Tidspress och misskommunikation

- in Nyheter

Coronautbrottet har medfört försvårande omständigheter för en lång rad doktorander. Nu framgår det att gemensamma riktlinjer och tydlig kommunikation från fakulteternas håll saknas. Lundagård har talat med tre doktorander vid HT-fakulteterna.

Inställda studiebesök, avbrutna fältstudier, begränsad tillgång till arkiv och svårigheter att genomföra intervjuer och experiment har försvårat datainsamlingen för en stor del doktorander. Tidigt under coronapandemin stod det klart att många doktorander skulle behöva ansöka om förlängning för att hinna klart med sina avhandlingar i tid.

Ansökan om förlängning bedöms och beslutas av den fakultet där doktoranden är verksam och bedömningen sker på individuell basis. När många doktorander nu ansökt om förlängning framgår det att gemensamma riktlinjer och tydlig kommunikation kring beslutsunderlag och kriterium saknas.

Även inom en och samma fakultet kan bemötandet se olika ut.

Sandra Cronhamn är doktorand i lingvistik och var tvungen att avsluta sitt fältarbete i Brasilien när corona bröt ut. Hon skulle ha varit på plats i tre månader, men var tvungen att åka hem efter lite drygt en månad. Det innebär att hon förlorade en stor del av den planerade datainsamlingen. Därför har hon fått tänka om i skrivandet av sin avhandling.

Hon har nu bett om två månaders förlängning på sin doktorandtjänst, vilket hon fick beviljat.

– Avbrutna fältarbeten är högt prioriterade, säger hon.

Humanistiska och teologiska fakulteterna (HT) gick ut redan i våras med information om hur man skulle ansöka om förlängning, något som Lunds doktorandkår (LDK)och doktorandombudsmannen (domben) ser positivt på.

– Alla fakulteter som har gått ut med information om det här har betett sig bra,* säger Malin Rantzer, domben.

LDK och domben lyfter fram HT-fakulteten som ett gott exempel då de var snabbast med att utfärda fakultetsgemensamma riktlinjer om coronaförlängningar. HT tillhör alltså den skara som enligt dem har skött situationen allra bäst. Men det betyder inte att alla deras doktorander är nöjda med sina beslut.

Irene Lami kommer från Italien och är även hon doktorand inom lingvistik på HT-fakulteterna. Hon har tre små barn varav ett inte går på förskola ännu, vilket var en påfrestning i omställningen till hemarbete. Att hon dessutom behövde bedriva sin undervisning digitalt, och inte kunde genomföra de resor hon hade planerat, uppger hon som försvårande omständigheter. Hon bad om sex månaders förlängning men fick endast en månad beviljat.

– Jag behövde jobba hemifrån med småbarn, vilket fakulteten inte bedömer som relevant. Detta upplevde jag som diskriminerande*, säger hon.

Enligt Irene Lami ter sig beslutsunderlaget slumpmässigt, otydligt kommunicerat och möjligen diskriminerande. Hon upplever sig inte heller inbjuden i beslutsprocessen, och säger att hon inte fick ta del av de kriterium som skulle behöva uppfyllas, innan hon ansökte om förlängning.

I beslutsunderlaget som skickades till henne via mejl den 18 december står det: ”Det som framförts i ansökan uppfyller endast delvis de krav som ställs på skälen för förlängning på grund av det pågående utbrottet av coronavirus. Den tid som förlorats bedöms därför vara kortare än som anges i ansökan.”

– Det finns många som har haft det mycket värre än jag – till exempel de som har befunnit sig i länder som har haft lockdown. Det är mest en fråga om kommunikation från fakultetens håll,* säger Irene Lami.

Eftersom hon befinner sig på andra året på sin doktorandtjänst finns det fortfarande en chans att jobba ikapp den förlorade tiden.

Jennifer Nyström, som Lundagård har haft mejlkontakt med, skriver att hon ansökte om 14 veckors förlängning hos HT-fakulteterna eftersom hon fastnade i ett land med lockdown utan möjlighet att jobba. Hon är på slutet av sin doktorandtjänst, och fick endast två veckors förlängning beviljat. Detta har inneburit en enorm tidspress för att hinna klart med avhandlingen innan slutseminariet.

Redan den 28 maj flaggade Doktorandkommittén i Sveriges förenade studentkårer (SFS-DK) för att ”många doktorander har i sina svar nämnt att de behöver prolongering för att ha en rättvis chans att uppfylla kraven till doktorandutbildningen”. I samma rapport, som baseras på en enkät, framgår att problem med mental hälsa, där doktorander sedan länge har identifierats som en grupp med höga stressnivåer och dålig psykisk hälsa, har förvärrats av den pågående situationen.

SFS-DK och Sveriges universitetslärare och forskare (SULF) förespråkar en nationell riktlinje där samtliga doktorander som var inskrivna i mars 2020 ska få minst två månader förlängt.

Simon Schmidt, medordförande för LDK uppger att LDK inte har bildat sig en entydig uppfattning om förslaget om två månaders förlängning för samtliga doktorander.

– Det finns doktorander som kanske inte behöver förlängt, och om då alla får två månader extra kanske det gör att de som verkligen behöver en längre förlängning inte kan få det, säger han.

LDK och domben arbetar med frågan om förlängning på olika nivåer; nationellt, lokalt och internt. LDK har gjort en enkät som skickades ut till samtliga doktorander vid Lunds universitet, för att få en samlad bild av situationen. Enkäten håller på att sammanställas i skrivande stund.

De har även haft ett möte med nyblivna rektor Erik Renström, arbetar för att få en standardiserad process för förlängningar på grund av corona genom Forskarutbildningsnämnden, och för att få fram Lundadoktorandernas synpunkter på nationell nivå, genom SFS-DK.

*Uttalandet har översatts från engelska.

Fotnot: På Facebook figurerar en sida som utger sig för att tillhöra LDK. Det rätta namnet på Lunds doktorandkårs Facebook-sida är Lund’s Doctoral Student Union. 

Är du doktorand? Har du ansökt om förlängning? Tveka inte att höra av dig till Lundagård om du vill dela din upplevelse med oss. Källskydd gäller alltid.