Studiemedlen räcker inte till under ett vanligt år. På detta lägger vi nu en pandemi. Många branscher har fått stödpaket – nu är det studenternas tur, menar Lundagårds utbildningspolitiske krönikör Lowe Smith Jonsson.
Hur många vänner har krångligt att få ihop ekonomin en vanlig månad? Hur många förlorade inte sommarjobbet i år? Hur många förlorade inte extrajobbet i våras eller nu i höst? Bara för att arbetsmarknaden har kraschat betyder inte det att vare sig hyra, mat eller kurslitteratur blivit billigare. Jag pluggar varken matte eller ekonomi, men att den här ekvationen inte går ihop kan till och med jag räkna ut.
För många innebär covid-19 en mycket desperat ekonomisk situation, där budgeten lätt hamnar på minus och kanske lyser rött hela sommaren. Enligt CSN lever redan mer än hälften av Sveriges studenter “månad till månad”, vilket innebär att de inte har möjlighet att lägga undan pengar. För ca 60 procent av studenterna räcker inte studiemedlet till levnadskostnaderna under ett vanligt år, menar CSN. På detta lägger vi nu en pandemi.
Detta innebär att över hälften av Sveriges studenter är beroende av arbete vid sidan av studierna, stöd från familj eller liknande för att ekonomin ska gå ihop. I ett land där universitetsstudier ska vara en rättighet, klarar färre än hälften av studenterna att leva på de ekonomiska medel som staten avsatt. Detta är en kris.
Målet med vår välfärd är att din bakgrund aldrig ska avgöra din framtid.
Att kunna leva på sitt sparkonto eller sina föräldrar är ofta en klassfråga och när sådant får avgöra vem som har möjlighet att behålla sin studentlägenheten, och i längden sin studieplats, har vi misslyckats. Målet med vår välfärd är att din bakgrund aldrig ska avgöra din framtid. När du tar gymnasieexamen ska du kunna flytta hemifrån och börja plugga vid en av landets högskolor oavsett om dina föräldrar är undersköterskor eller bankdirektörer.
Som ett resultat av pandemins ekonomiska konsekvenser har stödpaketen varit många. Nu är det studenternas tur att få sitt. Om vi verkligen tror på rättigheten till utbildning för alla, så förpliktigar det att vi gör den möjlig även för de studenter som inte kan få hjälp hemifrån. De studenter som fick se sitt sommarjobb gå förlorat ska inte tvingas ligga vakna och tänka på hur de lånat pengar av en förälder som kanske själv lever knapert.
Studenternas stödpaket borde heta högre CSN. I en tid då många studenter lever på marginalen kommer detta inte bli pengar som hamnar på hög, de kommer spenderas. Det blir pengar som går direkt till lokala företag, vilket hjälper till att hålla ekonomin i rullning.
Förutom att det är en personlig tragedi för varje individ som hindras från att få den utbildning den drömmer om, så är det en förlust för samhället som förlorar alla de läkare, sjuksköterskor och lärare vi så desperat behöver. I ett land där vi är stolta över att ha en högskola för alla, har covid-19 gjort det smärtsamt tydligt att alla bara betyder alla som har råd. Detta, kära läsare, är en påminnelse om att klassamhället fortfarande lever och frodas i Sverige 2020.
