Skulle högskolan funka utan detaljstyrning?

I dag handlar den svenska debatten om högre utbildning om antalet platser och inte om kvalité. Det är hög tid att byta fokus i debatten och diskutera kvalité och ifall den högre utbildningen skulle kunna utformas på ett annat sätt, menar sig Isak Engqvist, utbildningspolitisk krönikör.

För en tid sedan trillade det ner ett pressmeddelande från utbildningsdepartementet. Det var bud om att den högre utbildningen skulle byggas ut med 10 000 nya platser de kommande åren. Framförallt är det lärarutbildningen som ska byggas ut. Gott så, söktrycket ökar och fler och fler vill bli lärare, mycket positivt. Dock avslutas pressmeddelandet med att regeringen ska återkomma med fördelningen av platser senare.

I den politiska debatten är det först och främst en debatt om antalet platser. Varför drar ni ner så många platser där? Nu satsar vi på så många platser där! Tyvärr är det allt för sällan som debatten kretsar kring kvalité och hur den kan bli bättre.

För detaljstyrning och platsdiskussioner i all ära, vad kan vi se för resultat i dag? Den svenska högre utbildningen tappar i anseende och kvalitetsproblemen diskuteras allt som oftast. Men vad är det för förutsättningar som de svenska lärosätena har? Vad är det för några drivkrafter som finns för att göra utbildningarna bättre. Tyvärr ganska få.

Idag råder det allt för stor detaljstyrning av den högre utbildningen. Regeringen fördelar och tilldelar platser och pengar till Sveriges lärosäten, men ifall dessa sedan håller måttet, har bra kvalité eller inte, det är en parameter som fortfarande spelar allt för liten roll.

Kan man tänka sig ett system där lärosätena är mer fria. Där de får pengar utifrån ifall de bedriver en bra och kvalitativ utbildning och inte utifrån hur många studenter med examen de lyckas producera. Kan man tänka sig ett system där mer av makten om hur det ska utformas läggs på varje lärosäte och utbildningsdepartementet får mindre att säga till om?

Det är onekligen en intressant tanke. Bort försvinner utbildningsproduktionstanken och in kommer i stället drivkrafter för att utveckla utbildningen. Öka kvalitén och testa nya grepp och hitta nya samarbeten. Givetvis är det bra att regeringen satsar på att bygga ut lärarutbildningen, men tänk om det kunde vara högskolorna själva, de som är bäst på den typen av utbildning som fick bestämma mer hur de nya resurserna skulle användas. Då kanske också kvalitetsarbetet skulle komma igång?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

You may also like

Rätten att kalla sig universitet – en studentfråga

Universitetstiteln har politiserats i Sverige, med allvarliga konsekvenser