Otaliga engagemang och en livslång passion för det oändliga. Lundagård träffar astrofysikern Elin Sandvik, 23, för ett samtal om rymden, jämställdhet och lasrar.
En fuktig doft från en rökmaskin blandas med ljudet av studenter som glatt flänger över stolsraderna i Fysicums aula. Elin Sandvik och resten av gruppen bakom Fysik- och lasershowen har precis avklarat en av veckans femton föreställningar för gymnasieungdomar, och förberedelserna för nästa är redan igång.
Jag ser inte mig själv som någonting annat.
Fysik- och lasershowen grundades på 90-talet som ett sätt för Fysiska institutionen vid Lunds universitet att locka nya studenter. Sedan dess har showen besökt både Växjö och Uppsala såväl som Kina och Australien och visat upp olika experiment som synliggör hur fysik kan appliceras i praktiken.
– Och visa att fysik inte alltid behöver vara stelt, säger Elin Sandvik skrattandes.
Elin Sandvik började engagera sig i Fysik- och lasershowen våren 2018. Hon hade bara bott i Lund i ett halvår när hon fick förfrågan från universitetslektorn Johan Zetterberg, som är en av de som organiserar showen.
Utan några större förbehåll tackade Elin Sandvik ja till uppdraget och har sedan dessvarit en permanent del av showen.
– Det är ett av de bästa valen jag gjort någonsin. Jag har haft så mycket kul och fått vänner för livet. Bättre jobb kan man inte önska sig!
Du läser en master i astrofysik, är det här det du ska göra resten av livet?
– Ja, jag ser inte mig själv som någonting annat. Det är det enda som intresserar mig och det intresserar mig mycket, svarar Elin Sandvik utan förbehåll.
Elin Sandvik berättar hur intresset för rymden – som kom att leda henne till studierna i astrofysik – stärktes under gymnasietiden då hon för första gången fick möjlighet att beskåda rymden genom ett teleskop. Men redan långt innan det hade hon suttit med näsan nedborrad i bibliotekets astronomiböcker. Nyfikenheten för det som ligger bortom vår egen atmosfär har funnits med länge, konstaterar hon.
– Vi har ett lantställe ute i Östergötland som är lite avskilt. Där är det så pass stjärnklart att man inte ens kan räkna stjärnorna. Att se en så stjärnklar natthimmel gör att man blir intresserad och vill veta mer.
Valet av universitetsutbildning var självklar, det var astrofysik som gällde. Direkt efter gymnasiet lämnade Elin Sandvik Eskilstuna för att följa sin dröm här i Lund.
Hennes masterarbete fokuserar på exoplaneters atmosfärer, men hon kan inte garantera att det är det hon kommer hålla på med resten av livet.
– Jag tycker egentligen att alla områden [inom astrofysik. reds. anm.] är väldigt intressanta i sig och jag tror intresset för mig egentligen börjar när man väl sätter sig in i ämnet, konstaterar Elin Sandvik muntert.
Innan Hon flyttade till Lund var Elin Sandvik en ganska tyst och tillbakadragen person. Detta kom att förändras när hon fann sitt sammanhang i studentstaden.
– Jag har hittat mig själv mycket bättre sedan jag började här. Hittat hur jag ska stå på mina egna fötter och bli mer självständig, vad jag har för värderingar, säger hon eftertänksamt.
Den sociala gemenskapen i Lund gav henne den röst hon länge saknat. En röst som hon sedan använt till att stå upp för och stötta andra studenter. Både genom olika engagemang i Lunds naturvetarkår (Luna) och att där representera masterstudenterna vid Institutionen för astronomi och teoretisk fysik.
När man väl får de kvinnliga föreläsarna så känner man ”wow”. Det känns bra att se någon som är av ens eget kön.
En av de frågor hon har engagerat sig inom är jämställdhet och likabehandling. En fråga som hon själv känner ”aldrig kommer dö”.
– Jag tror att totalt sett när jag har pluggat här så har jag haft kanske tre-fyra kvinnliga föreläsare. Medan jag har haft minst ett tjugotal manliga professorer, kanske upp till 30 till och med. När man väl får de kvinnliga föreläsarna så känner man ”wow”. Det känns bra att se någon som är av ens eget kön.
Elin Sandvik berättar att även om hon noterat att hon rör sig inom ett mansdominerat fält så är det inte något som påverkar henne personligen. Däremot har hon märkt att en del andra kvinnliga studenter upplever det som svårt att passa in på grund av bristen på representation. Några av dem har även uttryckt att de inte blir lyssnade på i undervisningssammanhang på samma sätt som manliga studenter.
– Men det blir fler och fler tjejer som söker för varje år om jag förstår det rätt, tillägger hon.
Ett av de sätt som hon själv har jobbat med frågan är via Lunas jämställdhet- och likabehandlings kommitté (JoL). Hon beskriver JoL som en ”livboj” att vända sig till när saker går snett. Det ska även vara en trygg plats att lyssna på föreläsningar om- och diskutera olika jämställdhetsrelaterade frågor, berättar Elin Sandvik.
Uppgiften att ge studenter en röst återkommer även i hennes roll som masterrepresant – men då gentemot institutionsledningen. Rollen ser hon som både viktig och rolig – även om det ibland lett till irriterade reaktioner från universitetsanställda. Missriktad frustration skakar hon dock av sig lätt.
ett klot som skjuter lasrar.
Foto: Alexandra Roslund
– Jag tycker inte att det är så svårt att stå upp för de här sakerna gentemot de som är anställda. Jag är väldigt mån om att de andra studenterna, och så klart de anställda, ska ha det bra.
Elin Sandvik axlar flera roller där hon agerar förebild för andra – även om hon själv inte skulle beskriva det så. Dels genom att ge en röst till studenter i sitt engagemang i kåren och som masterrepresentant, dels i Fysik- och lasershowen där hela syftet är att visa allt kul man kan göra med fysik. Hon berättar att det framför allt känns stort de gånger tjejer i gymnasieåldern kommer fram efter shower och ställer frågor om utbildningen.
– Det är alltid lite extra kul, eftersom att tjejer är underrepresenterade inom fysik. Sen vet man inte om de väljer att plugga sen men man kan alltid hoppas.
Intervjun lider mot sitt slut och eftermiddagens Fysik- och lasershow väntar. Men ingen intervju med astrofysiker är färdig utan en fråga om möjligheten för liv på andra planeter än vår egen. Och där kommer svaret snabbt:
– Ja! Ingen aning om hur det ser ut, men det finns definitivt liv i rymden!
