Makt, tystnad och gråzoner

Majoriteten av sexuella trakasserier vid Lunds universitet sker i studiesociala sammanhang. Lundagård har pratat med studenter om deras erfarenheter av sexuella trakasserier och ofredanden i studentlivet.

Hur kan jag vilja vara sexig men inte vilja bli sexualiserad?

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund

Vårterminen 2022 öppnar nationsklubbarna upp igen efter två år av pandemi och medföljande restriktioner. Maja* är ute och dansar efter en sittning. Kvällens klädval föll på en urringad tröja efter ett längre övervägande där rädslan för att bli objektifierad vägts mot viljan av att känna sig ”sexig”.

– Jag tänkte ”okej, KBT, nu kör vi, jag behöver inte vara ett sexuellt objekt bara för att jag har stora bröst. Jag kan ha på mig en urringad tröja, hela världen kommer inte tycka att jag är en hora bara för det”. 

Maja ställer sig i kö till baren för att ta ett glas vatten. Plötsligt vänder kvinnan framför henne sig om och tar tag i hennes bröst. Maja tänker att hon är en person som vågar säga till i sådana lägen, men i stället blir hon handlingsförlamad av chock. 

Hon finner inga ord förrän hon lyckas gå iväg och hitta en vän. Då kommer även känslorna. 

  Sen vällde ångesten över mig. Jag  gick in på toa och började hulka för mig själv och tänkte ”vad händer?!” för jag fattade inte varför jag fick en så stark reaktion.

Vännen och Maja går ut i rökrutan där de av en slump finner kvällens klubbansvariga. Både nationsrepresentanterna och vakterna lyssnar till Majas berättelse. Hon förs in på nationskontoret och får ett glas vatten och kvinnan som antastat Maja slängs ut från klubben. Men trots att alla omkring henne tar situationen på största allvar, känner Maja snarare att det är hennes eget fel – hon hade ändå valt att ha en urringad tröja på sig.

  Jag kunde liksom inte motivera det för mig själv logiskt. Hur kan jag vilja vara sexig men inte vilja bli sexualiserad?

Den ideella organisationen Brottsofferjouren, arbetar med att ge brottsoffer och vittnen psykologiskt och administrativt stöd. De bekräftar att skuld och skam är vanligt hos de som drabbas av sexuella trakasserier. Känslorna kan i sin tur kopplas till rådande normer och kvinnosyn i samhället. 

– Man känner ofta ”ja men det var mitt eget fel, jag kanske gjorde något som skickade en signal så då får jag stå mitt eget kast”, säger Monica Ekström, vice ordförande på Brottsofferjouren.

I ett öppet frågeformulär** som Lundagård har skickat ut till Lunds studenter, är det många som vittnar om att det finns en normalisering av vissa former av sexuella trakasserier, och en osäkerhet kring vad som är okej och inte. Även i Tellusrapporten (2020) från Lunds universitet, vars syfte var att undersöka sexuella trakasserier vid universitetet, betonas det faktum att många studenter är osäkra på vad som räknas som sexuella trakasserier och inte.

Monica Ekström från Brottsofferjouren bekräftar att många upplever det som svårt att veta var gränsen går. Hon berättar att det är vanligt att framför allt yngre personer vänder sig till organisationen när de är tveksamma till huruvida det de utsatts för kan klassas som ett brott. 

– Om man blir utsatt för något som tafsningar och kränkningar av en person som inte respekterar ett nej, då tycker jag att man ska överväga att anmäla personen.

Jag blir lite rädd att det är många som inte förstår skillnaden.

Studenten Matilda*, som bott i Lund i flera år och engagerat sig på olika håll i studentlivet, upplever att den gråzon mellan vad som ”bara” är obehagligt och vad som är rent av  brottsligt kan leda till att många fall nonchaleras. 

– Jag tror definitivt att i gränsfallen, när det är antastning eller någon blir väldigt sexuell när man inte önskar det, kan det lätt ses mellan fingrarna, säger Matilda till Lundagård. 

Personen på bilden har inget med artikeln
att göra.
Foto: Alexandra Roslund

Matilda understryker vikten av att prata mer om var gränserna går, för att bidra till en öppenhet kring hur man definierar sexuella trakasserier.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att göra ett ställningstagande att det inte bara är våldtäkt som man ska säga stopp till, utan även  andra saker som är väldigt över gränsen. Man ska prata mer om skillnaden mellan att flörta och ett ofredande, för jag blir ibland lite rädd att det är många som inte förstår skillnaden. 

Otydligheterna kring vad som klassas som brottsligt eller inte existerar dock även i lagboken, särskilt i fall där det inte är grova brott såsom våldtäkt. Sexuella trakasserier, som klassas som en form av diskriminering, inkluderar allt från blickar och kommentarer till tafsande. Samtidigt kan dessa handlingar även i vissa fall gå under brottsrubriceringen ”sexuellt ofredande”. Huruvida oönskade närmanden räknas som brott eller inte baseras på en helhetsbedömning av varje individuellt fall.

I Lundagårds frågeformulär svarar många studenter att de blivit vittnen till eller själva utsatts för handlingar som kan klassas som sexuellt ofredande. I Tellusrapporten svarar 73 % av studenterna som har blivit utsatta för sexuella trakasserier att dessa har skett i samband med studiesociala aktiviteter. Framförallt på nationsklubbar och i  liknande sammanhang där alkohol är inblandat. ”Det finns ingen  av varken mig själv eller mina tjejkompisar som inte har varit med om att det förekommer sexuella trakasserier på klubbarna i Lund”, skriver en student i Lundagårds frågeformulär. ” [Jag, reds. anm.] känner flertalet personer som blivit sexuellt antastade av personer som de bor med på nation eller i korridor”, skriver en annan. 

Trots det visar statistik som Lundagård har fått ta del av från polisen i Lund att det endast gjorts fyra anmälningar om sexuellt ofredande vid klubbar på AF-borgen, Lunds nationer och kårägda festlokaler de senaste fyra åren.  

Ett återkommande tema när Lundagård pratat med studenter och representanter från studentlivet är också de möjligheter och begränsningar som finns i studentorganisationers hantering av sexuella trakasserier. 

Alexandra Gäddnäs, ordförande för nationernas samarbetsorgan Kuratorskollegiet (KK), beskriver att det finns stora skillnader mellan olika nationer gällande hur ärenden hanteras. Detta beror på att olika nationer har olika förutsättningar, traditioner, kulturer och policys. Även storleken på nationen påverkar såväl mängden fall som hur dessa hanteras. Det finns en styrande likabehandlingspolicy, utformad av KK, som fungerar som en mall för hur nationerna ska behandla sexuella trakasserier. Det är upp till varje enskild nation att integrera sin likabehandlingspolicy på det sätt som är lämpligast för den egna verksamheten. 

I hanteringen av sexuella trakasserier och sexualbrott har nationerna en viss frihet då det inte krävs en dom för att de ska kunna agera. Samtidigt är Alexandra Gäddnäs ödmjuk inför att det även finns vissa begränsningar inför vad nationerna faktiskt kan göra. 

  Det är inte upp till oss att definiera vad någon annan upplever, utan vi är där för att stötta dem oavsett vad de går igenom. Vi kan inte ge några juridiska konsekvenser, vi kan inte döma, därför kan vi bara stötta hela vägen.

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund

För att öka kompetensen kring sexuella trakasserier och hur sådana fall ska hanteras har KK, Akademiska föreningen och Lunds universitets studentkårer startat två olika utbildningar; ”Utbildning i hantering av sexuella trakasserier” (UST) samt ”Hands off”. UST arrangerades för första gången 2018 som en reaktion på metoo och riktar sig till studenter innehar heltidarposter. Sedan utbildningen startade har den genomförts en gång per termin. Hands off hölls för första gången under våren 2022 och riktar sig istället till de ”på golvet”, exempelvis nationsförmän. 

Förväntningarna som ställs på de som är aktiva inom studentlivet kan ofta vara väldigt höga

Men trots utbildningar kan det ändå vara tungt för heltidare att hantera dessa ärenden. 

  Vi brukar säga ”var inte hobbypsykologer”. Förväntningarna som ställs på de som är aktiva inom studentlivet kan ofta vara väldigt höga, berättar Alexandra Gäddnäs.

Olivia*, som tidigare suttit som ordförande för en av Lunds studentkårer, konstaterar även hon att det finns begränsningar för studentorganisationers handlingsutrymme. Om en person berättar om att hen har utsatts för sexuella trakasserier kan aktiva inom kåren finnas som stöd och föra ärendet vidare till instanser inom universitetet. Däremot kan studentlivsaktiva inte ge juridisk rådgivning eller göra en polisanmälan å personens vägnar.

– Man [som kåraktiv, reds. anm.] är ofta den första personen någon vänder sig till när något har hänt, men man är sällan personen som har alla verktyg som den drabbade personen behöver, säger Olivia och fortsätter:

– Men ofta har det ett egenvärde för studenten bara att få berätta för någon om sina erfarenheter. Att ha någon som tror på en och bekräftar ens upplevelse.

Hon menar vidare att hanteringen av sexuella övergrepp är extra komplicerade eftersom de ofta är av en känslig natur, och det är viktigt att skydda den drabbades integritet. Därför räcker generella handlingsplaner inte alltid till, utan de behöver anpassas till varje specifik situation.  Heltidare kan i sin tur söka stöd hos studentprästerna, och kan få rådgivning av studentombudsmannen om den utsatte ger sitt medgivande till det. 

– Varje unik person vill hantera sitt fall på sitt sätt, säger Olivia.

Det började med händer som var lite för låga vid kramar…

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Eskil Högman

I Tellusundersökningen framgår det också  att studenter ofta utsätts för sexuella trakasserier av någon de känner. Lundagård möter studenten Ellen* som berättar om hur en förman på hennes nation vid upprepade tillfällen gjorde opassande närmanden, rörde vid henne utan hennes samtycke och talade om hennes partner på ett förminskande sätt. Varje gång hon konfronterade förmannen gällande hans beteende ursäktade han sig med att han hade varit full, men det dröjde sällan länge innan nästa incident.

– Det började med händer som var lite för låga vid kramar, men sen började det hända någonting varje gång han var full omkring mig.

Trakasserierna från den förman som Ellen till en början såg som sin vän pågick under drygt ett år. Det hela fick sitt slut när Ellen, efter att förmannen framför hennes pojkvän stack handen innanför hennes tröja, slutligen fick nog och anmälde förövaren till en tidigare kurator på nationen. Det sittande kuratelet tog ett samtal med förmannen där Ellen tilläts att vara anonym, men det var inte svårt för förmannen att lista ut vem som hade gjort anmälan.

– Han skrev till mig sen efter det och var lite anklagande och jag kommer ihåg att samtalet slutade med att han sa att han aldrig hade varit intresserad och att jag hade för höga tankar om mig själv. 

Efter samtalet med kuratelet började förmannen dyka upp på nationen mindre och mindre och Ellen kunde åter känna sig trygg.

 – Det blev tvärtom mot hur det brukar vara. Det brukar vara att det är de som blir offer som lämnar. Men nu var det ju tvärtom att det var den som gjorde någonting som blev ”outcast” och försvann. Jag har ju hört berättelser där det har varit helt motsatsen.

Ellen påpekar vikten av att prata öppet om sexualbrott för att förebygga dem. Hennes nations aktiva arbete med att bryta tystnadskulturen har, enligt henne, bidragit till en medvetenhet som både gör att folk agerar på ett mer lämpligt vis och att fler vågar säga till när de blir vittnen till eller utsatta för sexuella trakasserier. Att hon själv vågade höja rösten när hon blev utsatt för kränkningar ser hon som en del i denna utveckling.  

Men även om nationen hanterade ärendet väl och fick henne att känna sig trygg innebar det inte att allt var frid och fröjd. Ellen berättar hur situationen med förmannen följts av flera samtal med både Studentprästerna och Unga vuxna och hur hon än idag känner obehag i förmannens närhet.

Någon på en högre position med mer inflytande vill man inte säga nej till

I Tellusundersökningen framhävs inofficiella maktförhållanden som en särskilt problematisk faktor inom studentlivet. Dels mellan studenter som har olika ansvarsposter, dels mellan studenter som bott i Lund under kortare tid och de som har en mer etablerad vardag i staden. Detta stämmer väl överens med Ellens upplevelse. Hon hade bara bott i Lund några månader när förmannen började ge henne oönskad uppmärksamhet. Erfarenheten har påverkat hur hon själv agerar när hon har antagit sig förmannaposter. Det har gett henne en medvetenhet kring sin egen maktposition i förhållande till andra. 

   Jag tror att det är väldigt viktigt att se nya studenter som sårbara. De har ju precis flyttat hemifrån för det mesta, det är första gången de tar hand om sig själva.

Maktdynamiken mellan olika studenter lyfts även i flera svar i Lundagårds formulär. ”[Jag, reds. anm.] vet folk som valt att genomföra ett samlag, trots att de själva inte ville. […] Någon på en högre position med mer inflytande vill man inte säga nej till då ’man ska vara tacksam att de var intresserade’”, skriver en student. En annan student skriver att hon upplever att det är svårare att göra en anmälan mot någon som sitter i en maktposition.

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund

En maktrelation som återkommer i frågeformuläret och i intervjuer som Lundagård har gjort är den mellan faddrar och nya studenter under novischperioder. En student skriver om sina erfarenheter av att ha suttit i sin kårs fadderutskott: ”Jag tänker på hur faddrar har brutit mot novischfriden [regel mot romantiska och/eller sexuella relationer mellan faddrar och novischer. reds. anm.] och huruvida det skulle kunna räknas som sexuella trakasserier eftersom novischerna ofta är i en form av beroendeställning under dessa perioder. Även om det ser ut att vara ömsesidigt är det en form av utnyttjande och det är vidrigt.” 

Jag måste understryka att studentlivet är en ganska trygg miljö

Bland svaren från Lundagårds enkätundersökning, och de intervjuer som Lundagård har gjort, är det ändå många som upplever studentlivet som tryggare än andra delar av samhället. Matilda känner sig exempelvis mer bekväm på nationsklubbarna än på vanliga nattklubbar.

  Det är inte en lika jagande stämning på nationerna. Jag måste understryka att studentlivet är en ganska trygg miljö, säger hon. 

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund

Samtidigt finns det även de som har en annan bild och skriver att sexuella trakasserier är precis lika vanliga i Lunds studentliv som på andra platser, om inte än mer förekommande. ”Jag trodde att klubblivet skulle bli annorlunda när man kom till en stad av nästan bara studenter, men tafsandet och trakasserierna är lika vanligt här,” skriver en student till Lundagård.

Studenten Klara* instämmer i att studentlivet på vissa sätt är tryggare än övriga delar av samhället. Men studentlunds ringa storlek för med sig både för- och nackdelar, i hennes mening: 

– I och med att studentlivet är en så liten värld är det lättare att få reda på om någon har utsatt någon för övergrepp men det kan också göra det svårare att våga berätta om sina upplevelser av risk för exempelvis en förtalsanmälan. 

Klara poängterar också att sexuella trakasserier inom studentlivet inte är begränsade till nationsklubbar eller sittningar. Hon menar att exempelvis hemmafester har en inofficiell karaktär som kan föra med sig otrygghet.  

– Både jag och vänner har blivit utsatta för övergrepp under korridorsfester. De är ofta svåra att kontrollera och det saknas auktoritet och vakter, berättar hon

KK:s Alexandra Gäddnäs är noggrann med att påpeka att studentlivet, trots hårt jobb för att förebygga sexuella trakasserier, reflekterar samhället i stort. 

– Det kommer vi liksom aldrig komma ifrån, hur mycket aktivt arbete vi än gör, konstaterar hon.

Samtidigt ser Alexandra Gäddnäs en positiv utveckling under de senaste åren. Hon nämner ett exempel på en i hennes mening positiv och enkel åtgärd som många nationsklubbar har genomfört de senaste åren.

– På majoriteten av nationstoaletter finns det noggranna instruktioner för hur du kan gå tillväga om du har upplevt något obehagligt eller blivit utsatt för någonting.

Jag tycker att jag är lite… horig.

Åter till Maja och den där kvällen på nationen. Kvinnan som tog på hennes bröst mot hennes vilja blev utslängd och hon fann trygghet på nationens kontor. Sedan dess är det dock inte mycket som har hänt. Händelsen i sig valde hon att inte ta vidare och den komplicerade självbilden fick sig ytterligare en törn.

– Jag vet inte, jag har fått lite så här… jag tycker att jag är lite… horig. Helt enkelt. Det kände jag redan innan också, men detta har förstärkt det. 

Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund

Maja pratar om sig själv som cynisk, en känsla som genomsyrar hela samtalet med henne. Hon har inga större förhoppningar om några betydande samhällsförändringar under sin livstid.

 – Jag får anpassa mig till det samhället jag lever i. I otrygga sammanhang får jag anpassa mig till patriarkatet men då försöka söka mig till sammanhang där jag känner mig trygg och där jag kan ha urringat på mig och folk ändå kan kolla mig i ögonen.

* Namnen har fingerats för att bibehålla intervjupersonernas anonymitet

** Frågeformuläret från Lundagård ställde öppna frågor om studenters erfarenheter av sexuella trakasserier inom studentlivet. Formuläret delades på sociala medier av Lundagård, nationer och kårer i Lund. Totalt svarade 91 nuvarande och tidigare studenter på frågeformuläret.

Information om Tellusundersökningen

  • Består av en kvalitativ del (genomförd HT2018-VT2019) och en kvantitativ del (HT2019).
  • Projektet initierades som en reaktion på #metoo och #akademikeruppropet
  • Vände sig till studenter, doktorander och anställda vid Lunds universitet 
  • Svarsfrekvens för studenter: 32 %. Svarsfrekvens för anställda och doktorander: 34 %
  • 27 % av kvinnliga studenter och 11 % av manliga studenter delger att de någon gång under sin tid som student vid Lunds universitet har upplevt att de har utsatts för sexuella trakasserier 
  • Visar att 73 % av sexuella trakasserier mot studenter sker i studiesociala sammanhang
  • 65 % av studenterna svarar att den som utsatt dem var påverkade av alkohol
Personen på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Alexandra Roslund