Lost in translation

- in Krönikor, Kulturkrönika

I vår globaliserade värld anses flerspråkighet vara en fördel, en rolig egenskap som man kan skryta med i sociala sammanhang. Det kan dock vara utmanande att yttra sig när man har flera språk i bagaget. Lundagårds kulturkrönikör Florencia Larrosa reflekterar över sin egen erfarenhet som flerspråkig.

Jag är på väg att hoppa av bussen och någon står i vägen till dörren. Jag öppnar munnen och börjar säga: ”permiso men avbryter mig. Just det, det där var spanska. ”Ursäkta” säger jag till slut, lite skamligt, och går därifrån.

Jag har sedan barndomen vant mig med att läsa och skriva på ett annat språk än mitt modersmål. Det finns flera tillfällen där man kan skryta med sin språkkunskap – framför allt på fest – men i det vardagliga livet kan det vara påfrestande. Så, är det verkligen en flex att kunna många språk eller blir man dummare av det?

Numera är det ganska vanligt att man plockar upp influenser från andra språk men trots det finns det personer som dömer med blicken när någon tappar ordet. Som flerspråkig boende i ett annat land har detta hänt mig otaliga gånger. Det mest frustrerande är när jag är mitt i ett samtal om ett tema jag faktiskt brinner för. Just då, när jag känner mig generad och den andra personen verkar tycka synd om mig, ekar Gloria Delgados, den kända karaktären från Modern Family, frustrerande ord i mitt huvud: ”Do you even know how smart I am in Spanish?”.

Men flerspråkigheten öppnar dörren till en annan kultur, till en annan del av världen. En lyx man har är att kunna läsa ett visst verk på originalspråk. Jo, visst, poesi är alltid fin, men har ni någonsin läst Baudelaire på franska? Det är otroligt vackert. Översättningen, oavsett om det är inom litteraturen eller inom filmer, är en tolkning. Det finns vissa uttryck eller referenser som inte finns på andra språk, och då måste översättaren komma på ett sätt att gestalta det som upphovspersonen vill säga. Om man kan författarens språk skippar man att läsa andras tolkning: man kan göra sina egna.

Att vara flerspråkig är att behöva översätta ens personlighet till de som inte kan ens eget språk, framför allt när man befinner sig i ett annat land. Det finns vissa skämt som mina svenska vänner aldrig hade skrattat åt, men som hade fått mina uruguayanska vänner att garva. Och vice versa. 

Skulle jag säga att flerspråkighet är en flex, någonting att skryta om? Inte särskilt. Jag pratar fyra språk, men jag vet att det finns meningar som alltid kommer att återkomma på spanska. Jag kommer nog att fortsätta säga ”permiso” i stället för ”ursäkta”, kommer nog att fortsätta tappa ordet när jag pratar om litteratur, och det är okej. Målet med språket är att kommunicera.

Jag får då bli min egen version av Gloria Delgado. Hon är den coolaste karaktären i Modern Family.