Därför är jag inte teknolog

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Lundagårds studentlivskrönikör Oskar Hedman spenderade gymnasietiden med att läsa natur och plugga matte. Väl på universitetet bestämde han sig dock för att sadla om och bli humanist, kanske på grund av hans egen teknikskepticism, kanske på grund av hans fördomar om teknologer. 

Statistiken talar säkert för att jag ska vandra omkring på LTH:s lokaler. Jag gick natur på gymnasiet, hade en extra termin av matte som tillägg, och ångrar det inte i efterhand. Således vet jag hur man använder integraler; vad skillnaden mellan fission och fusion är; vad ämnena radon, neon och argon har gemensamt. Rimligtvis borde jag då vara en LTH-student och cykla runtomkring Lund i en färggrann overall och be fem gånger om dagen framför ett foto av Steve Jobs.

Dock gör jag det inte. En inte helt obetydlig orsak tror jag är min fördom om att LTH-studenter i regel är teknikfrälsta. Jag antar att var och varannan diskussionen på LTH handlar om Elon Musk, hur intressant det är med VR, hur robotar kommer förändra världen, hur AI förändrar arbetslivet. Tekniken skall göra eder fria är parollen man lever efter, åtminstone enligt min förutfattade mening. 

Någonstans under ovanstående, imaginära, samtal misstänker jag att jag skulle vända bort blicken mot kastanjeträdet utanför fönstret. För ärligt talat blir jag smått uttråkad av allt surrande om robotar och AI. Visst, att en ha robot som sammanställer bilar i Kyoto är praktiskt, och det är goda nyheter att AI kan tillämpas för att ge patienter betydligt snabbare svar på deras EKG. 

Men idag skiner rampljuset istället på teknikkonferensers podium där LTH-are och deras likar – Elon Musk, Sundar Pinchai, Mark Zuckerbeg – presenterar AI-applicerade robotar, VR-glasögon, surfplattor och självkörande bilar. Robotarna spelar fotboll och går på ett podium; vi får veta att de kan hjälpa en hämta ölen i kylen, röra om i grytan och snacka med dig om tv-serier när de väl är upplärda.      

Som icke teknikfrälst humanist blir jag måttligt betagen av denna extas. Jag längtar inte ett dugg efter skjutspel med VR, och jag blir inte tårögd av möjligheten att i framtiden ha robot hemma hos mig. Kan någon förklara vad som är så intressant med en robot som går långsammare än en bebis kryper och som intellektuellt befinner sig på femårings nivå. Varför skulle en självkörande bil vara mer spännande än en gammal uppiffad amerikanare? Det finns fullt fungerade Homo Sapiens som både kan samtala och gå till kylen för att hämta en öl, och ingen blir ju hänförd av det.    

Jag inbillar mig att man blir, kanske inte mobbad, men möjligtvis stämplad som kättare om man som LTH-student tvivlar på att självkörande bilar är det viktigaste som hänt västerlandet sedan slaget vid Thermopyle 480.f.kr. Att tycka människor är mer intressanta än robotar kan säkert få ödesdigra sociala konsekvenser, ty rykten sprids fort av elaka tungor i LTH-socken. 

Bäst att hålla sig undan från LTH. Men det är bara fördomar, bekväma att stödja sig mot. Hoppas de inte stämmer. 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.