Var som vatten – del två

- in Hongkong, Internationellt, På djupet

Protesterna i Hongkong har intensifierats under hösten. Studenter har mobiliserat sig via krypterade appar och barrikaderat universitet, utfört vägblockader och byggt hemmagjorda vapen. Allt i protest mot regimen, polisväsendets övervåld och Kinas politiska inflytande. Men hur har det kunnat bli så och hur ser framtiden ut för Hongkong? Lundagård har pratat med Nicholas Loubere, biträdande universitetslektor vid Centret för öst- och sydöstasienstudier vid Lunds universitet.

I Striden om Hongkong, Dokument utifrån på SVT, ser vi hur en samling unga, mer eller mindre maskerade, så kallade frontliners blockerar en väg med hjälp av staket och koner. De har mobiliserat sig via en krypterad mobilapplikation. En halvt maskerad ung man säger till intervjuaren:

– Vi gör vad som helst för att säkra vår demokrati och frihet. Vi skyr inga medel.

En annan, mer maskerad ung man viftar med händerna:

– Vi är Hongkongbor, vi är inte fastlandskineser. Det är det vi vill säga till hela världen. Om kinesiska kommunistpartiet försöker ta över vårt land eller vår stad kommer vi att ge allt för att stoppa dem, även våra liv.

När polisen kommer till platsen sätter de in tårgas och demonstranterna springer, skingras, åt olika håll. Polisen har ingen att slå till mot.

De protesterande har länge utövat sina aktioner enligt den kända skådespelaren och kampsportmästaren Bruce Lees ord “var som vatten”. Det vill säga att de ska vara rörliga och skingras så snart polisen försöker slå till. Det har visat sig att då protesterna har använt mer statiska metoder, till exempel genom att barrikadera sina universitet, har protesternas utsatthet för polisens våld ökat.

Hongkong är en stad, delvis belägen på öar, där över sju miljoner människor samsas på en yta av 1 104 kvadratkilometer. De har en av världens största handelshamnar och världens dyraste hyresmarknad för bostäder. Konkurrensen vad gäller utbildning, social och monetär status, är utbredd. Hongkongs befolkning har de längsta uppmätta arbetsdagarna i världen och klasskillnaderna är stora.

– Hongkong har enorm ojämlikhet. Det är precis vad man kan förvänta sig av ett av världens största kapitalnav i världen. Man förväntar sig inte ett egalitärt samhälle, säger Nicholas Loubere som är biträdande universitetslektor vid Centret för öst- och sydöstasienstudier vid Lunds universitet.

Hongkongs politiska system och historia är komplex och unik. Hur länge protesterna egentligen har pågått går därför att diskutera. Under den världsunika parollen “En stat, två system” har Hongkong åtminstone på pappret varit administrativt och ekonomiskt autonomt från Kina. I praktiken har Kina dock stort inflytande över dess politiska system.

Med lagförslaget om utlämningar av Hongkongbor som begått brott i Kina, som chefsminister Carrie Lam presenterade den 9 april i år, väcktes hongkongesernas påtagliga missnöje, men missnöjet över Kinas inflytande över Hongkong går betydligt längre tillbaka än så.

J. Daniel Elam skriver i sin artikel “Hong Kong: “When we burn you will burn with us” att Hongkong har lidit politisk oro sedan april 2019, men att man också kan säga att oroligheterna startade i september 2014, när hongkongeser protesterade mot politiska reformer som Peking lade in i Hongkongs valsystem. Men man kan gå längre tillbaka än så – till år 1997, när Storbritannien “gav tillbaka” Hongkong till Kina, eller till 1967 års upplopp i Hongkong, som lade grunden för Hongkongs reaktionära polisstyrka. Han skriver vidare att “det finns en antikolonial tillfredsställelse i att starta nedräkningen år 1842, när britterna tog ön som en del i Freden i Nanking, när de [britterna, reds.anm.] effektivt skapade ett kinesiskt territorium i syfte att belägra det.”

Nicholas Loubere säger att det är viktigt att komma ihåg att Hongkong har en kolonial historia och att de i dag är en av de största finansiella naven i världen.

– Hongkong är inte och har aldrig varit en demokrati på samma sätt som många av oss ser på demokrati, genom en person, en röst.

Han menar att civila rättigheter och fri demokrati ofta anses springa parallellt med ett fritt, kapitalistiskt system, men att vi runt om i världen har sett bevis på att detta inte nödvändigtvis är sant.

– Många verkar tro att det globala kapitalet kommer att försvinna från Hongkong om de civila rättigheterna inskränks. Det är inte nödvändigtvis sant, särskilt inte om Hongkong förblir ekonomiskt öppet, säger han.

Många protesterande gläder sig över ett av USA:s lagförslag, som stöttar de protesterande hongkongeserna mot Kina. Dagens Industri skriver: “Om lagförslaget blir lag innebär det bland annat att USA årligen kommer försöka bekräfta att Hongkong är tillräckligt autonomt från Peking för att kunna behålla sina speciella handelsprivilegier.” Kina reagerade kraftigt på lagförslaget och sa bland annat att USA inte ska blanda sig i Kinas inrikespolitik.

– USA har ingen moralisk auktoritet. Kina kommer bara att peka på dem och säga “titta vilket hyckleri!” eftersom USA har en egen situation med gränskontroller och polisbrutalitet, säger Nicholas Loubere och fortsätter:

– Både USA:s och Kinas inblandning i Hongkong är olika sidor av samma mynt, och det myntet är inte bra för Hongkong.

Jag frågar Nicholas Loubere varför han tror att protesterna startat just nu.

– Det hade kommit någon annan gång. Hongkongeserna har all rätt att oroa sig över utlämningslagen som Carrie Lam presenterade i april och det är förståeligt att vem som helst skulle sätta sig emot den. Men utlämningslagen var bara den gnista som behövdes för att starta en eld, säger han.

Den 13 november gick Lunds universitet ut med en rekommendation om att svenska utbytesstudenter ska återvända till Sverige, till följd av protesterna i Hongkong. Nicholas Loubere stöttar beslutet.

– Hellre ta det säkra före det osäkra. Lunds universitet har ett ansvar att ta hand om sina studenter. Eftersom universiteten i Hongkong har stängt ner ser jag inte heller någon anledning för utbytesstudenterna att stanna där. Det betyder inte att man inte kan leva ett normalt liv i Hongkong. Människor sitter säkert på fina restauranger i skyskraporna och tänker på sin dag och sina investeringar just nu, säger han.

Nicholas Loubere är dock rädd att den akademiska friheten i Hongkong är hotad. Sedan protesternas kulmen under hösten har universiteten stängt ner, eller flyttat sina examinationer och utbildningstillfällen till nätet.

– Tänk om Hongkong kommer ha samma restriktioner som fastlandskina i sin akademi?

Han vill ändå betona vikten av att inse att även fastlandskineser är lika kapabla, kritiska tänkare som studenter från andra platser runtom i världen och att vi inte borde profilera eller diskriminera dem.

Inte bara Kina som stat, utan även fastlandskineser, utgör ett upplevt hot mot Hongkongs befolkning på flera plan. Bland annat går de om hongkongeserna i utbildningsnivå. De får bland annat därför utstå rasistiska påhopp från hongkongeser, vilket Jake Werner belyser i sin artikel “A Global Path through the Hong Kong Dilemma: Towards a New Internationalism”, publicerad i Made in China Journal den 15 juli i år. Fastlandskineser blir representanter för den maktlöshet som hongkongeserna upplever gentemot sin regim, och inför Kinas kommunistiska partis politiska inflytande på olika plan.

– Häromdagen pratade vi om det som pågår i Hongkong och det fanns en hongkonges och några fastlandskineser i gruppen. Diskussionen var väldigt sakligt förd. Vi har haft evenemang med UPF, ett handlade om Hongkong och det andra om Xinjiang, där ungefär 180 deltagare har varit med och det har inte varit några problem, säger Nicholas Loubere.

Richard Stenelo är avdelningschef för externa relationer vid Lunds universitet.

– Till våren har alla studenter blivit erbjudna studieplatser på andra platser i världen. Hur det blir till nästa höst har vi inte tagit ställning till än, säger han.

Den 24 november i år hölls ett val där pro-demokrater vann majoritet i mindre distriksval. Trots detta finns oron kvar hos en stor del av Hongkongs befolkning, inte minst bland studenter.

Roy, som egentligen heter någonting annat, är 20 år gammal och studerar naturvetenskap vid Chinese University of Hong Kong. Via den krypterade appen Telegram, skriver han att han och hans vänner glädjer sig åt det positiva valresultatet – men att han är orolig att medborgarna nu tror att de har vunnit kriget mot Kina. Protesterna, för Roy, handlar om demokrati och autonomi från enpartistaten Kina.

Niezalezny, som egentligen heter någonting annat, är 18 år och studerar vid ett universitet i Hongkong. Han vill inte uppge vilket, eller vad han pluggar, eftersom han är rädd att han ska kunna identifieras. Niezalezny berättar att han stått vid frontlinjen och vid ett tillfälle kastat “fire magic”, och desarmerat polisens tårgaskulor. Han har inte själv blivit skadad men han har vid flera tillfällen sett sina vänner bli skadade.
Niezalezny berättar att stämningen i Hongkong har lugnat sig sedan valets positiva utfall – men att han oroar sig över detta. Han är rädd att en nedtrappning i protesterna kommer ge Kinas kommunistiska parti utrymme att införa fler regler och lagar i syfte att skada Hongkongs befolkning. Han önskar sig autonomi från den kinesiska regimen eftersom han är övertygad om att det aldrig kommer gå att upprätta en hållbar demokrati under Kinas styre.

Nicholas Loubere har i dagsläget svårt att visualisera en ljus framtid för Hongkong.

– Just nu kan jag inte se hur det här kan sluta på ett fördelaktigt sätt utan enorma förändringar i de ekonomiska och politiska landskapen i världen.

– Men mycket verkar omöjligt innan det händer, säger han.

 

You may also like

Utflykter på cykelavstånd

Stannar du i Lund i sommar? Vill du