Länge har den förhärskande inställningen varit att det som händer på internet i litterära sammanhang inte är på riktigt. Men en ny svensk litteraturscen har börjat utmana de gamla regelverken. Mitt i denna står poeten Anna Axfors.
I samband med årets Bokmässa i Göteborg förkunnade författaren Therese Bohman på Twitter att hon hade drabbats av en insikt. Vad denna insikt bestod i var att ”vi är alla körda på grund av att den där unga skrivande generationen från Malmö/Lund strax kommer ta över ALLT”. Samt att dessa ”dessutom kommer vara snygga och ha kul medan de gör det.”
En fredagskväll några veckor senare, i ett antikvariat på Höstgatan i Malmö, har en icke försumbar del av den skrivande generationen i fråga samlats för en poesiuppläsning. Många är snygga; många verkar ha kul; och alla har öl eller vin i handen.
Inramade av bokhyllor trängs det dryga fyrtiotalet besökare framför kvällens dragplåster, den Smålandsbördige poeten Anna Axfors. Framför sig håller hon sin poesisamling Veckan innan – från Åhléns till döden, som hon debuterade med i våras på det norska indieförlaget AFV Press.
Anna Axfors är en slags företrädare för den scen som kallas Alternative literature, där Twitter och bloggar betraktas som minst lika fullvärdiga poesiforum som någonsin den trycka boken, och som nu börjat växa fram även i Sverige.
Dikterna hon framför är ömsom naket självutlämnande och lyriska, ömsom ironiska och talspråkliga; och i likhet med flertalet andra poeter som faller under Alt lit-paraplyet är gränsen mellan prosa och poesi tunn.
Flera av raderna i samlingen renderar henne högljudda skratt. Exempelvis: ”Jag går över torget med min systemetkasse. Jag ser nog ut som en lodis, men ibland är jag vacker. När jag var yngre sa pappa att jag såg ut som en handikappad.” Och ibland brister publiken ut i spontana applåder, som efter de här raderna: ”Poeterna måste bli sexiga, folk måste vallfärda till bokhandlarna, så som de vallfärdar till horklubbarna och porrbutikerna”.
Mitt i läsningen konstaterar Anna Axfors att hennes vinglas är tomt och frågar om någon tänker fylla på det åt henne. Någon fyller på det åt henne. Anna dricker; läsningen fortsätter.
Två dagar senare träffar jag Anna Axfors på Burger King på Gustav Adolfs torg. Hon konstaterar att det är en passande mötesplats – det senaste året har hon tillsammans med poesikollegorna Elis Burrau och Ludvig Köhler nämligen sjösatt projektet Heart Broken Poetry Tour 2015, och för några veckor sen förde de turnépaketet till just Burger King i Göteborg för en 03.00-uppläsning.
– Det var inte så många som lyssnade dock. De flesta var upptagna av maten, säger Anna, när vi sätter oss vid det minst äckliga bordet vi kan hitta.
Anna Axfors har fyllt tjugofem dagen innan, jobbar som receptionist för Svenska Kyrkan, har varit engagerad i AF-utskottet Ordkonst och säger sig alltid ha velat bli författare. Hon växte upp i den småländska småstaden Tranås, men talar utpräglad östgötska efter sina gymnasieår i Linköping.
Den senaste tiden – det vill säga sådär tre år efter att hon blev antagen till Skurups skrivarlinje, och drösvis med ”skitjobb” som croupier, prenumerationsförsäljare och frilansare på nöjestidningen Nolltretton ”där man skulle vara så himla tacksam om man fick ta vimmelbilder på en klubb klockan två på natten” – har den litterära karriären börjat lossna.
Bland annat befinner hon sig just nu i samtal med ett svenskt bokförlag som är intresserade av att ge ut hennes nästa verk.
Dessutom har hon och hennes parhäst Elis Burrau initierat en rad projekt under året som Fame Factory, där de ger ut PDF:er med oetablerade poeter, och bloggen New Level of Swedish Poetry. Projekten växlar, i likhet med hennes poesi, mellan allvar och ironi. Oftast har de också kommit på ren impuls.
– Vi träffade en galen man på Bokmässans avslutande presskonferens 2014, som var en kräftskiva. Han tyckte att vi skulle ”ta poesin till en helt ny nivå”. Och då startade vi New Level of Poetry, säger Anna Axfors.
Ovanpå allt detta initierade Anna Axfors också en av årets större kulturdebatter, när fick en artikel publicerad på Aftonbladet Kultur i somras. I denna hävdade hon att de svenska bokförlagen sviker unga poesidebutanter, och att de svenska bokförlagen – i motsats till deras danska motsvarigheter som har medverkat till den så kallade ”danska poesivågen” –hyser ”ett totalt ointresse för Sveriges unglitterära samtid”.
Hon hävdade också att de svenska förlagen enbart verkar intresserade av ”titta sig omkring bland vänner och bekantas barn, eller bland redan etablerade kritiker och journalister”.
Mellan klunkarna av vårt vattniga Burger King-kaffe berättar Anna Axfors att hon själv växte upp långt bort ifrån de kulturella finrummen, och att hon tidigare saknade det litterära självförtroende vissa av hennes kursare på Skurup hade tillägnat sig med modersmjölken.
Inte för att hon kom från ett hem där det saknades böcker i bokhyllorna – ”min pappa håller bland annat på med musik och hade jag typ velat göra kulturell karriär i Tranås hade jag fått mycket gratis” – men hon framhåller att saker till en början möjligtvis hade gått lättare för henne om hon hade vuxit upp i Stockholms innerstad.
– Men samtidigt kanske det är en fördel att man inte har gått på ett gymnasium där alla ska vara lite Klas Östergren, typ. På det sättet är det kanske lättare för mig att göra något nytt eftersom jag inte har blivit indoktrinerad i vad man ska göra, säger Anna Axfors.
Länge kände hon sig dock ensam om att ta internet på allvar som ett redskap för sin poesi, och det var först när AFV Press upptäckte henne och hon blev placerad i Alt lit-kontexten som hon insåg att det hon gjorde var en del av en större rörelse.
Anna Axfors tror att Alt lit-rörelsen förebådar en förändring i fråga om våra litterära konsumtionsvanor, som vi inte riktigt kan föreställa oss ännu. Gränsen mellan poesi och skönlitteratur kommer att tunnas ut, färre kommer läsa tryckta böcker, och antalet läsare som kommer vända sig till litteratur på nätet kommer med all säkerhet bara att öka och öka – en utveckling som Anna Axfors inte tror behöver vara av ondo.
– Poeter kommer kunna göra något bra av det. Det behöver ju inte vara att man klickar på kattvideos, det kan lika gärna vara så att man klickar på poesi, säger Anna, varpå hon går bort och köper en pommes.
Ålder: 25 år
Aktuell med: Diktsamlingen Veckan innan – från Åhléns till döden
Favoritpartytrick: Köpa en flaska bubbel till alla (om man har råd).
