Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
Studenterna är fast på sina studenthem och kan varken gå till skolan eller umgås med sina kursare. Många vuxna berättar drömskt om studentens lyckliga dagar, men dagens studenter riskerar att gå miste om sina mest formativa år i livet.
Cirka 350 000 studerar i dag vid Sveriges universitet och högskolor. Många studenter bor tätt, vilket drastiskt försvårar social distansering, men på grund av sin låga ålder är studenter ingen riskgrupp. Enligt Folkhälsomyndigheten är gruppen 20–29-åringar en av de mest smittade av corona, men samtidigt utgör samma grupp bara tre procent av de intensivvårdade. Studenter mister sitt sociala liv och sina goda studieresultat när bara en tiondels promille dör.
Runt om i världen dör oproportionerligt många äldre och multisjuka. Det är var och ens ansvar att skydda de mest utsatta mot smittan. Däremot är inget i våra liv riskfritt. Det förekommer ständigt hot, och att helt anpassa samhället efter värsta potentiella utfall, är inte hållbart. Tänk bara om samhället årligen sattes i karantän för säsongsinfluensan eller att bilism förbjöds på grund av bilolyckor. Ett cykelhjälmssamhälle är inte önskvärt, i synnerhet när dödsfall som andel av befolkningen var högre 2012 än 2020 (baserat på statistik från SCB).
Alla beslut grundar sig i avvägningar mellan bra och dåliga effekter. Den marginellt minskade smittspridningen hos studenter, som utgör 3,5 procent av befolkningen, bör ställas mot den psykologiska skadan som drabbar densamma. Studenterna riskerar psykisk ohälsa då inlärningen försämras, vilket även återspeglas i enkätundersökningar såväl som tentamensresultat.
En konstruktiv lösning skulle kunna innefatta en kombination av campusundervisning och Zoomföreläsningar där samtliga studenter erbjuds att stanna hemma om de tillhör en riskgrupp eller av andra smittskäl inte önskar delta fysiskt. Föreläsningar med hundratals deltagare kan erbjuda ett smittsäkert antal platser, medan små seminarier helt kan hållas i undervisningslokalerna.
Även studentlivet är ett viktigt inslag på universiteten då det förenar nytta med nöje. Många unga lär sig ledarskap, administration och problemlösningsförmåga, vilket är ovärderligt för vuxenlivet. Samtidigt knyts vänskapsband för livet och många träffar sin framtida partner, nätverkar eller får sin sociala ventil efter tentaångesten. Föreningar och nationer står inför stora problem, och att tillåta mindre aktiviteter vore guld värt för inte bara de engagerade, utan även för studenter i stort.
Att skydda befolkningen är högsta prioritet och vi kan ana ljuset i tunneln framåt sommaren. Vad man dock inte får glömma är att även studenters psykiska välmående bör prioriteras. Nu när samhällets svaga snart är vaccinerade bör undervisning och studentliv fasas in igen så att studenter i framtiden kan sjunga om sina lyckliga dagar.
Elias Nilsson
Ordförande, studentföreningen Ateneum Lund
