Den bästa tiden i livet?

- in Nyheter, Studentliv

Lunds universitet har utbildat många studenter som senare blivit berömda. Men hur trivdes de vid universitetet? Vilken nation festade de på och hur bodde de? Lundagård har frågat komikern Johan Wester, Expressens kulturchef Karin Olsson och tidigare ärkebiskopen KG Hammar.

– Haha, är du från Jönköping?

Jag har inte mer än hunnit presentera mig för Johan Wester i telefonen innan han kommenterar min dialekt.

– Sitter du i AF-borgen eller? Jag hoppas att du sitter i AF-borgen. Själv sitter jag i bilen, på väg till Laholm av alla ställen.

Johan Wester har en framgångsrik karriär som komiker bakom sig. Mest känd är han kanske från humorserien Hipp Hipp!, som han gjorde med barndomsvännen Anders Jansson. Duon driver ett produktionsbolag tillsammans och bor på samma gata i Lund, staden de växte upp i.

– Min första kontakt med studentlivet var när jag och Anders Jansson gick på filmvisningar på olika nationer på högstadiet. Mitt första spex såg jag under en Lundakarneval när jag gick i trean på gymnasiet, innan dess visste jag knappt vad det var, säger Johan Wester.

Men det skulle han snart få reda på. Efter att först ha engagerat sig i Göteborgs nations spex blev det totalt åtta år hos Lundaspexarna för Johan Wester. Under fyra år bodde han dessutom med andra studentikosa ynglingar på Thomanders studenthem.

– Jag är glad att jag lät mig försvinna in i studentlivet i AF-borgen. Där lärde jag mig väldigt mycket. Inte minst entreprenörsandan, man väntade inte på tillstånd utan bara körde. En viktig insikt för mig var ’oj, alla vi som är här, vi är det bara för att vi vill det’. Inte för att vi måste, för pengar eller något annat. Jag insåg att jag ville ha det så alltid, säger Johan Wester.

Han läste konstvetenskap, litteraturvetenskap och idéhistoria. Tentamen och betyg var inte så viktigt. Däremot var han en varm anhängare av bildning och allmänbildning.

– Jag gick efter intresse och kunskapstörst. Alldeles för många studenter bryr sig bara om betyg, CV och karriär, inte om bildning. Men utan gemensamma referensramar kan vi inte få fria, upplysta och kloka medborgare. Samhällsdebatten blir meningslöst stångande, eftersom alla lever i sin egen bubbla. Där har breda universitetsstudier och studentlivet som mötesplats en jätteviktig roll, säger Johan Wester.

Den som läser humaniora tror han gör ett klokt studieval på lång sikt. När digitalisering, automatisering och robotisering revolutionerat arbetsmarknaden kommer humanistisk kunskap stå högt i kurs, menar han. Allt kan inte handla om produktion och prestation.

– Om jag hade valt kurs efter mina bästa betyg borde jag ha läst matte eller naturvetenskap, men jag känner att jag haft jättenytta av mina studier. Jag kunde inget om konst när jag började läsa konstvetenskap, men jag lärde mig tänka krokigt, se avvikelser och mönster. Ju mer jag själv vet, utan att behöva googla, ju lättare har jag att få idéer, säger Johan Wester.

Johan Wester. Foto: Press/ Ola Kjelbye

Johan Wester läste för bildningens skull, utan att tänka på yrke eller titel, och fastnade i det studentikosa. Karin Olsson, kulturchef på Expressen, gjorde nästan tvärtom. Redan från början visste hon att det var journalist hon skulle bli. Frågan var bara hur hon skulle komma dit.

– När jag skulle välja studier gick jag på intresse och började med litteraturvetenskap. Sedan tänkte jag att det kunde vara bra med en grund i statsvetenskap också. Ett tag funderade jag på forskningsbanan, men det blev inget av det, berättar hon.

Karin Olsson säger att hon saknade tydlig målmedvetenhet när det gällde studierna, men annat var det när det gällde studentlivet. Trots att hon kommer från den skånska slätten hade Karin Olsson tidigt riktat in sig på Kalmar nation, och det av en alldeles särskild anledning.

– De hade vunnit pris i Sydsvenskan för sin nationstidning, Calmare Nyckel. Så jag började där, blev chefredaktör och sökte mig sedan vidare till Lundagård, säger Karin Olsson.

Så småningom blev hon redaktör även där, tillsammans med Rakel Chukri som i dag är kulturchef på Sydsvenskan.

– Det traditionellt studentikosa lockade aldrig mig. Lundagård blev ett sätt att träffa likasinnade. Till Lundagård sökte sig folk som ville mer än att gå på bal eller spexa, som var intellektuella och diskussionslystna. Dessutom träffade man folk utanför sin egen krets, från andra utbildningar, andra nationer och så vidare, säger Karin Olsson.

Hon berättar att Lund kändes som en ny stad när hon började studera på universitetet, trots att hon hade bott här redan under gymnasietiden. En del av staden hon tidigare inte hade haft tillgång till stod nu på vid gavel.

– Det jag gillade med Lund var att det hela tiden kom nya intressanta personer till staden, och att det alltid fanns intressanta föredrag och debatter att gå och lyssna på. Det utnyttjade jag mycket under min studietid, säger Karin Olsson.

Karin Olsson. Foto: Press/Expressen

Utöver stats- och litteraturvetenskapen blev det även kurser i historia och medie- och kommunikationsvetenskap för Karin Olsson. Däremot tog hon aldrig ut någon examen – trots att hon uppfyller kriterierna för en kandidatexamen i statsvetenskap.

– Jag har aldrig bemödat mig att göra det. I hela mitt yrkesliv har ingen någonsin brytt sig om att jag inte tagit ut examen eller ens vad jag studerade, säger hon.

För både Johan Wester och Karin Olsson var det studentlivsengagemang, snarare än de akademiska studierna, som blev språngbrädan till deras respektive karriärer. En som däremot lade allt krut på studierna är den tidigare ärkebiskopen Karl Gustav ”KG” Hammar.

– Jag förstår inte varför jag hade så fasligt bråttom. På den tiden jag studerade var det inte lika reglerat precis hur många poäng man skulle läsa en termin, så jag läste ofta flera kurser parallellt och tog studierna på största allvar. Jag tror det hade att göra med att jag kände mig privilegierad att få möjligheten att studera. Universiteten hade varit något väldigt exklusivt för inte så länge sedan, säger KG Hammar.

Han är uppvuxen i en fjärde generationens prästfamilj, där många dessutom disputerat i teologi. Det var även KG Hammar redan från början inställd på att göra. Men han säger att det inte berodde på någon press hemifrån.

– Det fanns andra möjligheter att doktorera på min tid. Man gick bara upp till en professor och sa att man var sugen. ”Oh, vad roligt”, svarade de, och insisterade på att man skulle göra det i just deras ämne. Hur man skulle försörja sig fick man lösa på egen hand.  För egen del levde jag på min frus inkomst, hon arbetade som lärare, säger han.

I slutet av 60-talet, under KG:s doktorandtid, nådde 68-rörelsen Lund. KG Hammar beskriver det som en aha-upplevelse. Tidigare hade han inte varit speciellt engagerad i politik och samhällsfrågor, men det förändrades nu. Framför allt väcktes ett intresse för tredje världen, som han menar har utsatts för utsugning och förtryck genom historien. Detta engagemang har följt honom genom hela livet.

– Det var en väldigt upphetsad stämning i Lund. Jag var studentpräst och skulle medla mellan kommunen och en grupp studenter som ockuperat Kyrkans hus. De satt på taket, så jag fick klättra upp och ned med olika budskap. Min fru blev vansinnig, vi hade nyss fått barn och hon tyckte inte jag borde riskera livet genom att klättra så där, säger KG Hammar.

Han har alltid haft en liberalteologisk syn och betraktar Bibeln som en historisk text bland andra snarare än en ofelbar uppenbarelse. Det har lett till många strider genom åren, bland annat under studietiden när frågan om kvinnliga präster fortfarande var högst kontroversiell.

– Kvinnliga studenter som ville bli präster på 60-talet utsattes för saker vi i dag hade kallat mobbning, säger KG Hammar.

I dag bor han i Lund och har fortfarande viss undervisning på universitetet trots att han börjar närma sig 75 år.  Efter att ha avgått som ärkebiskop 2006 erbjöds han en skräddarsydd gästprofessur på Centrum för teologi och religionsvetenskap.

KG Hammar tycker att han har landat mjukt. När han ser tillbaka på sin studietid känner han dock att han inte tog vara på tiden så bra som han hade kunnat.

– Jag jagade på väldigt mycket resultatmässigt. När jag hör folk prata om hur roligt de hade i studentlivet kan jag ångra att jag inte engagerade mig mer, utanför studierna och det kristna sammanhanget. Jag hade velat vara med i Lundakarnevalen 1966 men tyckte inte att jag hann på grund av skolan, säger KG Hammar.