Musiksmak är ett fantastiskt ämne för att lära känna varandra. Och därför helt värdelöst som småprat, menar Lundagårds kulturkrönikör Bea Lignell.
“Vad gillar du för musik?”
Vilken fruktansvärd fråga att försöka svara på. Omedelbart uppstår fyra färgkodade valmöjligheter och Kahoot-melodin spelas i mitt huvud medan jag frenetiskt beslutar mellan dem.
Jag kan ge upp om konceptet personlighet, rycka på axlarna och svara “det mesta”. Eller gå i motsatt riktning, nämna vilken specifik genre som helst förutom pop och sedan stålsätta mig för att antagligen ombes nämna tre artister och därefter tre låtar av dem (men inga hits!).
Jag kan nämna artisten bakom den senaste låten jag lyssnade på. Tyvärr säger det inte så mycket, eftersom det antagligen var på shuffle från en så genremässigt splittrad spellista att dess namn är en osammanhängande serie emojis och ett frågetecken. I värsta fall går det också alltid att falla tillbaka på ämnets mest urvattnade ställningstagande: “Allt utom country”.
Oavsett svar känns det i slutändan som en lögn. Antingen för brett eller för avsmalnat, aldrig hela sanningen. Som ett personlighetstest man faktiskt kan få underkänt på.
Vad man ju oundvikligen tvingas göra är att förlita sig på frågeställarens förutfattade meningar om en, ett riktigt socialt högriskspel. Hip-hop innefattar både 2Pac och Yung Gravy. Ett självutnämnt Taylor Swift-fan kan befinna sig varsomhelst inom ett venndiagram bestående av tolv cirklar. Gillar man musik medan man pluggar kan det innebära alltifrån lo-fi och en pomodoro-timer till en välbehövlig fight- or flight-respons via death metal dagen innan en tenta.
Och om jag säger rock, föreställer du mig nynnandes på låtar av The Rolling Stones eller Imagine Dragons?
Musik har förmågan att väva sig in överallt, eftersom den både kan stå i centrum och omärkligt finnas i bakgrunden. Flera helt osentimentala låtar gör mig tårögd varje gång jag hör dem. Vissa melodier kan återkalla minnen så djupt begravda att jag inte ens har några synintryck kvar att förena dem med. Det finns i stort sett inga människor, händelser eller platser jag inte associerar minst en låt till. Om ögonen är själens spegel så är öronen två vidöppna fönster till hjärtat.
Men eftersom du frågade: Jag vet inte, Gorillaz?
