Studenter som byter bana eller går långa utbildningar riskerar att snubbla på målsnöret med ett CSN som tar slut innan examen är i hamn. Därför behövs ett mer flexibelt studiestöd, skriver företrädare för Liberala studenter.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Terminen på Sveriges högskolor och universitet lider mot sitt slut. För många väntar examen, för andra en sommar med jobb och fortsatt studielån i höst. Men för en växande grupp studenter riskerar sommaren att kantas av ekonomisk stress – CSN är slut.
Dagens system har ett tak på 240 veckor, motsvarande sex års heltidsstudier. Det räcker för de flesta, men inte för alla. Byter du utbildning, har pluggat något innan, eller går ett längre program som läkare eller tandläkare, är risken stor att veckorna inte räcker. Då slår du i taket innan du hunnit ta examen.
Det är orimligt. Att låta våra mest ambitiösa studenter snubbla på målsnöret för att CSN inte räcker, är inte bara slöseri med människors driv, utan också ett hot mot kompetensförsörjningen inom vården och andra viktiga samhällssektorer.
Fyra av tio läkarstudenter saknar idag tillräckligt med CSN-veckor för att klara utbildningen. Människor byter bana, hittar rätt sent i livet eller har med sig tidigare kurser. På just läkarprogrammet är det vanligt att sjuksköterskor byter bana till läkare. CSN är inte anpassat för detta.
En enkel lösning vore att utöka antalet veckor med studiemedel för studenter på långa och krävande utbildningar. Redan 2013 föreslogs 20 extra veckor. CSN var positiva, men politiken har varit tyst.
Det handlar inte om att uppmuntra evighetsstudier. Det handlar om att ge skäliga förutsättningar för människor som valt långa, samhällsbärande utbildningar.
Ett rimligt steg vore att slopa bidragsdelen helt – och ersätta den med lån. Enligt Liberala ungdomsförbundets rapport Hundra miljarder skulle det spara staten omkring 13 miljarder kronor per år. Det är pengar som i dag omfördelas från industriarbetare och undersköterskor till framtida jurister, civilingenjörer och läkare – människor som kommer ha hög lön, låg arbetslöshet och god förmåga att betala tillbaka sina lån.
Högre egenfinansiering ökar också ansvarstagandet. Studenter blir mer motiverade att fullfölja sin utbildning, göra välgrundade val och klara studierna inom rimlig tid. Långsiktigt vinner både individen och samhället på det.
Alternativen – att jobba extra vid sidan av tunga heltidsstudier och praktik, att leva på föräldrar eller stipendier – är långt ifrån optimala. I värsta fall leder det till sämre studieresultat, förlängd studietid eller psykisk ohälsa. Det är en samhällsförlust.
De studenter som slår i CSN-taket är ofta de mest framgångsrika: åtta av tio tar examen, två tredjedelar är etablerade inom två år, de har högre inkomst och bättre återbetalningsgrad än genomsnittet. Varför inte ge dem bättre verktyg?
Sverige har världens högsta marginalskatt, och hör till de länder där högre utbildning lönar sig sämst, enligt OECD. Signalen till unga är tydlig: det lönar sig inte att satsa. Det måste ändras.
Genom att slopa bidragsdelen och förlänga lånemöjligheterna skapar vi ett mer rättvist, modernt och flexibelt studiestödssystem. Vi främjar ansvarsfulla val, avlastar statsbudgeten och stärker utbildningar som samhället behöver.
Anna Aronsson, utbildningspolitisk talesperson Liberala studenter
Hannes Wahrolén, sjukvårdspolitisk talesperson Liberala studenter
