Öka resurserna för ett tillgängligt universitet

- in Debatt

Den psykiska ohälsan drabbar studenter hårt. Elfva Barrio resonerar kring hur få lärarledda timmar, en otrygg bostadsmarknad och knappa resurser bidrar till en ökad stress.

Höstterminen har satt igång. Kurslitteraturen har inhandlats, mina väggar har återigen börjat darra av nollningens alltför höga festmusik och Lundagård har fyllts av hopp. Vad vi ofta glömmer bort efter sommaruppehållet är dock monstret som sprider sig i samhället. Den psykiska ohälsan bland unga ökar, som ni alla vet, i en panikartad takt. Extra utsatta bland gruppen ’unga vuxna’ är just vi studenter. En tredjedel uppger att de lider av psykisk ohälsa någon gång under sin studietid. Detta stryper givetvis tillgången till kunskap, glädje och ro. Men varför är det så?

En bidragande faktor till den upplevda stressen uppskattas vara det få antalet lärarledda timmar. Enligt Sveriges förenade studentkårer (SFS) har nästan hälften av heltidsstudenterna endast nio timmar med en föreläsare per vecka. Om heltidsstudier ska motsvara en hundraprocentig arbetsvecka förutsätter jag att studenten förväntas lägga resterande timmar – alltså trettioen – på självstudier. Detta är absurt. Med tanke på att barn till akademiker i högre grad fostras in i en effektiv studievana riskerar avsaknaden av lärarledd tid även att leda till en ökad ojämlikhet bland våra studenter.

Många av studentstäderna lider dessutom av en enorm bostadsbrist, enligt SFS årliga bostadsrapport. Lund är fortsatt rödlistat. Detta innebär att vår kunskapsstad inte kan erbjuda ett förstahandskontrakt till nya studenter inom det första halvåret. Istället erbjuds couch surfing, dyra andrahandskontrakt och bostadsrätter. Utöver detta är ett stort antal av studentbostäderna mycket dyra. Vissa studentbostadshyror motsvarar mer än halva studiemedlet. Det vill säga, som student har du två alternativ: antingen tillhör du den priviligierade klassen och kan köpa dig loss från bostadsbristen, eller så tvingas du lida av en mycket otrygg bostadssituation. Detta är varken hållbart eller effektiv för att minska stressen bland våra studenter.

Vi behöver konkreta satsningar för att läka redan existerande sår, men även för att förebygga vad som sprider sig allt längre ner i åldrarna. Trots detta ökar inte finansieringen av Studenthälsan. Otillräckliga resurser till våra lärosäten leder till varsamhet i deras satsningar. Därför blir Studenthälsan lidande när pengarna är knappa. Likaså ser vi långa köer till andra utomstående instanser av relevans, såsom Ungdomsmottagningen, vårdcentraler och psykiatrin. Möjligheterna för en harmonisk studietid och en lyckad rehabilitering är få.

Kunskap är makt. Dessutom kräver framtidens arbetsmarknad livslångt lärande. Men hur ska studenter klara av att förbli studenter när epidemin sprider sig och monstret blir större? För att skapa förutsättningar för välmående studenter och en jämlik tillgång till akademin behöver vi öka resurserna till våra lärosäten. Vi behöver fler och billigare studentbostäder. Inte minst, behöver vi se över hur vi arbetar i förebyggande syfte för att undvika att så många faller offer för monstret. För om vi har välmående studenter har vi även en hoppfull framtid. Låt kunskap vara för alla – inte bara för de få.

 

 

Elfva Barrio, tf ordförande Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK)

Texten är en insänd debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.