Sista tentan? Den får ChatGPT skriva

- in Kultur, Månaden som gått

Efter en intensiv siste april och politiska strider om akademisk frihet är det dags för Lund att ta sommarlov. Lundagårds Solveig Nycander summerar månaden som gått.

Valborg: Vad är grejen?

Vi vaknade i gryningen och vallfärdade till Stadsparken. Vi satte oss i gräset och njöt av valfri dryck till tonerna av Fröken Snusk och Linda Bengtzing. Det var ett ordentligt firande, trots att ingen av oss egentligen visste vad vi firade. Enligt Google – närmare bestämt Nordiska museets hemsida – firas Valborg för att hylla minnet av det katolska helgonet Walpurgis. Har ni hört något svepigare svepskäl? Katolskt helgon – såna har inte varit aktuella här sedan Gustav Vasa var i farten. Finns det annars kanske lite sanning i myten att Valborg är ett borgerligt påfund så att ingen ska orka gå i första-maj-tåget? Det råkar faktiskt vara precis tvärtom. Arbetarrörelsen valde att demonstrera den första maj långt efter att Valborgsmässoafton hade etablerats som årets mest intensiva supar-dag– av precis den anledningen. Att visa att man kunde hålla sig nykter på första maj var en strategi för att bli tagen på allvar. Den som fortsätter läsa om Valborgsmässoafton på Nordiska museets webbsida får reda på att Valborg alltid har haft ett ”ungdomstema” och firats av unga. Walpurgis i all ära – men visst är det ungdomen vi firar egentligen? En hyllning till hur härligt det är att leva med en ofärdig frontallob och ett bristande konsekvenstänk – åtminstone tills nackdelarna gör sig påminda nästa morgon.  

Politiskt drama

Månadsskiftet april-maj har inte bara bjudit på firande, utan även en politisk hetpotatis. I slutet av april meddelade regeringen att den tänkte halvera mandatperioderna för ledamöterna som strax skulle tillträda i universitetstyrelserna. De nya ledamöterna kommer alltså att sitta i universitetstyrelsen i 17 månader istället för tre år. Nyheten väckte en kritikstorm och flera saftiga rykten om vad som ”egentligen” ligger bakom beslutet har florerat. Enligt utbildningsminister Mats Persson (L) fattades beslutet eftersom det säkerhetspolitiska läget kräver en ny typ av kompetens i styrelserna. Åtgärden har dock kritiserats för att vara missriktad. Enligt Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap, vittnar beslutet om ”obegripligt dålig kunskap hos utbildningsdepartementet om vad styrelserna ägnar sig åt”. Andra har påstått att motiveringen är så konstig att det egentliga skälet måste vara ett annat. Enligt delar av oppositionen ska SD ha varit missnöjda med nomineringarna till styrelserna och bara gått med på att godkänna dem förutsatt att mandatperioderna halveras, ett påstående som regeringen avfärdar. Oavsett vad slår universiteten bakut. Principen för universitetets verksamhet är armlängds avstånd och autonomi från politiken, även när det gäller nomineringar till styrelserna. Om SD vill öka sitt inflytande över universitetstyrelserna eller om regeringen vill detaljstyra deras kompetens spelar ingen roll – båda är principiellt fel. 

Mental utloggning

Grilldoft i luften, bikinis i brassestolar och svensk pop på repeat. De senaste dagarna har det varit festivalstämning på Ulrikedals innergård – och säkert på din med. Längtan efter sommarlov börjar bli farligt stark. Konsekvensen är en slags mental utloggning. Själv hör jag inte längre ett ord på föreläsningarna. I stället tänker jag på vilken glass jag ska välja från Pressbyråns rea och hur underbart det kommer vara att slippa cykla på gatstenen i hela tre månader. Sista tentan? Den får ChatGPT skriva. Nu är det hög tid att vi förflyttar oss dit våra – eller åtminstone mina – sista hjärnceller redan har flytt, bort från Lund och in i sommarlovet. Massa tid till att vila och, för den som har lyckats nässla in sig på en arbetsplats, sakta men säkert inse hur lyxigt det är att plugga snarare än att jobba 9-17 fem dagar i veckan. Förhoppningsvis gör det att vi kommer tillbaka med en outsläcklig kunskapstörst och ett ordentligt sug efter att dansa till schlager i kondensfyllda källarlokaler. Om inte annat kanske vi åtminstone har lyckats återerövra synen på falafel som något extraordinärt och inte bara ”föda”.

Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nr 4 2023.