I #6 av Lundagård har Lunds universitets studentkårers (Lus) krönika återgivits inkorrekt.
I Lus krönika “Regeringen vill tysta studenter” står Lus kramar och sparkar omvänt. Rätt är såklart:
Lus sparkar: Regeringen
Lus kramar: En budget för hårt arbetande studentorganisationer
Nedan återges krönikan i dess korrekta helhet. Lundagård ber om ursäkt för felet.
Regeringen vill tysta studenterna
Det finns beslut som luktar kortsiktighet, och så finns det beslut som rentav luktar dumhet. Regeringens förslag att skära ner statsbidraget till studentkårerna med en tredjedel hamnar i båda kategorierna. I budgetpropositionen för hårt arbetande människor sparar regeringen 20 miljoner på studentinflytande, motsvarande 0,0014 procent av budgeten. Politiken riskerar samtidigt att slå undan benen för hela systemet som ska garantera kvalitet i högre utbildning.
Sedan kravet på att vara med i en studentkår avskaffades 2010 har staten lovat att stötta studentinflytandet. Utredningen Studentinflytande och kvalitet (SOU 2008:11) som låg bakom reformen föreslog 310 kronor per student i årligt bidrag, men resultatet blev knappa hundralappen. Nu vill regeringen genomföra en sänkning till den lägsta nivån någonsin.
Universitetens uppgift är att bygga kunskap och framtidens kompetens. Utan studentinflytande finns ingen garanti för att utbildningen håller måttet: kursplaner måste uppdateras, pedagogiken utvecklas och kopplingen till arbetsmarknaden säkras. Nedskärningen kommer att få katastrofala konsekvenser, studentkårerna agerar idag ett viktigt, och nödvändigt skyddsnät för studenter som hamnar i kläm på lärosätena. Vem ska slå larm när universiteten halkar efter, eller när rättighetslistan bryts? Vem ska se till att studenter får den utbildning de betalar för – i tid, kraft och studieskulder, om inte studentkårerna?
Alternativet är att överlåta kvalitetskontrollen till dyra konsulter eller avlägsna myndigheter. Dessa alternativ har inte samma nära kontakt med studenternas vardag, dessutom gör studentkårerna jobbet nästan gratis då stora delar av arbetet är ideellt. Mer effektivt kan det inte bli. Ändå väljer regeringen att strypa resurserna.
Konsekvenserna av studentkårernas kroniska underfinansiering är redan synliga. Studenttidningarna, som ofta av historiska band ägs av studentkårerna, har lagts ner i både Stockholm och Göteborg. Lundagård, Sveriges äldsta studenttidning, har tvingats skära ner och står inför en osäker framtid. När studenternas röst tystnar försvinner en viktig granskning av myndigheter som hanterar miljardbelopp i offentliga medel. I en tid av global demokratisk tillbakagång är det viktigare än någonsin med studentrösten som försvarar den akademiska friheten och demokratin.
Det sägs ofta att Sverige ska vara en kunskapsnation. En kunskapsnation byggs inte genom att tysta studenterna, försvaga universitetens självständighet och urholka utbildningarnas relevans. Att spara in på studentkårerna är ansvarslöst och ett direkt hot mot studenter, universiteten och samhället.
Att regeringen äventyrar Sveriges framtid över vad som i budgeten inte motsvarar mer än riksdagens kaffepengar är rakt av farligt. Det är dags att säkra långsiktig finansiering till studentkårerna, för kvaliteten, för demokratin och för den akademiska friheten.
LUS sparkar: Regeringen.
LUS kramar: En budget för hårt arbetande studentorganisationer
