Klädkod: malätet och kortkort

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Punsch, medaljer, baler och sittningar – ett axplock av studentlivets pompösa traditioner. Lundagårds studentlivskrönikör Solveig Nycander utforskar de historiska rötterna bakom studenters festtraditioner för att få svar på den brännande frågan: snobbigt eller inte?

Studentlivet kryllar av traditioner. Vissa av traditionerna älskar jag (akademisk kvart), andra har jag varit mer skeptisk till. Det gäller framför allt de som faller in i kategorin ”pompöst festande” – sittningar och baler med strikta etikettsregler. Känns inte klädkoder, punschvisor och medaljer lite utdaterade? Är det inte lite elitistiskt att lajva 1800-talsartiskorat? Jag tyckte det – tills jag gjorde ett historiskt gräv.

Jag hade hela tiden trott att studentlivets finare fest-traditioner kom sig av att studenter i äldre tider alla tillhörde en elit som alltid festade med pompa och ståt. I en historisk essä fick jag dock läsa att det (nästan) är tvärtom. Det visar sig att många studenttraditioner växte fram under medeltiden – som ett sätt att driva med borgarklassens livsstil.

Inför fester köpte studenter frackar på loppmarknader och hängde på larviga kopior av ordnar och medaljer. Studentspexen var ett sätt att parodiera borgarnas besatthet av operetter. Att studenter festade hårt och dessutom drev med borgarna sågs med blida ögon eftersom det ansågs viktigt att studenterna – framtida präster och lägre ämbetsmän –  fick ”leka av sig”.

Jag som hade tyckt att fest-traditionerna var snobbiga – så var de egentligen ett sätt att driva med snobbarna. Frågan är varför varken frackarna eller klänningarna i Lunds studentliv har några malhål? Har vi förvanskat vårt historiska arv?

Efter ytterligare läsning visade det sig att de flesta av dagens studenttraditioner kommer från 1800-talet. När kompetens började ersätta börd som rekryteringsgrund blev studenter samhällets blivande elit – och ville bli behandlade som det redan under studietiden. Studenterna samlade in pengar och byggde pampiga nationshus där de höll stora middagar och fester som tog allt mer ceremoniella former. Strikta regler för skål, tal och sång infördes – och lever kvar än idag. Behöver jag ens säga att det inte var kutym för 1800-talsstudenterna att handla festkläder på loppis?

Vad landar denna historiska utvikning i? Kanske att vi har – eller borde ha – mer frihet än vad vi tror när vi väljer våra festkläder. Om du vill gå på finsittning men samtidigt ta avstånd från det högdragna borgerliga kan du komma i malätet och kortkort. Skulle någon höja frågande på ögonbrynen är det bara att upplysa om att du är den som verkligen håller på traditionerna!