Roland Paulsen är en av få svenska akademiker som är känd för en bredare publik. Han sökte sig till universitetet för att undersöka varför människor mår dåligt. Andelen unga som lider av nedsatt psykiskt välbefinnande är högre än någonsin tidigare. Sämst av alla mår studenterna.
– Det är otroligt sorgligt, säger Roland Paulsen.
Förmiddagssolen är skymd bakom trädgrenarna ovanför det rangliga kafébordet. Botaniska trädgården är nästan tom, med undantag för några morgonpigga pensionärer, ett par bräkande änder – och en av Sveriges mest kända akademiker.
Roland Paulsen: Forskare, docent i sociologi, författare, medarbetare på DN Kultur. Han bor numera i Stockholm, men är tillbaka i Lund för att föreläsa och hålla seminarier för ett gäng doktorander på Ekonomihögskolan. Han vill dock inte träffas på EC, utan föreslår att ses någonstans som är ”mindre deppigt” – till exempel kaféet i Botaniskan.
Vägen till Lunds universitet – och ett liv som kretsar kring läsande och skrivande – har inte varit självklar.
Roland Paulsen växte upp på en bondgård i Yttermalung. En liten samling gårdar i Malung-Sälens kommun som är hem åt cirka 150 personer.
– Vi var kanske fyra barn i hela orten. Det var väldigt långt mellan gårdarna, säger Roland Paulsen.
Föräldrarna var lantbrukare och saknade akademisk bakgrund.
– Ingen av mina föräldrar har någon högre utbildning. Det är intressant att arbetet som jag växte upp med var väldigt konkret. På en bondgård tror jag inte att man frågar sig ”vad är meningen med det här?”, utan det är ganska givet.
Sedan dess har arbetet som Roland Paulsen sysslat med bara blivit mer och mer abstrakt. Något han tror kan ha spelat in i hans intresse för just arbete.
– Jag jobbade bland annat extra som spärrvakt i Stockholm och som servitör och bartender. Redan där började det bli ganska overkligt. Då frågade jag mig: ”Varför gör jag det här egentligen?”
Vem är Roland Paulsen?
+- Docent i sociologi vid Lunds universitet och medarbetare på Dagens Nyheters kultursidor.
- Disputerade i Uppsala år 2013 med avhandlingen ”Empty Labor” som handlar om tomt arbete, det vill säga den tid som man på jobbet ägnar åt annat än att jobba. Åt att sköta privat ärenden, slösurfa eller helt enkelt inte göra någonting.
- Född 1981 i Stockholm, men uppvuxen i Malung i Dalarna.
- Debuterade som författare med boken Arbetssamhället: hur arbetet överlevde teknologin (2010, nyutgåva 2017) som följdes upp av Vi bara lyder: en berättelse om Arbetsförmedlingen (2010).
- Delar sin tid mellan Stockholm och Lund, där han arbetar på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I dag är Roland Paulsen verksam vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Han har dessutom hunnit skriva en rad rosade och uppmärksammade böcker. Däribland Vi bara lyder: en berättelse om arbetsförmedlingen, som undersöker byråkratins ekorrhjul och varför tjänstemän följer absurda regelverk som de själva inte tror på; och senast Tänk om: en studie i oro, en djupdykning i varför vi mår sämre än någonsin tidigare.
Frågan om varför människor mår dåligt var Roland Paulsens väg in i akademin.
– Jag läste i gymnasiet för att bli psykolog. Men då var man tvungen att ha minst ett års yrkeserfarenhet för att få läsa psykologi, så jag jobbade ett år i restaurangbranschen, bland annat serverade jag Svenska Akademien på Gyldene Freden.
Under tiden Roland Paulsen serverade mat och dryck hann han tänka om. När han väl började läsa vid universitet blev det studier i sociologi, i stället för psykologi.
– Jag började fundera över om det verkligen är individuell terapi som behövs när det finns jobb som är så pass påfrestande. Det blev uppenbart varför människor mår dåligt.
generationer? Enligt Roland Paulsen honom är
framtidsutsikterna och den ekonomiska osäker-
heten avgörande faktorer. Foto: Johanna Nilsson
Och människor mår dåligt. Faktum är att den yngre generationen utgör en historisk vändpunkt. Enkätstudier visar att yngre personer, till skillnad från tidigare generationer, inte bara tror att de kommer att få det ekonomiskt svårare än sina föräldrar, de tror även att de kommer att leva mindre lyckliga liv.
– Tidigare generationer har känt att deras föräldrar har haft det tufft, men att de kommer att få det bättre. Nu har vi unga som känner att deras föräldrar har kunnat få jobb och har kunnat flytta in i den där fina lägenheten och skaffat familj, men är osäkra på om de själva kommer kunna få det. Det är otroligt sorgligt.
Statistiken är än dystrare för studenter. En tredjedel av alla studenter lider av psykisk ohälsa, visar en ny undersökning av Eurostudent 8. Andelen unga personer som lider av nedsatt psykiskt välbefinnande, oro, ängslan eller ångest är dessutom högre bland just studenter, än yrkesverksamma i samma ålder, enligt Folkhälsomyndigheten.
Varför mår just studenter så dåligt?
– Jag tror att det främst handlar om framtidsutsikten. Det är svårt att föreställa sig hur ens liv kommer att bli. Du kan gå en utbildning som inte är särskilt krävande, men ändå ha en enorm stress kring vad i helsike du ska göra efteråt, säger Roland Paulsen.
Detsamma gäller i arbetslivet, menar Roland Paulsen.
– Jobben blir allt mer strömlinjeformade. På så vis finns det en slags artificiell trygghet i jobbet, för du behöver inte ta så mycket initiativ. Men samtidigt ökar den ekonomiska osäkerheten, arbetslösheten stiger och de osäkra anställningarna och gigarbetena blir allt fler.
Skäms gör vi främst över oss själva.
Den oro som upptar oss mest, menar Roland Paulsen, är ofta kopplad till privatlivet, framförallt den egna ekonomin och de privata relationerna.
– Det som plågar oss mest är ofta skambetingat. Och skäms gör vi främst över oss själva.
Ett par hungriga änder avbryter Roland Paulsen. De har hittat ett par övergivna brödsmulor och kaffebönor under kafébordet och omringar Rolands fötter. Efter en liten stund vankar de sakteliga tillbaka till sin damm.
Hur hanterade du själv stress och oro när du låg vid universitetet?
– Jag tror att jag gjorde som många andra gör. Jag bara jobbade på allt jag kunde, mest för att besvärja framtiden – om jag bara gör lite till så kommer det bli bra så småningom.
Att bara gneta på och hoppas på att allt kommer att lösa sig till slut menar Roland Paulsen dock är en artificiell trygghet.
– Många tycker att om man är i arbete, så tar man ansvar. För mig är det rätt uppenbart att det ofta handlar om motsatsen. Genom att bara arbeta på slipper du ställa de svåra frågorna om vad du vill göra och hur du vill göra det.
