner mellan 2002 och 2012, medan männen blev 1 400 fler. Det förmodas att denna utveckling kommer att fortsätta under de närmsta åren.

Irina Schmitt är biträdande lektor och studierektor vid genusvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Hennes skrivbord är belamrat med papper och på väggarna sitter färgglada bilder med olika feministiska slagord.

Hon är kritisk till analysen från Universitetskanslerämbetet.

– Varför problematiseras kvinnor efter att samhället satsat så stort på att kvinnor ska lyckas, och när de nu lyckas så är det fel igen. Varför är det dåligt för män när det går bra för kvinnor? säger hon samtidigt som hon frågande höjer på ögonbrynen.

– Blir det en ökning är det bra, fortsätter hon, men det är fortfarande inte jämt. Hur kan någon vara nöjd med det?

Irina Schmitt menar också att det inte leder till något om vi bara räknar på kategorierna män och kvinnor utan att vi måste se till det intersektionella, det vill säga att räkna in bland annat etnicitet, klass, rörlighet och sexualitet också. Vi måste fråga oss vem som har möjlighet att vara framgångsrik inom akademin.

Det är fler än Irina Schmitt som är kritiska, för lika säkert som att kvinnorna blir allt fler bland de anställda inom akademien, lika tydligt är det att de fortfarande lyser med sin frånvaro bland de högre positionerna. Knappt 23 procent av professorerna i Sverige är kvinnor och ju högre upp i hierarkin blicken riktas, desto färre är kvinnorna. Störst är snedfördelningen inom naturvetenskap och teknik, där bara 14 procent av landets professorer var kvinnor år 2011. Om den nuvarande takten håller i sig kommer professorskåren att vara jämställd först runt 2050.

– Det är en felaktig analys att säga att kvinnor tar över, det är överdrivet. Vi måste ta på allvar att killars andel på högskolan minskar, men det får inte bli en för ensidig analys, säger idéhistorikern och maskulinitetsforskaren Niclas Järvklo.

Satsningar på att öka andelen kvinnliga professorer har gjorts, men utan särskilt märkbara resultat. År 1997 togs regeringsbeslut om rekryteringsmål för att öka andelen kvinnliga professorer. I september i år gick även remisstiden ut för utbildningsdepartementets promemoria Rekryteringsmål för en jämnare könsfördelning bland professorer, där det föreslås att varje lärosäte ska sätta upp kvantitativa rekryteringsmål i dialog med regeringen.

– Det här är en ytterst trögrörlig verksamhet, säger Emelie Lilliefeldt, doktor i statsvetenskap och utredare på Sveriges akademikers centralorganisation, Saco.

– Det är ju så att när du har blivit professor så tenderar du att vara det resten av ditt liv.

Ofta pratas det om det så kallade glastaket, ett slags osynligt hinder som kvinnor har svårt för, eller inte tillåts, bryta igenom. Enligt Kajsa Widén finns de här strukturerna kvar vid universitetet.

– Den struktur vi har gynnar män i högre grad. Till exempel genom nätverk som inte har några namn. Det kan också vara tjänsteresor och konferenser som inte alla får chans att delta i. Allt detta präglar möjligheten att göra karriär, säger Kajsa Widén.

Hon menar också att universitetet har en tröghet i sig på grund av att det är så stort. Därför blir det viktigt att inte bara diskutera problemen, utan också göra något åt dem.

– Traditioner är bra men de är också till för att brytas.

Sett till historien finns det dock ett bekymmer. På varje yrkesområde där kvinnor som Hedda Andersson och hennes medsystrar trampat in och börjat dominera, blir resultatet ofta att både makten och statusen dalat. Ett tydligt exempel på detta är läraryrket som förut var väldigt mansdominerat, men som har tappat i både lön och status efter kvinnors inträde. Detta fenomen börjar så smått även märkas av inom akademien.

– Vi har en akademi som i allt högre utsträckning förlitar sig på timanställningar och vi börjar därmed få en arbetsmiljö som ganska väl stämmer överens med andra kvinnodominerade områden som till exempel omsorgen, säger Svend Dahl.

att utbildning i sig skulle tappa i status bara för att kvinnorna blir allt fler är det dock få som tror. Samarbetsorganisationen OECD publicerade nyligen en rapport som indikerar att högre utbildning i allt större utsträckning blir en nödvändighet då andra jobb ofta rationaliseras bort eftersom de kan utföras av maskiner eller datorer. Men att dra slutsatsen att kvinnor snart kommer att dominera inom de välavlönade yrkena är kanske en aning förhastat.

Irina Schmitt menar att logiken ”stackars pojkar” som i dag finns i vårt samhälle bortser från att män trots allt oftast får högre lön i arbetslivet. Något som flera andra håller med om.

– Det finns en paradox i att trots att kvinnor har högre betyg så har männen högre lön. Det beror på att män och kvinnor inte konkurrerar om samma jobb utan att männen framförallt har jobb inom teknik och kvinnor inom omsorg, säger Niclas Järvklo.

Snedfördelningen bland utbildningsval är på vissa håll markanta. År 2011/12 var 93 procent av studenterna som började plugga till förskollärare kvinnor och 76 procent av de som började plugga till högskole-ingenjör män.

Just högskoleingenjör är enligt Svend Dahl normen i Sverige för vad som anses som god utbildning. Han menar att den här typen av utbildning premieras och att män därför kommer kunna fortsätta med sin dominans i samhället.

– Klarar du gymnasiet så behöver du inte ha särskilt höga betyg för att komma in på till exempel vissa ingenjörsutbildningar. Här kommer pojkarna som inte klarat varken grundskolan eller gymnasiet med jättebra betyg. De kommer  in och kan sedan gå vidare och ta ett chefsjobb inom näringslivet.

Men inte heller det här är ett mynt med bara en sida. Någonting har hänt också vad gäller kvinnors och mäns utbildningsval. Emelie Lilliefeldt har reflekterat över just detta.

– Kvinnor har börjat söka sig till många områden som tidigare varit mansdominerade. Vad jag tycker är oroande är att det inte går att se att män gör samma resa, säger hon.

De kvinnliga studenterna har också blivit fler och fler på de klassiskt prestigefyllda programmen som till exempel jurist- och läkarprogrammet.  Inför höstterminen 2013 sökte totalt 6 026 personer till juristprogrammet i Lund, 60 procent av dem var kvinnor.

– Att kvinnor skaffar sig en högstatuskarriär är en jättelyckad jämställdhetskamp, säger Niclas Järvklo och fortsätter:

– Det är viktigt att se att kvinnor har börjat utnyttja sitt utbildningsövertag mycket mer. Kvinnor har gått från att plugga till sjukgymnast till att i stället plugga till läkare.

När pusselbit läggs till pusselbit blir det omöjligt att förneka att något håller på att hända. Kvinnor har på bara 100 år gjort en resa uppåt inom akademien som bara tycks fortsätta.

– Att utbildning har stor betydelse är jag ganska säker på och den förskjutning som har skett med till exempel könsfördelningen vid universitetet kommer att få betydelse för fördelningen av maktresurser i samhället, tror jag, säger Erik Nilsson, chef för utvecklingsavdelningen på Skolverket.

Hedda Anderssons studietid i Lund såg minst sagt annorlunda ut än den gör för dagens studentskor. Hon vande sig snabbt vid att folk förvånat vände sig om efter henne på gatorna.  Som kvinna på universitetet vid 1800-talets slut rörde du dig inte hur som helst. Skulle du på fest var förkläde obligatoriskt. Bland sina kursare var Hedda dock mycket omtyckt och till hennes ära anordnades det både bal och spex. Hedda var inte sämre själv, som tack bjöd hon på bal och supé på Stadt Hamburg i Malmö. Hon gjorde sin mor och mormor obeskrivligt stolta när hon efter flera års idogt studerande tog sin examen i medicin och öppnade en praktik för barn- och kvinnosjukdomar i Malmö.

I dag, 133 år efter att hon som första kvinna började läsa i Lund, finns en speciell professur instiftat i hennes namn som syftar till att främja en ökad andel kvinnor på höga positioner inom universitetet. Vad som händer

i framtiden återstår att se, vi kan bara gissa vad Hedda Andersson själv hade tyckt om universitetets utveckling. En sak är dock säker. Hennes samtida medsystrar förvaltar sin rätt till utbildning till fullo.

Text: Karolina Jakstrand och Annika Skogar