Lunds universitet har avbrutit samarbeten med ryska institutioner, men står fast vid israeliska samarbeten trots protester. Samtidigt säger lagen att utrikespolitik endast får föras av regeringen. Vad får egentligen universitetet göra?
Förvaltningsrätten fastslår att Lunds kommuns bojkott av livsmedelsföretaget Mondelez är olaglig: Utrikespolitik är en statlig angelägenhet. Samtidigt har Lunds universitet fryst samarbeten med statliga institutioner i Ryssland. Studenter och akademiker har krävt liknande behandling av israeliska institutioner. Vad styr universitetets faktiska handlingsutrymme?
I våras initierades uppropet Uppsala declaration of conscientious objection av forskare vid Uppsala universitet, som uppmanar till en akademisk bojkott av israeliska lärosäten. En akademisk bojkott innebär inte att alla samarbeten med enskilda forskare avslutas, utan riktar sig mot institutioner. Hittills har över 2700 lärare och forskare från det svenska universitetsväsendet skrivit under.
Erik Svensson, professor vid biologiska institutionen vid Lunds universitet, är en av Uppsala-deklarationens undertecknare.
– Jag tycker att man ska vara försiktig med akademiska bojkotter, för att det kan vara värdefullt att upprätthålla akademiskt samarbete även med länder som är politiskt tveksamma. Men ett undantag är dagens Israel där de statliga universiteten inte är neutrala aktörer och därför tycker jag att vi bör bojkotta dem, säger Erik Svensson.
Anna Lundberg, professor i rättssociologi vid Lunds universitet, har också skrivit under deklarationen. Hon anser att Uppsala-deklarationen synliggör ett brett stöd inom akademin för att universitetet ska ta tydligare ansvar i sina internationella samarbeten.
”När svenska lärosäten valde att avbryta samarbeten med ryska universitet visade de att det är möjligt att agera. Jag uppfattade inte beslutet enbart som ett svar på regeringens riktlinjer, utan som ett uttryck för akademisk solidaritet med mänskliga rättigheter.”, skriver hon i ett mejl.
Vilhelm Persson, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet, ser inte att domen mot Lunds kommun har någon påverkan på universitetets förhållningssätt till bojkotter.
– Generellt sett ska statliga myndigheter inte driva någon annan utrikespolitisk linje än regeringen säger, än vad landet i stort gör. Sen finns det lite olika åsikter om hur universitet förhåller sig till det och ifall universitetet är ett särfall eller inte, säger Vilhelm Persson.
De svenska lärosätenas bojkott mot samarbeten i Ryssland anses alltså vara tillåten, då regeringen uppmanat till den. Det saknas däremot motsvarande direktiv vad gäller Israel.
Enligt Vilhelm Persson kan man inte förvänta sig att Lunds universitet agerar i utrikespolitiska frågor som statlig myndighet. Han lyfter att det finns delade meningar om huruvida universitetet har en särställning, som skulle ge det större frihet än andra myndigheter i beslut med utrikespolitisk betydelse, men vill själv inte kommentera vad dessa består i. För Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, är frågan mindre komplicerad.
– Lunds universitet är en statlig myndighet, men det är också en värdebaserad fri akademi och i den egenskapen har man ansvar för att de internationella samarbeten man har är i linje med de värderingar som ens egen organisation står för, och för mänskliga rättigheter och internationell rätt vilket alla statliga svenska myndigheter ska främja, säger Lena Halldenius, som har skrivit under Uppsala-deklarationen.
Kristina Eneroth är vicerektor för strategi och globala frågor vid Lunds universitet och kommenterar kraven på tydligare ställningstagande från universitetet.
”Ordet är fritt och det ligger i universitetets natur att kunna diskutera och vända och vrida på olika frågor och framföra olika åsikter. Däremot kan man inte förvänta sig att universitetet agerar precis som man själv tycker”, skriver Kristina Eneroth i ett mejl.
Kristina Eneroth framhåller, i likhet med Vilhelm Persson, att utrikespolitiska ställningstaganden inte är universitetets ansvar, utan regeringens. Hon konstaterar att svenska lärosäten agerat enligt regeringens uppmaningar gentemot ryska institutioner.
”Skillnaden är att det inte finns eller har funnits någon uppmaning från regeringen vad gäller Israel och att det är regeringen som ansvarar för utrikespolitiken.”, skriver hon.
Lena Halldenius hänvisar till universitetets dokument Plattform för strategiarbete, där det fastslås att det ska finnas ett tydligt syfte om man ingår avtal med institutioner i problematiska regioner.
– Det är inte så att man med uppropet säger att Lunds universitet inte ska ha någonting med odemokratiska eller krigförande stater att göra, men när man har det måste man vara oerhört noggrann med vilka samarbeten man har. Det handlar inte om att Lunds universitet ska leka utrikesdepartement, utan jag förväntar mig att de är konsekventa i förhållande till åtaganden de redan har gjort, säger Lena Halldenius.
Artikeln publicerades först i Lundagård #7 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.
