Akademisk frihet – för vem?

- in Reportage

Texten har tillfogats ett förtydligande.

Under 2020 kulminerade diskussionen om akademins frihet i boksläpp, debatter, och lagändringar. De flesta verkar vara överens om att den akademiska friheten är hotad, men det råder en djup osämja kring varför så är fallet. Lundagård gör en djupdykning i den hetlevrade debatten och finner politisk laddning och paradoxala motsättningar.

Begreppet akademisk frihet är brett. Kort sagt innefattar det frihet inom undervisning och forskning samt universitetens och högskolornas institutionella självständighet.   

Frågan om akademins frihet har aktualiserats i takt med att demokratins internationella ställning försvagats. Enligt ett demokrati-index framtaget av The economist är det globala läget för demokratier värst hittills sedan indexet skapades 2006. När länder är inne i en process av auktorisering är det ofta den akademiska friheten som attackeras först. Detta berättar Staffan Lindberg under ett webbinarium om akademisk frihet organiserat av Sällskapet Riksdagsledamöter och Forskare (RIFO) och Sveriges unga akademi.

Ett tydligt exempel på ett land där akademisk frihet har demolerats är Ungern. Sedan Viktor Orbáns tillträde år 2010 har demokratin i landet genomgått en hastig nedmontering. Ungern räknas numera som en valdiktatur. År 2020 dömdes landet i EU-domstolen för att ha stiftat lagar som tvingat ett ungerskt universitet att lägga ned sin verksamhet och flytta den till Wien.

Länge har det saknats verktyg för att mäta den akademiska friheten och göra internationella jämförelser. Akademisk frihet vid lärosäten har inte heller tagits i beaktande i internationella rankningar av universitet och högskolor. 2020 lanserades ett nytt index, Academic Freedom Index, som utgår från åtta faktorer, exempelvis frihet till att forska och undervisa. Länderna delas sedan upp i fem kategorier, A till E, beroende på hur väl de når upp till kriterierna. Sverige placerar sig i den högst rankade gruppen: ”A-gruppen”, och på plats fem globalt. Störst akademisk frihet i världen har Uruguay och Portugal, enligt indexet.

Men trots denna lovande statistik är hotet mot den akademiska friheten av allt att döma inte isolerat till länder med auktoritära regimer. Flertalet forskare och lärare på Lunds universitet (LU) vittnar om en hotad akademisk frihet i Sverige, där forskare censureras och blir påhoppade.

Illustration: Agnes Garvell

Diana Mulinari är professor i genusvetenskap vid LU och berättar om en miljö präglad av hat. Hon berättar om påhopp som bryter ned, tröttar ut och påverkar på djupet. Diana Mulinari forskade under en period om Sverigedemokraterna och det var under denna period som angreppen var som värst, vilket eventuellt ledde till att hon valde att byta forskningsfält.

– Det är ett exempel på en intressant process där forskare själva börjar tillämpa självcensur. Man vet om att om man väljer vissa teman i sin forskning och uttalar sig om vissa saker så kommer dessa påhopp. Det blir en slags osynlig process, fortsätter hon.

Diana Mulinari poängterar att det är en stor skillnad på akademisk kritisk granskning och påhopp.

– Vetenskap utvecklas genom kritisk granskning i det offentliga rummet och av kollegor. När jag pratar om påhopp syftar jag aldrig på den typen av kritisk granskning. Vi pratar om hatideologier som önskar att forskare som jag inte längre ska finnas på universiteten. Målet är en utplåning av vissa sätt att arbeta och tänka, säger hon.

– Jag är oenig med många olika teoretiska och metodologiska positioner på universitetet men jag vill ändå att de ska finnas inom vetenskapen, förklarar hon vidare. 

Angreppen kommer bland annat från nazister som ser genusvetenskapen som ett hot mot deras världsbild. De har ofta en sexuell och främlingsfientlig natur och är dessutom kopplade till olika diskrimineringsformer.

– En del av påhoppen är rasistiska, homofobiska eller transfobiska. Det är ett ifrågasättande av de kroppar vi representerar, berättar Diana Mulinari.

Hon understryker att det inte bara är genusvetare som drabbas.

– Ekologer verkar vara särskilt utsatta för hot. Även kollegor som forskar på migration och rasism har drabbats, säger Diana Mulinari. 

Hon berättar att det i stort sett är omöjligt för universitetet att skydda forskare och anställda mot denna typ av angrepp då de nästan alltid är anonyma. Men hon är ändå nöjd med det arbete universitetet gör.

– Samhällsvetenskapliga fakulteten har utfört ett proaktivt arbete för att skydda forskare. Man har infört rutiner där forskare uppmanas dokumentera hot och meddela prefekten om något sådant skulle inträffa. Även om jag tvivlar på att de faktiskt kan hjälpa är det ett stort framsteg att man inte längre känner sig ensam, menar hon.

Illustration: Agnes Garvell.

Johannes Persson, dekan för de Humanistiska och Teologiska fakulteterna, berättar om hur de arbetar för att främja den akademiska friheten:

– Vi försöker värna den friheten på olika sätt, även om den kan vara besvärlig att hantera, speciellt i små ämnen. Ett konkret exempel är vårt reviderade professorsprogram där vi skiljer mellan behovet av bas- och rörliga professurer. En och samma person kan, som jag ser det, över tid växla från den ena till den andra rollen. Personen är alltså inte inlåst i en disciplinär struktur utan kan utnyttja den akademiska friheten att röra sig tämligen fritt.

Mats Alvesson är professor i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan och en ofta återkommande debattör inom utbildningsfrågor. Han håller med Diana Mulinari om att den akademiska friheten är hotad i Sverige.

– Det finns många hot mot den akademiska friheten, säger han.

Medan Diana Mulinari menar att högerextrema angrepp är det största hotet anser Mats Alvesson att det är från juridiskt håll som begränsningarna kommer i form av regler, lagar och förordningar. Han menar även att det i vissa avseenden finns en åsiktskorridor på svenska universitet som äventyrar den akademiska friheten.

– Det finns olika grupper som protesterar så fort de tar del av en åsikt som inte är i linje med den egna. Detta leder sammantaget till väldigt mycket självdisciplinering. Folk begränsar sig ifråga om yttrandefriheten och gör allting väldigt försiktigt för att risken för negativ respons ska minimeras, berättar Mats Alvesson. 

Detta kan kopplas till Mats Alvessons egenmyntade begrepp ”funktionell dumhet”, som innebär att man tänker väldigt snävt inom en säker tankeram och inte vågar vara kritisk eller självständig. Begreppet kan även appliceras på akademin.

– Om det finns denna typ av risker så riskerar man att hamna i funktionell dumhet där man begränsar tankeutrymmet till det föreskrivna, inte vågar ta ut svängarna och gör allting ”by the book”, menar han.

Mats Alvesson drar paralleller mellan akademisk ofrihet och jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsintegrering är en politisk strategi för att göra samhället jämställt. Inom universitetet innefattar detta bland annat påverkan på kurslitteraturlistor och tjänstetillsättningar. Mats Alvesson vänder sig bland annat emot att det ska finnas krav på en jämn könsfördelning i universitetets kurslitteraturlistor.

Kopplingen mellan jämställdhetsintegrering och akademisk ofrihet är vanligt förekommande. Ett av de mest uppmärksammade boksläppen under 2020 var Genusdoktrinen av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn. Boken är en kritisk granskning av jämställdhetsintegrering inom universitetet och genusvetenskapens roll i denna. Detta har sammantaget skapat en diskurs av motsättningar mellan genusvetenskapen och akademisk frihet. Med tanke på att genusvetenskapen ofta blir utsatt för angrepp och påhopp är diskursen av motsättningar mellan den och akademisk frihet något paradoxal. Akademisk frihet blir ett lätt byte då auktoritära regimer styr, och det är ofta just genusvetenskapen som attackeras. Exempelvis förbjöds undervisning i genusvetenskap i Ungern 2018 och samma år stoppade den bulgariska regeringen ett forskningsprojekt om undervisning i jämställdhet i skolorna.

Diana Mulinari nämner Brasilien som ett annat alarmerande exempel.

– Nationalister och religiösa fundamentalister som exempelvis Brasiliens president Jair M. Bolsonaro har genom att förespråka traditionella könsroller försvårat för denna typ av forskning, säger hon.

Erik J Olsson är professor i teoretisk filosofi och grundare av organisationen Academic Rights Watch (ARW). ARW är en stiftelse med det självutnämnda uppdraget att granska akademin och värna den akademiska friheten. Han och organisationen har regelbundet ställt sig negativa till genusvetenskapens politiska inflytande.

– Genusvetenskapen ansågs ge den slutgiltiga sanningen om kön vilket sedan blev grunden för den stora politiska omställning som nyligen genomförts vid alla svenska lärosäten under namnet jämställdhetsintegrering. Problemet är att det finns många andra discipliner som också forskar om kön under helt eller delvis andra förutsättningar. Därför borde man från politiskt håll ha tillåtit en större åsiktsmångfald innan man bestämde sig för att genomdriva radikala reformer i jämställdhetens namn på våra högskolor, säger Erik J Olsson.

– Hotbilden mot genusvetenskapen är enligt min mening delvis överdriven, tillägger han.

Erik J Olsson menar att det behövs flera reformer för att säkra den akademiska friheten. Han riktar särskilt hård kritik mot förra universitetsledningen med LU:s avgående rektor, Torbjörn von Schantz, i spetsen.

– LU har under avgående rektor ägnat sig åt inkvotering av kvinnliga professorer på bred front, ofta till omvärldens förundran. Detta är förstås ren opportunism och utslag av politisk korrekthet, men i grunden djupt oansvarigt, då det hotar den för högskolorna livsviktiga meritokratiska anställningsprocessen, menar han.

Per Mickwitz är nyvald vicerektor med ansvar för forskning, hållbarhet och campusutveckling. Han tycker generellt att jämställdhetsintegrering är av godo.

– Det är en svår fråga och man måste diskutera den i enskilda fall. Men jag tror personligen att forskningen som helhet blir bättre om vi har en diversitet hos de som utför forskningen. Det finns därför skäl att också beakta genus vid rekryteringar, säger han.

Illustration: Agnes Garvell

Per Mickwitz påpekar också att man inte kan se den akademiska friheten som en oinskränkbar princip.

– Akademisk frihet handlar inte om att man får publicera vad som helst. Som forskare har man också ett ansvar, både etiskt och kvalitetsmässigt, säger han.

Diana Mulinari menar att det är ett misstag att skapa en retorisk motsättning mellan yttrandefrihet och genusvetenskap.

– Ofta används argument om yttrandefrihet emot oss genusvetare. Det är en diskurs om att vi inom genusvetenskapen är tråkiga och politiskt korrekta och att vi hindrar folk från att säga vad de tycker. Men alla empiriska studier visar att så inte är fallet, säger hon.

Hon menar att problemet är att akademisk frihet ibland används som en ursäkt för att utöva och förstärka förtryck mot redan marginaliserade grupper. Som exempel använder hon användningen av ”n-ordet” inom akademin. I december 2019 uppstod exempelvis en kontrovers då en lärare vid Uppsala universitet uttalade hela n-ordet under ett panelsamtal. Händelsen har senare utvecklats till en debatt om akademins och ordets frihet. 

– Begränsningar i ens rätt att skada uppfattas ibland som begränsningar i sin akademiska frihet, menar Diana Mulinari.

Trots åsiktsskillnader är samtliga intervjupersoner överens om att den akademiska friheten är hotad. Ändå är detta inte något som undersökts av den myndighet som har i uppdrag att bevaka högskolor och universitet. I Sverige är det universitetskanslersämbetet (UKÄ) som har uppdraget att utvärdera och bevaka de svenska lärosätena. I ett mejl till Lundagård berättar myndigheten att de inte analyserat dagens situation när det gäller den akademiska friheten i Sverige. Däremot så kan det snart vara aktuellt att genomföra en sådan utredning på grund av en nyligen framröstad ändring i högskolelagen.*

2020 lämnade regeringen in en proposition om ändringar i högskolelagen där ett av målen var att ”främja och värna” den akademiska friheten. Den akademiska friheten är sedan tidigare reglerad i grundlagen och i högskolelagen, men det finns inga bestämmelser som generellt reglerar universitetens och högskolornas verksamheter i detta avseende. Det nya tillskottet ska säkerställa att den akademiska friheten främjas och värnas vid svenska högskolor och universitet.

– Ändringarna i högskolelagen för att främja den akademiska friheten handlar till stor del om att tydliggöra betydelsen av friheten att få välja forskningsproblem, utveckla forskningsmetoder och sprida forskningsresultat som redan tidigare varit lagstadgad. Men nu lägger man till att det är en allmän princip för högskolornas verksamhet att främja och värna den friheten. Det tydliggör betydelsen av akademisk frihet för lärosätenas verksamhet, och kanske också att vi inte kan den friheten för given, säger Johannes Persson på Humanistiska och Teologiska fakulteterna.

Hur lagförslaget kommer att påverka svenska lärosäten återstår att se, men det är ett steg i rätt riktning. Om man ser förbi de meningsskillnader som präglar debatten så har Sveriges akademiker ett tydligt och gemensamt budskap: den akademiska friheten är hotad.

*Regeringen har röstat fram en lagändring som väntar på omröstning i riksdagen.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.