”På spåret” – en lägereld i novembermörkret

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Efter snart 34 säsonger går "På spåret" fortfarande som på räls. Lundagårds studentlivskrönikör Erik Lindberg reflekterar över Sveriges mest populära tv-program och gläds över den andningspaus det bringar.

Fredag. Klockan: 20.00. Det betyder bara en sak.

Ba baa bada da da! Augustifamiljens vinjett surrar igång i korridorköket och Kristian Luuk hälsar tittarna varmt välkomna till kvällens avsnitt av ”På spåret”.

Jag och mina korrekompisar är inte ensamma om att sitta bänkade i soffan framför Sveriges svåraste frågesport. Kvällens avsnitt sågs av två och en halv miljoner tittare. Det är mer än en miljon fler tittare än vad kvällens näst mest sedda program – SVT:s lokalnyheter – lockade. 

I snart 34 säsonger har dressinen och första klass rest jorden runt med hjälp av kluriga ledtrådar och krystade Göteborgsvitsar. Nu är programmet populärare än någonsin. Sedan i vintras är ”På spåret” Sveriges mest sedda tv-program, en titel som tidigare tillhörde Melodifestivalen.

Att påstå att ”På spåret” är livsnödvändigt vore att överdriva, men ”På spåret” utgör en välkommen andningspaus, fredad omvärldens alla bekymmer, efter den vecka som gått. 

Jag tänker på hur den svenska författaren och poeten Bodil Malmsten, efter att hon flyttade till den franska Atlantkusten, skildrade sin relation till frågesportprogrammet ”Questions pour un champion”. ”’Questions pour un champion’ är tryggheten i en otrygg värld, det fasta i det som flyter, som rubbas, som glider. Ingenting ändrar sig i Questions pour un champion. Questions pour un champion är det mest oföränderliga program som någonsin sänts i en TV-kanal”, skriver Bodil.

Hon hade lika gärna kunnat skriva om ”På spåret”.

Stater kan rämna, krig rasa, städer bombas och stormar härja, men så länge antennen på tv-huset i Göteborg står pall kommer Fredrik Lindström sitta där varje fredag och äta i tv samtidigt som Kristian Luuk förtjust hajpar upp kvällens ”eminenta husband”.

”På spåret” är vad det är och förblir vad det var. Förinspelat, förutsägbart och tryggt. Inte konstigt att programmet samlar en fjärdedel av Sveriges befolkning. ”På spåret” är en lägereld i novembermörkret.